Klagovisorna 5

1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

Tiahio, ry Iehovà, i nifetsak’ ama’ay zay; vazohò vaho oniño ty fisalara’ay!

2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

Natolotse amo ambahinio ty lova’ay, amo rene-taneo o akiba’aio.

3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

Bode zahay henaneo, toe bode rae; remavoiñe o rene’aio.

4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

Tsy mete tsy vilie’ay ty rano hinome’ay; kaloeñe o hatae avori’aio.

5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Ampisoañeñe o hatò’aio; màmake zahay tsy maharendre-pitofàñe.

6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Fa nanolo-pitàñe amy Mitsraime zahay naho amy Asore, hitakara’ay mofo mahàtsake.

7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

Nandilatse o roae’aio; tsy eo ka iereo; zahay avao ty mivave o hakeo’eo.

8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Fehe’ o ondevoo, fe tsy eo ty hamotsots’anay am-pità’ iareo.

9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

Mampamoe’ aiñe ty ahazoa’ay haneñe, amy fibara an-dratraratray.

10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

Mahamainte ty holi’ay hoe toñake I kerè matrovokey.

11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

Vahorañe e Tsione ao o rakemba’aio, naho amo rova’ Iehodào o somondrara’aio.

12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

Aradorado am-pità’e o roandriañeo; tsy iasiañe ty lahara’ o androanavio.

13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

Azitse handisañe ty ajalahy naho midaleandaleañe o jolingao te mijiny hatae.

14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Napo’ o androanavio ty lalam-bey, nado o ajalahio ty bekobeko.

15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

Nijihetse ty hafalean’ arofo’ay; nifotetse ho fandalàñe o tsinja’aio.

16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

Po-tsabaka zahay; feh’ohatse fa niota!

17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

Izay ty mahasiloke o tro’aio, izay ty mahalopelope o fihaino’aio;

18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

toe i Vohi-Tsione mangoakoakey; mitingañ’ ao o farasio.

19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

Fa Ihe ry Iehovà, nainai’e tsy modo ty fifehea’o; pak’amo tariratse fara-mandimbeo ty fiambesa’o.

20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

Akore t’ie naforintse’o? Amoea’o andro maro hao zahay?

21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

Ampolio ama’o, ry Iehovà, hibodaña’ay; vaò manahake o andro taoloo o andro’aio—

22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

Fa naitoa’o zafezanake, naho loho niviñera’o.