Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
| اُذْكُرْ يَارَبُّ مَاذَا صَارَ لَنَا. أَشْرِفْ وَٱنْظُرْ إِلَى عَارِنَا. | ١ |
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
| قَدْ صَارَ مِيرَاثُنَا لِلْغُرَبَاءِ. بُيُوتُنَا لِلْأَجَانِبِ. | ٢ |
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
| صِرْنَا أَيْتَامًا بِلَا أَبٍ. أُمَّهَاتُنَا كَأَرَامِلَ. | ٣ |
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
| شَرِبْنَا مَاءَنَا بِٱلْفِضَّةِ. حَطَبُنَا بِٱلثَّمَنِ يَأْتِي. | ٤ |
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
| عَلَى أَعْنَاقِنَا نُضْطَهَدُ. نَتْعَبُ وَلَا رَاحَةَ لَنَا. | ٥ |
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
| أَعْطَيْنَا ٱلْيَدَ لِلْمِصْرِيِّينَ وَٱلْأَشُّورِيِّينَ لِنَشْبَعَ خُبْزًا. | ٦ |
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
| آبَاؤُنَا أَخْطَأُوا وَلَيْسُوا بِمَوْجُودِينَ، وَنَحْنُ نَحْمِلُ آثَامَهُمْ. | ٧ |
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
| عَبِيدٌ حَكَمُوا عَلَيْنَا. لَيْسَ مَنْ يُخَلِّصُ مِنْ أَيْدِيهِمْ. | ٨ |
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
| بِأَنْفُسِنَا نَأْتِي بِخُبْزِنَا مِنْ جَرَى سَيْفِ ٱلْبَرِّيَّةِ. | ٩ |
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
| جُلُودُنَا ٱسْوَدَّتْ كَتَنُّورٍ مِنْ جَرَى نِيرَانِ ٱلْجُوعِ. | ١٠ |
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
| أَذَلُّوا ٱلنِّسَاءَ فِي صِهْيَوْنَ، ٱلْعَذَارَى فِي مُدُنِ يَهُوذَا. | ١١ |
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
| ٱلرُّؤَسَاءُ بِأَيْدِيهِمْ يُعَلَّقُونَ، وَلَمْ تُعْتَبَرْ وُجُوهُ ٱلشُّيُوخِ. | ١٢ |
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
| أَخَذُوا ٱلشُّبَّانَ لِلطَّحْنِ، وَٱلصِّبْيَانَ عَثَرُوا تَحْتَ ٱلْحَطَبِ. | ١٣ |
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
| كَفَّتِ ٱلشُّيُوخُ عَنِ ٱلْبَابِ، وَٱلشُّبَّانُ عَنْ غِنَائِهِمْ. | ١٤ |
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
| مَضَى فَرَحُ قَلْبِنَا. صَارَ رَقْصُنَا نَوْحًا. | ١٥ |
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
| سَقَطَ إِكْلِيلُ رَأْسِنَا. وَيْلٌ لَنَا لِأَنَّنَا قَدْ أَخْطَأْنَا. | ١٦ |
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
| مِنْ أَجْلِ هَذَا حَزِنَ قَلْبُنَا. مِنْ أَجْلِ هَذِهِ أَظْلَمَتْ عُيُونُنَا. | ١٧ |
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
| مِنْ أَجْلِ جَبَلِ صِهْيَوْنَ ٱلْخَرِبِ. ٱلثَّعَالِبُ مَاشِيَةٌ فِيهِ. | ١٨ |
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
| أَنْتَ يَارَبُّ إِلَى ٱلْأَبَدِ تَجْلِسُ. كُرْسِيُّكَ إِلَى دَوْرٍ فَدَوْرٍ. | ١٩ |
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
| لِمَاذَا تَنْسَانَا إِلَى ٱلْأَبَدِ وَتَتْرُكُنَا طُولَ ٱلْأَيَّامِ؟ | ٢٠ |
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
| اُرْدُدْنَا يَارَبُّ إِلَيْكَ فَنَرْتَدَّ. جَدِّدْ أَيَّامَنَا كَٱلْقَدِيمِ. | ٢١ |
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
| هَلْ كُلَّ ٱلرَّفْضِ رَفَضْتَنَا؟ هَلْ غَضِبْتَ عَلَيْنَا جِدًّا؟ | ٢٢ |
