Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Remember, LORD, what has come on us. Look, and see our disgrace.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Our inheritance is turned over to strangers, our houses to foreigners.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
We are orphans and fatherless. Our mothers are like widows.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
We have to pay for a drink of water; our wood is sold to us.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Our pursuers are on our necks; we are weary, and have no rest.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
We have submitted to the Egyptians and to the Assyrians, to get enough bread.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Our fathers sinned, and are no more; but we have borne their iniquities.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Servants rule over us: There is none to deliver us out of their hand.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
We get our bread at the peril of our lives, because of the sword in the wilderness.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Our skin is hot like an oven, because of the burning heat of famine.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
They raped the women in Zion, the virgins in the cities of Judah.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Princes were hung by their hands; elders were shown no respect.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
The young men grind at the mill; the boys stagger under loads of wood.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
The elders have gone from the gate, the young men from their music.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
The joy of our heart has ceased; our dancing is turned into mourning.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
The crown is fallen from our head; woe to us, for we have sinned.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
For this our heart is faint; for these things our eyes grow dim.
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
For the mountain of Zion, which is desolate; the foxes walk on it.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
But you, LORD, abide forever; your throne is from generation to generation.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Why do you keep on forgetting us? Why do you forsake us so long?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Restore us to you, LORD, and we shall be restored; renew our days as in former times,
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
unless you have completely rejected us and are angry with us beyond measure.
