Klagovisorna 5

1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

Ra Anumzamoka menima tagrite'ma fore'ma nehia knazamo'ma tazeri havizama nehigetama tusi'a tagazema e'nerunana neragenka antahiramio.

2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

Onke'nona vahe'mo'za e'za tagri mopa eme enerizage'za, ru moparegati vahe'mo'za e'za tagri nontamina emeri nafa'a hu'za mani'naze.

3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

Tafahe'za omani megusa mofavregna huta tagra nemanunke'za, trerahe'za kento a'nanegna hu'za mani'naze.

4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

Tima nenompi, tevema enerunana zagoretike'za mizaseta eri'none.

5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Ha' vahetimo'za rama'a zampi tazeri haviza huvava nehazageta mani fru huta omani'none.

6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Tagri'ma ne'zama tamisnageta nesunku huta Isipi vahe'ene, Asiria vahe'mokizmi zmagorga mani'none.

7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

Tagri tagehe'za kumi hute'za ko fri'za menina omani'naze. Ana hu'nazageta menina zamagri kumi'mofo knazama'a e'nerune.

8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Tagrira kazokzo eri'za vahe'mo'za kegava hurantazageta mani'nonkeno, mago vahe'mo'e huno ana vahe'mokizmi hankavefintira tagura vazino taza osu'ne.

9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

Hagi nezanku'ma vuta eta huta hakeku'ma hunana, ka'ma kokampina ha' vahe'mo'za bainati kazinteti tahe frinaku kafonte'za mani'naze.

10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

Tusi taga'matea zamo higeno, tavufgamo'a sikonima negraza avenimo'ma teve ha'ma hiaza huno tusi amuho hu'ne.

11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

Saioni kumapi a'nanea zamagra zamazeri haviza nehu'za, Juda mopafima me'nea ranra kumatamimpima nemaniza vene omase mofa'nea ha' vahe'mo'za eme zamazeri haviza hu'naze.

12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

Kva vahetia zamazeri'za zamazante nofi anakite'za, zafare hanti'naze. Ana nehu'za ranra vahetia so'e avu'ava zana hunozmante'za, zamazeri zamagaze hu'naze.

13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

Hagi nehazave nagara huzmantazage'za witima refuzafunepaza have rezahe nehazage'za, mofavre nagatia tusinasi teverami hare'za kofizmantazage'za, knazamigu nehu'za eri'naze.

14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Ranra vahetamimo'za kuma kafante'ma nemaniza zana atre'za nevazage'za, nahezave naga'mo'za zavena ahe'za zagamera osu'naze.

15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

Muse zagame'ma nehuta avoma nehagona zana atreta, zavi zagame nehuta tasuzampi mani'none.

16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

Rantagima e'neruna zamo'ma, tasenire'ma kini fetorikna'ma hu'nea zamo'a mopafi evuramigeta, tasuzampi mani'none. Anama hu'neana tagrama hu'nona kumi'mo higeno anara hu'ne!

17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

Anazama fore'ma nehigeno'a, tarimpamo'a havizantfa nehigeno, zavi'ma atonazamo higeno tavumipamo'a evuno hanintiri higeta, tavua keso'e osu'none.

18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

Saioni ran kumapina vahera omanino atreno vuno eno higeno, ka'ma koka fore higeno anampina afi kraramimozage mani'neza vano hu'naze.

19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

Hianagi Ra Anumzamoka kagrake kinia mani'nenka, henkama fore hu anante nante'ma hu'za vanaza vahetera manivava hunka vugahane.

20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

Ra Anumzamoka na'a hu'negenka za'zatera kamefira huneraminka antahi noramine?

21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

Ra Anumzamoka menina ete tazeri knare hananketa knare huta nemanisunkenka, knatia eri kasefa hananketa, ko'ma knare hutama mani'nonaza huta manisnune.

22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

Hifi tagrira tusi karimpa herantenka kamefi huneraminka, kavesra hurante vaganerampi?