Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Ya Rəbb, başımıza gələni yada sal Gör bu xəcalətimizi, buna nəzər sal.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
İrs torpağımız yadellilərin əlinə keçib, Evlərimiz əcnəbilərə verilib.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Atalarımız öldü, yetim qaldıq, Analarımız dul qaldı.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Suyumuzu pulla alıb içirik, Pulla odun almağa məcburuq.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Bizi qovub başımızdan basırlar, Yorulmuşuq, bizi rahat qoymurlar.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Doyunca çörək yemək üçün Misirə, Aşşura əl açmışıq.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Ata-babalarımız günah işlədərək keçib-getdi, Təqsirlərinin cəzası üstümüzə yükləndi.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Qullar bizə hökmran olub, Bizi onların əlindən qurtaran yoxdur.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Çöldəki qılınca görə, Canımız bahasına çörək qazanırıq.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Aclıq bizi yandırıb-yaxdığına görə Dərimiz qaralıb, kürəyə bənzəyir.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Sionda qadınlar, Yəhuda şəhərlərindəki bakirə qızlar zorlanır.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Başçılar əllərindən asılıb, Ağsaqqallar hörmətdən düşüb.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Məcburiyyət qarşısında cavanlar əl dəyirmanını çəkir, Oğlanlar odun yükləri altında səndələyir.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Şəhər darvazasında ağsaqqallar oturmur, Gənclər çalğı alətlərində çalmır.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Ürəyimizdən şadlıq çəkilib, Oyunlarımız yasa çevrilib.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Başımızın tacı düşüb, Vay halımıza! Çünki günah işlətmişik.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Buna görə ürəklərimiz çəkilib, Gözlərimiz qaralıb,
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Çünki Sion dağı viran qalıb, Üstündə tülkülər gəzib-dolaşır.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Sən isə, ya Rəbb, əbədi hökmransan, Nəsildən-nəslə qədər taxtında oturacaqsan.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Uzun zamandan bəri niyə bizi bu qədər tərk etmisən? Niyə bizi bu qədər uzun müddətə tərk etmisən?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Ya Rəbb, bizi Özünə qaytar, Təzədən əvvəlki günlərimizə qayıdaq!
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Yoxsa hüzurundan bizi tamamilə atmısan, Bizə qarşı hədsiz qəzəblənmisən?
