Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Gedenke, Jehova, dessen, was uns geschehen! Schaue her und sieh unsere Schmach!
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Unser Erbteil ist Fremden zugefallen, unsere Häuser Ausländern.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Wir sind Waisen, ohne Vater; unsere Mütter sind wie Witwen.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Unser Wasser trinken wir um Geld, unser Holz bekommen wir gegen Zahlung.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Unsere Verfolger sind uns auf dem Nacken; wir ermatten, man läßt uns keine Ruhe.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Ägypten reichen wir die Hand, und Assyrien, um mit Brot gesättigt zu werden.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Unsere Väter haben gesündigt, sie sind nicht mehr; wir, wir tragen ihre Missetaten.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Knechte herrschen über uns; da ist niemand, der uns aus ihrer Hand reiße.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Wir holen unser Brot mit Gefahr unseres Lebens, wegen des Schwertes der Wüste.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Vor den Gluten des Hungers brennt unsere Haut wie ein Ofen.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Sie haben Weiber geschwächt in Zion, Jungfrauen in den Städten Judas.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Fürsten sind durch ihre Hand aufgehängt, das Angesicht der Alten wird nicht geehrt.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Jünglinge tragen die Handmühle, und Knaben straucheln unter dem Holze.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Die Alten bleiben fern vom Tore, die Jünglinge von ihrem Saitenspiel.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Die Freude unseres Herzens hat aufgehört, in Trauer ist unser Reigen verwandelt.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Gefallen ist die Krone unseres Hauptes. Wehe uns! Denn wir haben gesündigt.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Darum ist unser Herz siech geworden, um dieser Dinge willen sind unsere Augen verdunkelt:
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Wegen des Berges Zion, der verwüstet ist; Füchse streifen auf ihm umher.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Du, Jehova, thronst in Ewigkeit; dein Thron ist von Geschlecht zu Geschlecht.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Warum willst du uns für immer vergessen, uns verlassen auf immerdar?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Jehova, bringe uns zu dir zurück, daß wir umkehren; erneuere unsere Tage wie vor alters!
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Oder solltest du uns gänzlich verworfen haben, gar zu sehr auf uns zürnen?
