Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Èmi ni ọkùnrin tí ó rí ìpọ́njú pẹ̀lú ọ̀pá ìbínú rẹ.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Ó ti lé mi jáde ó sì mú mi rìn nínú òkùnkùn ju ti ìmọ́lẹ̀.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Nítòótọ́, ó ti yí ọwọ́ rẹ̀ padà sí mi síwájú àti síwájú sí i ní gbogbo ọjọ́.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Ó jẹ́ kí àwọ̀ mi àti ẹran-ara mi gbó ó sì tún ṣẹ́ egungun mi.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Ó ti fi mí sí ìgbèkùn, ó sì ti yí mi ká pẹ̀lú ìkorò àti làálàá.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Ó mú mi gbé nínú òkùnkùn, bí ti àwọn tó ti kú fún ìgbà pípẹ́.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Ó ti tì mí mọ́ ilé, nítorí náà n kò le è sálọ; ó ti fi ẹ̀wọ̀n mú mi mọ́lẹ̀.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Pàápàá nígbà tí mo ké fún ìrànlọ́wọ́, ó kọ àdúrà mi.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Ó fi ògiri òkúta dí ọ̀nà mi; ó sì mú ọ̀nà mi wọ́.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Bí i beari tí ó dùbúlẹ̀, bí i kìnnìún tí ó sá pamọ́.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Ó wọ́ mi kúrò ní ọ̀nà, ó tẹ̀ mí mọ́lẹ̀ ó fi mi sílẹ̀ láìsí ìrànlọ́wọ́.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Ó fa ọfà rẹ̀ yọ ó sì fi mí ṣe ohun ìtafàsí.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Ó fa ọkàn mí ya pẹ̀lú ọfà nínú àkọ̀ rẹ̀.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Mo di ẹni yẹ̀yẹ́ láàrín àwọn ènìyàn mi; wọn yẹ̀yẹ́ mi pẹ̀lú orin ní gbogbo ọjọ́.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Ó ti kún mi pẹ̀lú ewé kíkorò àti ìdààmú bí omi.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Ó ti fi òkúta kán eyín mi; ó ti tẹ̀ mí mọ́lẹ̀ nínú eruku.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Mo ti jìnnà sí àlàáfíà; mo ti gbàgbé ohun tí àṣeyege ń ṣe.
18 Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
Nítorí náà mo wí pé, “Ògo mi ti lọ àti ìrètí mi nínú Olúwa.”
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Mo ṣe ìrántí ìpọ́njú àti ìdààmú mi, ìkorò àti ìbànújẹ́.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Mo ṣèrántí wọn, ọkàn mi sì gbọgbẹ́ nínú mi.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Síbẹ̀, èyí ni mo ní ní ọkàn àti nítorí náà ní mo nírètí.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
Nítorí ìfẹ́ Olúwa tí ó lágbára ni àwa kò fi ṣègbé, nítorí ti àánú rẹ kì í kùnà.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Wọ́n jẹ́ ọ̀tún ní àárọ̀; títóbi ni òdodo rẹ̀.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Mo wí fún ara mi, ìpín mi ni Olúwa; nítorí náà èmi yóò dúró dè ọ́.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Dídára ni Olúwa fún àwọn tí ó ní ìrètí nínú rẹ̀, sí àwọn tí ó ń wá a.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Ó dára kí a ní sùúrù fún ìgbàlà Olúwa.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Ó dára fún ènìyàn láti gbé àjàgà nígbà tí ó wà ní èwe.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Jẹ́ kí ó jókòó ní ìdákẹ́ jẹ́ẹ́, nítorí Olúwa ti fi fún un.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Jẹ́ kí ó bo ojú rẹ̀ sínú eruku— ìrètí sì lè wà.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Jẹ́ kí ó fi ẹ̀rẹ̀kẹ́ fún àwọn tí yóò gbá a, sì jẹ́ kí ó wà ní ìdójútì.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Ènìyàn kò di ìtanù lọ́dọ̀ Olúwa títí láé.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Lóòtítọ́ ó mú ìbànújẹ́ wá, yóò fi àánú hàn, nítorí títóbi ni ìfẹ́ rẹ̀.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Nítorí kò mọ̀ ọ́n mọ̀ mú ìpọ́njú wá tàbí ìrora wá fún ọmọ ènìyàn.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Láti tẹ mọ́lẹ̀ lábẹ́ ẹsẹ̀ gbogbo àwọn ẹlẹ́wọ̀n ní ilẹ̀ náà.
