Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Remember, O LORD, what has happened to us. Look and see our disgrace!
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Our inheritance has been turned over to strangers, our houses to foreigners.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
We have become fatherless orphans; our mothers are widows.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
We must buy the water we drink; our wood comes at a price.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
We are closely pursued; we are weary and find no rest.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
We submitted to Egypt and Assyria to get enough bread.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Our fathers sinned and are no more, but we bear their punishment.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Slaves rule over us; there is no one to deliver us from their hands.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
We get our bread at the risk of our lives because of the sword in the wilderness.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Our skin is as hot as an oven with fever from our hunger.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Women have been ravished in Zion, virgins in the cities of Judah.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Princes have been hung up by their hands; elders receive no respect.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Young men toil at millstones; boys stagger under loads of wood.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
The elders have left the city gate; the young men have stopped their music.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Joy has left our hearts; our dancing has turned to mourning.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
The crown has fallen from our head. Woe to us, for we have sinned!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Because of this, our hearts are faint; because of these, our eyes grow dim—
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
because of Mount Zion, which lies desolate, patrolled by foxes.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
You, O LORD, reign forever; Your throne endures from generation to generation.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Why have You forgotten us forever? Why have You forsaken us for so long?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Restore us to Yourself, O LORD, so we may return; renew our days as of old,
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
unless You have utterly rejected us and remain angry with us beyond measure.
