Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Sonje, O SENYÈ, sa ki te rive nou an. Gade pou wè repwòch nou.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Eritaj nou te bay kon don a etranje yo, kay nou yo a moun nou pa konnen.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Nou te devni òfelen san papa. Manman nou yo tankou vèv.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Nou oblije achte dlo pou nou bwè. Bwa nou se pou vann, yo vann nou li.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Sila k ap kouri dèyè nou yo rive sou kou nou. Nou vin bouke nèt. Nanpwen repo pou nou.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Nou te vin soumèt devan Egypte ak Assyrie pou nou jwenn ase pen.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Papa zansèt nou yo te peche, men yo pa la ankò; se nou menm ki te pote inikite pa yo.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Se esklav yo k ap domine sou nou; nanpwen moun ki pou delivre nou nan men yo.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Nou riske lavi nou pou jwenn pen akoz nepe nan dezè a.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Po nou vin kwit tankou yon fou, akoz gwo chalè grangou a.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Yo te ravaje tout fanm Sion yo; vyèj lavil a Juda yo.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Prens yo te pann pa men yo; ansyen yo te vin pa respekte.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Jennonm yo te fòse travay devan moulen an e timoun yo te kilbite anba gwo chaj bwa yo.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Ansyen yo ale kite pòtay la; jennonm yo ale kite mizik yo.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Jwa nan kè nou vin sispann; danse vin ranplase pa fè dèy.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Kouwòn nan soti sou tèt nou; malè a nou menm, paske nou te peche!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Akoz sa, kè nou febli; akoz bagay sa yo, zye nou pa wè klè.
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Akoz Mòn Sion ki kouche dezole nèt, rena yo fè patwouj ladann.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Ou menm, O SENYÈ, Ou renye jis pou tout tan; twòn Ou se de jenerasyon an jenerasyon.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Poukisa Ou bliye nou jis pou tout tan? Poukisa Ou abandone nou jis rive tout tan sa a?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Restore nou a Ou menm O SENYÈ, pou nou ka vin restore. Fè jou nou yo vin jan yo te ye nan tan pase yo.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Men Ou deja fin rejte nou nèt. Ou rete byen fache nèt ak nou.