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
Láti ṣẹ́ ọmọ ènìyàn fún ẹ̀tọ́ rẹ̀ níwájú Ọ̀gá-ògo jùlọ,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
láti yí ìdájọ́ ènìyàn padà, ǹjẹ́ Olúwa kò rí ohun bẹ́ẹ̀.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Ta ni yóò sọ̀rọ̀ tí yóò rí bẹ́ẹ̀ tí Olúwa kò bá fi àṣẹ sí i.
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Ǹjẹ́ kì í ṣe láti ẹnu Ọ̀gá-ògo jùlọ ni rere àti búburú tí ń wá?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Kí ló dé tí ẹ̀dá alààyè ṣe ń kùn nígbà tí ó bá ń jìyà ẹ̀ṣẹ̀ rẹ̀?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Ẹ jẹ́ kí a yẹ ọ̀nà wa, kí a sì dán an wò, kí a sì tọ Olúwa lọ.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Ẹ jẹ́ kí a gbé ọkàn àti ọwọ́ wa sókè sí Ọlọ́run ní ọ̀run, kí a wí pé,
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
“Àwa ti ṣẹ̀ a sì ti ṣọ̀tẹ̀ ìwọ kò sì fi ẹ̀ṣẹ̀ wa jì wá.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
“Ìwọ fi ìbínú bo ara rẹ ìwọ sì ń lépa wa; ìwọ ń parun láìsí àánú.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Ìwọ ti fi àwọsánmọ̀ bo ara rẹ pé kí àdúrà wa má ba à dé ọ̀dọ̀ rẹ.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Ó ti sọ wá di èérí àti ààtàn láàrín orílẹ̀-èdè gbogbo.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
“Gbogbo àwọn ọ̀tá wa ti la ẹnu wọn gbòòrò sí wa.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Àwa ti jìyà àti ìparun, nínú ìbẹ̀rù àti ewu.”
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Omijé ń sàn ní ojú mi bí odò nítorí a pa àwọn ènìyàn mi run.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Ojú mi kò dá fún omijé, láì sinmi,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
títí ìgbà tí Olúwa yóò síjú wolẹ̀ láti òkè ọ̀run tí yóò sì rí i.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Ohun tí mo rí mú ìbẹ̀rù wá ọkàn mi nítorí gbogbo àwọn obìnrin ìlú mi.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Àwọn tí ó jẹ́ ọ̀tá mi láìnídìí dẹ mí bí ẹyẹ.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Wọ́n gbìyànjú láti mú òpin dé bá ayé mi nínú ihò wọ́n sì ju òkúta lù mí.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
Orí mi kún fún omi, mo sì rò pé ìgbẹ̀yìn dé.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
Mo pe orúkọ rẹ, Olúwa, láti ọ̀gbun ìsàlẹ̀ ihò.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Ìwọ gbọ́ ẹ̀bẹ̀ mi, “Má ṣe di etí rẹ sí igbe ẹ̀bẹ̀ mi fún ìtura.”
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
O wá tòsí nígbà tí mo ké pè ọ́, o sì wí pé, “Má ṣe bẹ̀rù.”
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Olúwa, ìwọ gba ẹjọ́ mi rò, o ra ẹ̀mí mi padà.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
O ti rí i, Olúwa, búburú tí a ṣe sí mi. Gba ẹjọ́ mi ró!
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Ìwọ ti rí ọ̀gbun ẹ̀san wọn, gbogbo ìmọ̀ wọn sí mi.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Olúwa ìwọ ti gbọ́ ẹ̀gàn wọn àti ìmọ̀ búburú wọn sí mi,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
ohun tí àwọn ọ̀tá mi ń sọ sí mi ní gbogbo ọjọ́.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Wò wọ́n! Ní jíjòkòó tàbí ní dídìde, wọ́n ń ṣẹlẹ́yà mi nínú orin wọn.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Olúwa san wọ́n lẹ́san ohun tí ó tọ́ sí wọn fún ohun tí ọwọ́ wọn ti ṣe.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Fi ìbòjú bò wọ́n ní ọkàn, kí o sì fi wọ́n ré.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
Ni wọ́n lára kí o sì pa wọ́n run pẹ̀lú ìbínú, lábẹ́ ọ̀run Olúwa.
