Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Remember, O Lord, what hath occurred to us, look down, and behold our disgrace.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Our inheritance is turned over to strangers, our houses to aliens.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Orphans are we become, and [we are] without a father, our mothers are like widows.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Our water have we drunk for money: our wood cometh to us for a purchase price.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Up to our necks are we pursued: we are fatigued, and no rest is allowed us.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
To Egypt do we stretch out our hand, to Asshur, to be satisfied with bread.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Our fathers have sinned, and are no more; but we have indeed to bear their iniquities.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Servants rule over us: no one delivereth us out of their hand.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
At the peril of our life must we bring home our bread, because of the sword of the wilderness.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Our skin gloweth like an oven, because of the heat of famine.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Women have they ravished in Zion, virgins, in the cities of Judah.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Princes were hanged up by their hand: the faces of elders were not honored.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Young men they bore to the mill, and boys stumbled under the wood.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
The elders have ceased from the gate, young men, from their singing.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Ceased hath the joy of our heart: our dance is changed into mourning.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Fallen is the crown of our head: woe to us, for we have sinned.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Because of this is our heart made sick; for these things are our eyes dimmed;
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Because of the mount of Zion which is wasted, foxes walk about on it.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
O thou, Lord, wilt truly abide for ever, thy throne existeth throughout all generations.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Wherefore wilt thou forget us for ever! wilt thou forsake us for so long a time?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Cause us to return, O Lord, unto thee, and we will return: renew our days as of old.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
For wouldst thou entirely reject us, be wroth with us to the uttermost?
