Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
E HOOMANAO, e Iehova, i ka mea i hiki mai ai maluna o makou; E noonoo, a e nana mai i ko makou hoowahawahaia.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Ua huli ko makou aina hooili i na malihini, O ko makou mau hale hoi i na kanaka e.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
He poe keiki makua ole makou, aohe makuakane, Ua-like ko makou poe makuwahine me na wahine kanemake.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Ua inu makou i ko makou wai no ke kala. Me ke kumukuai i hiki mai ai ko makou wahie.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Ua hoomaauia mai makou ma ko makou mau a-i, Ua hooluhiia makou, aole hoomaha.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Ua haawi makou i ka lima i ko Aigupita, a me ko Asuria, I mea e hoomaonaia mai ai i ka berena.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Ua haua hewa ko makou poe makuakane, a ua ole lakou; Ua kaikai makou i ko lakou hewa.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Ua noho alii mai na kauwa maluna o makou; Aohe mea hoopakele, mailoko aku o ko lakou lima.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
O ko makou ola ke kumukuai, i loaa mai ai ko makou berena, No ka maka o ka pahikaua o ka waonahele.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Ua wela ko makou ili me he umu la, Ma ke alo o ka wela o ka wi.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Moe wale lakou i na wahine ma Ziona, I na kaikamahine hoi o na kulanakauhale o ka Iuda.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Ua kaulia na'lii iluna ma na lima; Aole i manaoia na maka o na lunakahiko.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Lawe lakou i na kanaka ui, i poe wili palaoa, Hikaka ae la na kanaka opiopio, malalo iho o ka laau.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Ua pau ka noho aua o na lunakahiko mai ka pukapa, A ua oki no hoi ke mele ana o na kanaka ui.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Ua pau ka olioli ana o ko makou naau, Ua hooliloia ko makou hula i kumakena.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Ua haule ka papale alii o ko makou mau poo; Auwe hoi makou i ka makou hana hewa ana.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
No keia mea, ua maule ko makou naau; No keia mau mea hoi, ua pouli ko makou mau maka.
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
He mehameha maluna o ka mauna o Ziona, Hele no na alopeke maluna olaila.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Ke noho mau loa nei oe, e Iehova, A o kou nohoalii hoi, mai kela hanauna, a keia hanauna.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
No ke aha la oe e hoopoina mau loa ai ia makou, A haalele ia makou no na la ho nui?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
E hoohuli mai oe ia makou iou la, e Iehova, a e hoohuliia makou, E hana hou i ko makou mau la, e like me ka wa kahiko.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
No ka mea, e kipaku loa anei oe ia makou! E huhu nui loa mai anei oe ia makou!
