Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Oe BAWIPA kaimanaw dawk ka phat e hno hah, pahnim hanh. Kaimae yeiraiponae hai khen nateh na panuek pouh.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Kaimae râw talai teh, ram louk e kut dawk, imnaw hai Jentelnaw e kut a pha toe.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Kaimanaw teh nara patetlah ka o toe. Na pa o hoeh dawk kaimae manunaw teh lahmai patetlah ao awh.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Kaimouh teh tui hai aphu hoi ka ran awh. Ka hno awh hane thing hai aphu hoi ka ran awh.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Kaimae hnukkhu rek na patawt dawkvah, ka patang awh. Kaimanaw teh kâhatnae na poe hoeh.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Kaimanaw teh rawcarawnei a khout thai nahanlah, Izip ram, Assiria ram naw e a hmalah kutdaw teh ka hei awh.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Kaimae mintoenaw ni a ton awh teh, a kahma awh nakunghai, kaimanaw ni ahnimae a yonnae teh ka phu awh.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Sannaw ni kaimouh teh na uk awh. Ahnimae kut dawk hoi apinihai na rungngang thai hoeh.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Kahrawngum vah, tahloi kecu dawk kaimouh teh hring nahanelah, canei hane ka panki teh ka tawng awh.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Takang dawk kaimae vuennaw teh takhuen patetlah a tamang toe.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Ahnimouh teh Zion khopui dawk kaawm e napuinaw hoi Judah khopui dawk kaawm napui tanglanaw hah a pacekpahlek awh.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Ahnimae kâ dawk hoi bawinaw hah lawk a ceng awh. Kacuenaw hai barilawa awh hoeh.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Thoundounnaw ni talungsumnaw hah a phu awh. Camonaw ni thing a hrawm thai hoeh e ngangngang a hrawm awh.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Kacuenaw ni kho longkha koehoi thoseh, thoundounnaw ni ahnimae tumkhawng koehoi thoseh a ceitakhai awh.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Kaimae lungthin dawkvah, lunghawi nawmnae a kâhat teh, lamtunae dawk hoi khuikanae koelah a coung toe.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Kaimae lû dawk hoi bawilakhung teh a bo toe. Kaimouh ni ka sak e yon dawkvah, kamamouh koe yawthoenae ao.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Hote hno dawkvah, kaimae lungthin teh tha ayounnae koe lah, a pha toe. Hote yon dawk kaimae mitnaw hai amom toe.
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Kingkadi e Zion mon dawkvah, Asuinaw ni a paitun awh.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Oe BAWIPA nama teh, a yungyoe na kangning. Nama e bawitungkhung teh catounnaw e lah a yungyoe a kangning.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Bangkongmaw kaimanaw hah pou na pahnim vaw. Bangkongmaw atueng moikasawlah na pahnawt vaw.
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Oe BAWIPA kaimouh teh nama koe bout na bankhai haw. Telah pawiteh, kaimouh teh bout ka tho awh han. Yampa e patetlah kaimae a hninnaw teh a katha lah na pathoup haw.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Hoehpawiteh, nama ni kaimanaw hah na pahnawt han na maw. Kaimanaw hah puenghoi na lungkhueksin han na maw.
