Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Wspomnij, Panie! na to, co się nam przydało; wejrzyj a obacz pohańbienie nasze.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Dziedzictwo nasze obrócone jest do obcych, a domy nasze do cudzoziemców.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Sierotamiśmy a bez ojca; matki nasze są jako wdowy.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Wody nasze za pieniądze pijemy, drwa nasze za pieniądze kupujemy.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Na szyi swej prześladowanie cierpiemy, pracujemy, a nie dadzą nam odpocząć.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Egipczykom podajemy rękę i Assyryjczykom, żebyśmy się nasycili chleba.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Ojcowie nasi zgrzeszyli, niemasz ich, a my nieprawość ich ponosimy.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Niewolnicy panują nad nami, niemasz, ktoby nas wybawił z ręki ich.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Z odwagą duszy naszej szukamy chleba swego dla strachu miecza i na puszczy.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Skóra nasza jako piec zczerniała od srogości głodu.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Niewiasty w Syonie pogwałcono; i panny w miastach Judzkich.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Książęta ręką ich powieszeni są, a osoby starszych nie mają w uczciwości.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Młodzięców do żarn biorą, a młodzieniaszkowie po drwami padają.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Starcy w bramach więcej nie siadają, a młodzieńcy przestali pieśni swoje.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Ustało wesele serca naszego, pląsanie nasze w kwilenie się obróciło.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Spadła korona z głowy naszej; biada nam, żeśmy zgrzeszyli!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Dlategoż mdłe jest serce nasze, dlatego zaćmione są oczy nasze;
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Dla góry Syońskiej, że jest spustoszona, liszki chodzą po niej.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Ty, Panie! trwasz na wieki, a stolica twoja od narodu do narodu.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Przeczże nas na wieki zapominasz, a opuszczasz nas przez tak długi czas?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Nawróć nas do siebie, o Panie! a nawróceni będziemy; odnów dni nasze, jako z dawna były.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Bo izali nas cale odrzucisz, a gniewać się będziesz na nas tak bardzo?
