Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Jjukira Ayi Mukama ekitutuuseeko. Tunula olabe ennaku yaffe.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Omugabo gwaffe guweereddwa bannamawanga, n’amaka gaffe gatwaliddwa abatali ba mu nnyumba.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Tufuuse bamulekwa abatalina bakitaabwe, ne bannyaffe bafuuse bannamwandu.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Tusasulira amazzi ge tunywa; n’enku tuteekwa okuzigula.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Abatucocca batugobaganya; tukooye ate nga tetulina wa kuwummulira.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Twakola endagaano ne Misiri n’Abasuuli okutufuniranga ku mmere.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Bajjajjaffe baayonoona, ne bafa, naye tubonerezebwa olw’ebikolwa byabwe ebitaali bya butuukirivu.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Abaddu be batufuga, tewali n’omu ayinza okutulokola mu mukono gwabwe.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Tuba kumpi n’okuttibwa nga tunoonya emmere, olw’ekitala ekiri mu ddungu.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Olususu lwaffe luddugadde ng’enziro olw’enjala ennyingi.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Abakyala ba Sayuuni, n’abawala embeerera ab’omu bibuga bya Yuda bakwatiddwa olw’amaanyi.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Abalangira bawanikibbwa baleebeetera ku mikono gyabwe n’abakadde tewali abassaamu kitiibwa.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Abavubuka bawalirizibwa okusa emmere ku jjinja ne ku lubengo, n’abalenzi batagala nga beetisse entuumu z’enku.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Abakadde tebakyatuula mu wankaaki w’ekibuga, n’abavubuka tebakyayimba.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Emitima gyaffe tegikyasanyuka, n’okuzina kwaffe kufuuse kukungubaga.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Engule egudde okuva ku mitwe gyaffe. Zitusanze kubanga twonoonye!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Emitima gyaffe kyegivudde gizirika, era n’amaaso gaffe kyegavudde gayimbaala.
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Olw’okuba nga olusozi Sayuuni lulekeddwa nga lwereere, ebibe kyebivudde bitambulirako.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Ggwe, Ayi Mukama obeerera ennaku zonna; entebe yo ey’obwakabaka ya mirembe na mirembe.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Lwaki otwelabiririra ddala okumala ennaku ezo zonna? Tuddiremu, Ayi Mukama, tudde gy’oli.
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Tukomyewo gy’oli Ayi Mukama, otuzze buggya ng’edda;
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
wabula ng’otusuulidde ddala, era ng’otusunguwalidde nnyo nnyini obutayagala na kutuddiramu.
