Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Remember, O Lord, what is come vpon vs: consider, and behold our reproche.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Our inheritance is turned to the strangers, our houses to the aliants.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
We are fatherles, euen without father, and our mothers are as widowes.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Wee haue drunke our water for money, and our wood is solde vnto vs.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Our neckes are vnder persecution: we are wearie, and haue no rest.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
We haue giuen our handes to the Egyptians, and to Asshur, to be satisfied with bread.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Our fathers haue sinned, and are not, and we haue borne their iniquities.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Seruants haue ruled ouer vs, none would deliuer vs out of their hands.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Wee gate our bread with the perill of our liues, because of the sword of the wildernesse.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Our skinne was blacke like as an ouen because of the terrible famine.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
They defiled the women in Zion, and the maydes in the cities of Iudah.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
The princes are hanged vp by their hande: the faces of the elders were not had in honour.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
They tooke the yong men to grinde, and the children fell vnder the wood.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
The Elders haue ceased from the gate and the yong men from their songs.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
The ioy of our heart is gone, our daunce is turned into mourning.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
The crowne of our head is fallen: wo nowe vnto vs, that we haue sinned.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Therefore our heart is heauy for these things, our eyes are dimme,
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Because of the mountaine of Zion which is desolate: the foxes runne vpon it.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
But thou, O Lord, remainest for euer: thy throne is from generation to generation.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Wherefore doest thou forget vs for euer, and forsake vs so long time?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Turne thou vs vnto thee, O Lord, and we shalbe turned: renue our dayes as of olde.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
But thou hast vtterly reiected vs: thou art exceedingly angry against vs.
