Klagovisorna 5

1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

Lagipem koma, O Yahweh, ti napasamak kadakami. Kitaem ti pannakaibabainmi.

2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

Naiteden kadagiti ganggannaet dagiti tawidmi; naiteden kadagiti sangsangaili dagiti balbalaymi.

3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

Nagbalinkamin a bastardo, ta awanen dagiti ammami, ken kasla nabalon dagiti innami.

4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

Pirak ti katukad dagiti danum nga inumenmi, ken mailakon kadakami dagiti kayomi.

5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Kamkamatendakami dagiti kabusormi; asidegdan ket uraymi la marikna ti angesda kadagiti teltelmi. Nabannogkamin; awan inanami.

6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Inggaw-atmi dagiti imami kadagiti taga-Egipto ken kadagiti taga-Asiria tapno ikkandakami iti taraonmi.

7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

Nagbasol dagiti ammami, ngem awandan, ket dakami ti aglaklak-am kadagiti basolda.

8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Iturturayandakami dagiti tagabu, ket awan mangispal kadakami manipud kadagiti imada.

9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

Ipuspustami ti biagmi tapno maalami ti tinapaymi iti sangoanan ti kampilan ti let-ang.

10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

Ti kudilmi ket maiyarig iti maysa a pogon, a nakabarbara gapu iti bisin.

11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

Indaddadanesda dagiti babbai iti Sion, dagiti birhen kadagiti siudad ti Juda.

12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

Imbitinda dagiti prinsipe babaen kadagiti mismo nga imada, ken saanda a rinaraem dagiti panglakayen.

13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

Impanda dagiti babbaro iti balay a paggilingan, ken dagiti agtutubo a lallaki ket marigrigatan nga agbakbaklay kadagiti troso.

14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Pinapanawda dagiti panglakayen iti ruangan ti siudad, ken pinapanawda dagiti babbaro manipud iti musikada.

15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

Naggibusen ti rag-o iti pusomi; nagbalin a dung-aw ti panagsalsalami.

16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

Natinnagen ti korona manipud iti ulomi! Asikami pay! Nagbasolkami gamin!

17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

Kimmapsuten dagiti puspusomi, ken nagkudrepen dagiti matami,

18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

gapu ta agdakdakiwas dagiti atap nga aso idiay Bantay Sion, a nabaybay-an.

19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

Ngem sika ni Yahweh; agturayka iti agnanayon, ken adda iti amin a henerasion ti tronom.

20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

Apay a lipatennakami iti agnanayon? Agpaut kadi pay ti pananglipatmo kadakami?

21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

Pagsubliennakami kenka, O Yahweh, ket agbabawikami. Isublim dagiti al-aldawmi a kas iti kallabes,

22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

malaksid a no talaga a binaybay-annakamin ken kasta unay ti pungtotmo kadakami!