Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Herre! kom i Hu, hvad der er sket os; sku ned og se vor Forhaanelse!
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Vor Arv er gaaet over til fremmede, vore Huse til Udlændinge.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Vi ere blevne faderløse, uden Fader, vore Mødre ere som Enker.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Vandet, vi drikke, købe vi for Penge; vort Brænde kommer til os for Betaling.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Man er os paa Halsen, vi forfølges; vi blive trætte og faa ikke Hvile.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Vi have rakt Haanden imod Ægypten, imod Assyrien for at mættes af Brød.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Vore Fædre have syndet, de ere ikke mere, og vi bære deres Misgerninger.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Trælle herske over os; der er ingen, som frier af deres Haand.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Vi hente vort Brød med Fare for vort Liv, formedelst Sværdet i Ørken.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Vor Hud er forbrændt som en Ovn, af Hungerens Glød.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
De krænke Kvinderne i Zion, Jomfruerne i Judas Stæder.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Fyrster ere hængte af deres Haand, Oldingers Person bliver ikke æret.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Unge Karle maatte tage fat paa Kværnen, og Drenge segnede under Byrden af Ved.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
De Ældste have hørt op med at sidde i Porten, de unge Karle med deres Strengeleg.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Vort Hjertes Glæde er hørt op, vor Dans er vendt om til Sorrig.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Vort Hoveds Krone er affalden; o ve os! thi vi have syndet.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Derfor er vort Hjerte sygt, derfor ere vore Øjne formørkede:
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
For Zions Bjergs Skyld, som er øde, Ræve løbe derpaa.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Du, Herre! du bliver evindelig, din Trone fra Slægt til Slægt.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Hvorfor vil du glemme os evindelig? forlade os saa lang en Tid?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Herre! før os tilbage til dig, saa ville vi vende tilbage, forny vore Dage som i fordums Tid!
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Thi mon du aldeles har forkastet os? mon du er saa saare vred paa os?
