< Klagovisorna 5 >

1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Remember, O Jehovah, what has come upon us. Behold, and see our reproach.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Our inheritance is turned to strangers, our houses to aliens.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
We are orphans and fatherless. Our mothers are as widows.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
We have drunken our water for money. Our wood is sold to us.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Our pursuers are upon our necks. We are weary, and have no rest.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
We have given the hand to the Egyptians, and to the Assyrians, to be satisfied with bread.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Our fathers sinned, and are not, and we have borne their iniquities.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Servants rule over us. There is none to deliver us out of their hand.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
We get our bread at the peril of our lives, because of the sword of the wilderness.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Our skin is black like an oven, because of the burning heat of famine.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
They ravished the women in Zion, the virgins in the cities of Judah.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Rulers were hanged up by their hand. The faces of elders were not honored.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
The young men bore the mill, and the sons stumbled under the wood.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
The elders have ceased from the gate, the young men from their music.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
The joy of our heart is ceased, our dance is turned into mourning.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
The crown has fallen from our head. Woe to us! For we have sinned.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
For this our heart is faint. For these things our eyes are dim,
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
for the mountain of Zion, which is desolate. The foxes walk upon it.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Thou, O Jehovah, abide forever. Thy throne is from generation to generation.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Why do thou forget us forever, and forsake us so long time?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Turn thou us back to thee, O Jehovah, and we shall be turned back. Renew our days as of old.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
But thou have utterly rejected us. Thou are very angry against us.

< Klagovisorna 5 >