< Klagovisorna 5 >

1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Remember, O Jehovah, what is come upon us! Look down and behold our reproach!
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Our inheritance is fallen to strangers, Our houses to aliens.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
We are orphans; we are without a father; Our mothers are as widows.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Our water we drink for money; Our wood is sold to us.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
With the yoke upon our necks, we are driven; We are wearied, and have no rest.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
We have given the hand to the Egyptians, And to the Assyrians, to be satisfied with bread.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Our fathers sinned; they are no more, And we bear their iniquities.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Servants rule over us; There is none that delivereth out of their hand.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
With the peril of our lives we get our bread, Because of the sword of the wilderness.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Our skin is parched like an oven Because of the burnings of hunger.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Matrons in Zion have they ravished, And maidens in the cities of Judah.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Princes were hanged up by their hand; The faces of the elders were not honored.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Young men carried millstones, And boys fell under burdens of wood.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
The elders sit no more at the gate; The young men have ceased from their music.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
The joy of our heart is at an end; Our dancing is turned into mourning.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
The crown is fallen from our head; Woe unto us, that we have sinned!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
For this is our heart faint, For these things our eyes are dim;
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
On account of mount Zion, which is desolate; Foxes roam over it.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
But thou, O Jehovah, sittest as king forever; Thy throne endureth from generation to generation.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Wherefore dost thou wholly forget us, And abandon us, for so long a time?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Turn us again to thee, O Jehovah, that we may be restored! Renew our days as of old!
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
For shouldst thou utterly reject us? Shouldst thou be so exceedingly wroth against us?

< Klagovisorna 5 >