< Klagovisorna 5 >

1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Gedenke, HERR, wie es uns gehet; schau und siehe an unsere Schmach!
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Unser Erbe ist den Fremden zuteil worden und unsere Häuser den Ausländern.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Wir sind Waisen und haben keinen Vater; unsere Mütter sind wie Witwen.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Unser eigen Wasser müssen wir um Geld trinken; unser Holz muß man bezahlt bringen lassen.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Man treibt uns über Hals, und wenn wir schon müde sind, läßt man uns doch keine Ruhe.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Wir haben uns müssen Ägypten und Assur ergeben, auf daß wir doch Brot satt zu essen haben.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Unsere Väter haben gesündiget und sind nicht mehr vorhanden; und wir müssen ihre Missetat entgelten.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Knechte herrschen über uns, und ist niemand, der uns von ihrer Hand errette.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Wir müssen unser Brot mit Fahr unsers Lebens holen vor dem Schwert in der Wüste.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Unsere Haut ist verbrannt wie in einem Ofen vor dem greulichen Hunger.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Sie haben die Weiber zu Zion geschwächt und die Jungfrauen in den Städten Judas.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Die Fürsten sind von ihnen gehenket, und die Person der Alten hat man nicht geehret.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Die Jünglinge haben Mühlsteine müssen tragen und die Knaben über dem Holztragen straucheln.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Es sitzen die Alten nicht mehr unter dem Tor, und die Jünglinge treiben kein Saitenspiel mehr.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Unsers Herzens Freude hat ein Ende, unser Reigen ist in Wehklagen verkehret.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Die Krone unsers Haupts ist abgefallen. O wehe, daß wir so gesündiget haben!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Darum ist auch unser Herz betrübt, und unsere Augen sind finster worden
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
um des Berges Zions willen, daß er so wüst liegt, daß die Füchse darüberlaufen.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Aber du, HERR, der du ewiglich bleibest und dein Thron für und für,
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
warum willst du unser so gar vergessen und uns die Länge so gar verlassen?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Bringe uns, HERR, wieder zu dir, daß wir wieder heimkommen; verneue unsere Tage wie vor alters!
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Denn du hast uns verworfen und bist allzusehr über uns erzürnet.

< Klagovisorna 5 >