Klagovisorna 5

1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

ヱホバよ我らにありし所の事をおもひたまへ 我らの恥辱をかへりみ觀たまへ

2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

われらの產業は外國人に歸し われらの家屋は他國人の有となれり

3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

われらは孤子となりて父あらず われらの母は寡婦にひとし

4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

われらは金を出して自己の水を飮み おのれの薪を得るにも價をはらふ

5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

われらを追ふ者われらの頸に迫る 我らは疲れて休むことを得ず

6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

食物を得て饑を凌がんとてエジプト人およびアッスリヤ人に手を與へたり

7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

われらの父は罪ををかして已に世にあらず 我らその罪を負ふなり

8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

奴僕等われらを制するに誰ありて我らを之が手よりすくひ出すものなし

9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

荒野の刀兵の故によりて我ら死を冒して食物を得

10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

饑饉の烈しき熱氣によりてわれらの皮膚は爐のごとく熱し

11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

シオンにて婦人等をかされユダの邑々にて處女等けがさる

12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

侯伯たる者も敵の手にて吊され 老たる者の面も尊とばれず

13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

少き者は石磨を擔はせられ 童子は薪を負ふてよろめき

14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

長老は門にあつまることを止め 少き者はその音樂を廢せり

15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

我らが心の快樂はすでに罷み われらの跳舞はかはりて悲哀となり

16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

われらの冠冕は首より落たり われら罪ををかしたれば禍なるかな

17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

これが爲に我らの心うれへ これらのために我らが目くらくなれり

18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

シオンの山は荒はて 山犬はその上を歩くなり

19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

ヱホバよなんぢは永遠に在す なんぢの御位は世々かぎりなし

20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

何とて我らを永く忘れ われらを斯ひさしく棄おきたまふや

21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

ヱホバよねがはくは我らをして汝に歸らしめたまへ われら歸るべし 我らの日を新にして昔日の日のごとくならしめたまへ

22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

さりとも汝まつたく我らを棄てたまひしや 痛くわれらを怒りゐたまふや