Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Yaye Jehova Nyasaye, parie gima osetimorenwa; rangwa mondo ineye wichkuot ma wan-go.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Girkeni mawa osemi jopinje mamoko, to miechwa to osekaw gi ji ma welo.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Wasedongʼ kiye, to minewa chalo mon ma chwogi otho.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Nyaka wangʼiew pi mawamodho; yiendwa ma wachwako nyaka wachul nengo eka wayudgi.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Jogo malawowa nikodwa machiegni; waol kendo waonge yweyo.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Ne wachiwore ni Misri kod Asuria mondo wayud chiemo moromo.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Kwerewa notimo richo, to koro gionge, to wan ema ikumowa kargi.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Wasumbini ema tinde otelonwa, kendo onge ngʼama resowa e lwetgi.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Wayudo chiembwa e yo matek manyalo hinyo ngimawa nikech lweny manie thim.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Dendwa owre mana ka mach nikech tuo ma kech kelonwa.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Mon osemak githuon e Sayun, to nyiri e miech Juda.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Jodong gwengʼ oselier gi lwetegi e yien, to jomadongo ok osemi luor.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Jomatindo tiyo matek kuonde mag rego, to yawuowi chandore ka gitingʼo yien mapek.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Jodongo onge e dhoranga dala maduongʼ; kendo jomatindo oseweyo wero wendegi.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Mor oserumo e chunywa; miendwa oselokore ywak.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Osimbo mar duongʼ oselwar oa e wiwa. Yaye, masira omakowa, nikech wasetimo richo.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Nikech gik ma osetimorenwagi, chunywa ool kendo wengewa osejony,
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
nimar got Sayun, osejwangʼ modongʼ gunda ma ondiegi ema kwayoe.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Yaye Jehova Nyasaye, lochni osiko manyaka chiengʼ kendo ochwere e tiengʼ ka tiengʼ.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Ere gima omiyo wiyi wil kodwa kinde duto? Ere gima omiyo ijwangʼowa kuom kinde malach kamano?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Yaye Jehova Nyasaye, dwogwa iri; kendo ndalowa obed manyien kaka ne wan chon.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Ka ok itimonwa kamano, to nyiso ni isedagiwa kendo in gi mirima kodwa ma ok nyal pim.
