Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Rangarirai Jehovha, zvakatiwira; tarirai, mugoona kunyadziswa kwedu.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Nhaka yedu yakapiwa kuvatorwa, misha yedu kumabvakure.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Tava nherera, hatina vabereki, vanamai vedu sechirikadzi.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Tinofanira kutenga mvura yatinonwa; huni dzedu dzinongowanikwa chete nomutengo.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Avo vanotidzinganisa vari pedyo pedyo; taneta uye hatina zororo.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Takazviisa pasi peIjipiti neAsiria, kuti tiwane chingwa chakakwana.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Madzibaba edu akatadza uye vakafa, uye tava kurangwa nokuda kwavo.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Varanda vanotitonga, uye hapana angatisunungura kubva pamaoko avo.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Tinowana chingwa chedu nokuisa upenyu hwedu munjodzi, nokuda kwomunondo murenje.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Ganda redu rava kupisa sechoto, nokuda kwokupisa kwenzara.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Vakachinya vakadzi muZioni, mhandara, mumaguta eJudha.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Machinda akasungirirwa namaoko avo; vakuru havakudzwi.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Majaya anoshanda paguyo; vakomana vanotatarika vakatakura mitoro yehuni.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Vakuru vakabva pasuo reguta; majaya akarega kuimba kwavo.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Mufaro mumwoyo medu waguma; kutamba kwedu kwapinduka kukava kuchema.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Korona yawa kubva pamusoro wedu. Tine nhamo isu, nokuti takatadza!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Nokuda kwaizvozvi mwoyo yedu yapera simba, nokuda kwezvinhu izvi meso edu otadza kuona,
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
nokuti Gomo reZioni rava dongo, makava ofambamo.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Imi Jehovha, munotonga nokusingaperi; chigaro chenyu choushe chiripo kuzvizvarwa zvose.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Sei muchigara muchitikanganwa? Sei muchitikanganwa kwenguva yakareba kudai?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Tidzoserei kwamuri, Jehovha, kuti tigodzoka; vandudzai mazuva edu senguva yekare,
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
kana musina kutiramba zvachose kana kutitsamwira zvikuru kwazvo.
