Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Kom i hu, Herre, det som har hendt oss, sku og se hvor vi blir hånet!
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Vår arv er gått over til fremmede, våre hus til utlendinger.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Vi er blitt farløse, har ingen far; våre mødre er som enker.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Vi må kjøpe det vann vi drikker, vår ved må vi betale.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Våre forfølgere er på nakken av oss; vi er trette, vi får ingen hvile.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Til Egypten har vi overgitt oss, og til Assyria, for å bli mettet med brød.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Våre fedre har syndet, de er ikke mere; vi bærer deres misgjerninger.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Træler hersker over oss; ingen river oss ut av deres hånd.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Med fare for vårt liv henter vi vårt brød, truet av ørkenens sverd.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Vår hud brenner som en ovn av hungerens luer.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Kvinner har de krenket i Sion, jomfruer i Judas byer.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Fyrster har de hengt, de gamles åsyn har de ikke hedret.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Unge menn bar kvernen, og gutter segnet under vedbøren.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
De gamle sitter ikke mere i porten, de unge menn ikke mere ved sin strengelek.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Med vårt hjertes glede er det forbi, vår dans er omskiftet til sorg.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Kronen er falt av vårt hode; ve oss, vi har syndet.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Derfor er vårt hjerte sykt, derfor er våre øine blitt dimme,
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
for Sions bergs skyld, som er øde; rever løper om på det.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Du, Herre, troner til evig tid, din trone blir fra slekt til slekt.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Hvorfor skulde du glemme oss evig, forlate oss for så lang en tid?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Herre, før oss atter til dig, så vi kan komme tilbake! Forny våre dager, så de blir som i fordums tid!
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
For skulde du rent ha forkastet oss? Skulde du være så storlig vred på oss?
