Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Gedenke, Jahwe, was uns widerfahren; schau her und sieh unsere Schmach!
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Unser Erbbesitz ist Fremden zugefallen, unsere Häuser Ausländern.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Wir sind Waisen geworden, vaterlos, unsere Mütter zu Witwen.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Unser Wasser trinken wir um Geld, unser Holz bekommen wir nur gegen Zahlung.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Unsere Verfolger sitzen uns auf dem Nacken; sind wir ermattet, gönnt man uns keine Ruhe.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Ägypten reichten wir die Hand, Assur, um satt zu werden.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
unsere Väter fehlten; sie sind nicht mehr, und wir tragen ihre Verschuldungen.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Knechte herrschen über uns; niemand entreißt uns ihrer Hand.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Mit Gefahr unseres Lebens holen wir unser Brot voller Angst vor dem Schwert und der Pest.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Unsere Haut ist geschwärzt wie ein Ofen, von den Gluten des Hungers.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Frauen in Zion haben sie geschändet, Jungfrauen in den Städten Judas.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Fürsten wurden durch ihre Hand gehenkt, der Vornehmen Ansehn für nichts geachtet.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Jünglinge nahmen sie zum Mahlen, und Knaben strauchelten unter der Last von Holz.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Verschwunden sind die Greise am Thor, das Saitenspiel der Jünglinge.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Geschwunden ist unseres Herzens Freude; in Klage ist unser Reigen verwandelt.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Die Krone ist uns vom Haupte gefallen: wehe uns, daß wir gesündigt haben!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Darüber ist unser Herz siech geworden, darob unsere Augen trübe,
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
über den Zionsberg, der verwüstet ist, auf dem sich Füchse tummeln.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Du, Jahwe, thronst auf ewig, dein Stuhl steht von Geschlecht zu Geschlecht.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Warum willst du uns für immer vergessen, uns lebenslang verlassen?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Bekehre uns zu dir, Jahwe, so kehren wir um; erneuere unsere Tage, wie vor Alters!
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Oder hast du uns ganz verworfen, bist überaus auf uns erzürnt?
