Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
(Alef) Men uning ghezep tayiqini yep jebir-zulum körgen ademdurmen.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Méni U heydiwetti, Nurgha emes, belki qarangghuluqqa mangdurdi;
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Berheq, U kün boyi qolini manga qayta-qayta hujum qildurdi;
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
(Bet) Etlirimni we térilirimni qaqshal qiliwetti, Söngeklirimni sunduruwetti.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
U manga muhasire qurdi, Öt süyi we japa bilen méni qapsiwaldi.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
U méni ölgili uzun bolghanlardek qapqarangghu jaylarda turushqa mejbur qildi.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
(Gimel) U méni chiqalmaydighan qilip chitlap qorshiwaldi; Zenjirimni éghir qildi.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Men warqirap nida qilsammu, U duayimni héch ishtimidi.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
U yollirimni jipsilashqan tash tam bilen tosuwaldi, Chighir yollirimni egri-toqay qiliwetti.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
(Dalet) U manga paylap yatqan éyiqtek, Pistirmida yatqan shirdektur.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Méni yollirimdin burap tétma-titma qildi; Méni tügeshtürdi.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
U oqyasini kérip, Méni oqining qarisi qildi.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
(Xé) Oqdénidiki oqlarni böreklirimge sanjitquzdi.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Men öz xelqimge reswa obyékti, Kün boyi ularning mesxire naxshisining nishani boldum.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
U manga zerdabni toyghuche yutquzup, Kekre süyini toyghuche ichküzdi.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
(Waw) U chishlirimni shéghil tashlar bilen chéqiwetti, Méni küllerde tügüldürdi;
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Jénim tinch-xatirjemliktin yiraqlashturuldi; Arambexshning néme ikenlikini untup kettim.
18 Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
Men: «Dermanim qalmidi, Perwerdigardin ümidim qalmidi» — dédim.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
(Zain) Méning xar qilin’ghanlirimni, sergedan bolghanlirimni, Emen we öt süyini [yep-ichkinimni] ésingge keltürgeysen!
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Jénim bularni herdaim eslewatidu, Yerge kirip ketküdek bolmaqta.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Lékin shuni könglümge keltürüp esleymenki, Shuning bilen ümid qaytidin yanidu, —
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
(Xet) Mana, Perwerdigarning özgermes méhribanliqliri! Shunga biz tügeshmiduq; Chünki Uning rehimdilliqlirining ayighi yoqtur;
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Ular her seherde yéngilinidu; Séning heqiqet-sadiqliqing tolimu moldur!
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Öz-özümge: «Perwerdigar méning nésiwemdur; Shunga men Uninggha ümid baghlaymen» — deymen.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
(Tet) Perwerdigar Özini kütkenlerge, Özini izdigen jan igisige méhribandur;
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Perwerdigarning nijatini kütüsh, Uni süküt ichide kütüsh yaxshidur.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Ademning yash waqtida boyunturuqni kötürüshi yaxshidur.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
(Yod) U yégane bolup süküt qilip oltursun; Chünki Reb buni uninggha yüklidi.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Yüzini topa-tupraqqa tegküzsun, — Éhtimal, ümid bolup qalar?
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Mengzini urghuchigha tutup bersun; Til-ahanetlerni toyghuche ishitsun!
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
(Kaf) Chünki Reb ebedil-ebed insandin waz kechmeydu;
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Azar bergen bolsimu, Özgermes méhribanliqlirining molluqi bilen ichini aghritidu;
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Chünki U insan balilirini xar qilishni yaki azablashni xalighan emestur.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
(Lamed) Yer yüzidiki barliq esirlerni ayagh astida yanjishqa,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
Hemmidin Aliy Bolghuchining aldida ademni öz heqqidin mehrum qilishqa,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
Insan’gha öz dewasida uwal qilishqa, — Reb bularning hemmisige guwahchi emesmu?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
(Mem) Reb uni buyrumighan bolsa, Kim déginini emelge ashuralisun?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Külpetler bolsun, bext-saadet bolsun, hemmisi Hemmidin Aliy Bolghuchining aghzidin kelgen emesmu?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Emdi tirik bir insan néme dep aghrinidu, Adem balisi gunahlirining jazasidin néme dep waysaydu?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
(Nun) Yollirimizni tekshürüp sinap bileyli, Perwerdigarning yénigha yene qaytayli;
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Qollirimizni könglimiz bilen bille ershtiki Tengrige kötüreyli!
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Biz itaetsizlik qilip sendin yüz öriduq; Sen kechürüm qilmiding.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
(Sameq) Sen özüngni ghezep bilen qaplap, bizni qoghliding; Sen öltürdüng, héch rehim qilmiding.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Sen Özüngni bulut bilen qaplighansenki, Dua-tilawet uningdin héch ötelmes.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Sen bizni xelqler arisida dashqal we nijaset qilding.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
(Pé) Barliq düshmenlirimiz bizge qarap aghzini yoghan échip [mazaq qildi];
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Üstimizge chüshti alaqzadilik we ora-tuzaq, Weyranchiliq hem halaket.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Xelqimning qizi nabut bolghini üchün, Közümdin yashlar östeng bolup aqmaqta.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
(Ayin) Közüm yashlarni üzülmey töküwatidu, Ular héch toxtiyalmaydu,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Taki Perwerdigar asmanlardin töwen’ge nezer sélip [halimizgha] qarighuche.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Méning közüm Rohimgha azab yetküzmekte, Shehirimning barliq qizlirining Hali tüpeylidin.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
(Tsade) Manga sewebsiz düshmen bolghanlar, Méni qushtek hedep owlap keldi.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Ular orida jénimni üzmekchi bolup, Üstümge tashni chöridi.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
Sular béshimdin téship aqti; Men: «Üzüp tashlandim!» — dédim.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
(Kof) Hangning tüwliridin namingni chaqirip nida qildim, i Perwerdigar;
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Sen awazimni angliding; Qutuldurushqa nidayimgha quliqingni yupuruwalmighin!
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
Sanga nida qilghan künide manga yéqin kelding, «Qorqma» — déding.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
(Resh) I reb, jénimning dewasini özüng soriding; Sen manga hemjemet bolup hayatimni qutquzdung.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
I Perwerdigar, manga bolghan uwalliqni kördüngsen; Men üchün höküm chiqarghaysen;
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Sen ularning manga qilghan barliq öchmenliklirini, Barliq qestlirini kördungsen.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
(Shiyn) I Perwerdigar, ularning ahanetlirini, Méni barliq qestligenlirini anglidingsen,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
Manga qarshi turghanlarning shiwirlashlirini, Ularning kün boyi keynimdin kusur-kusur qilishqanlirini anglidingsen.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Olturghanlirida, turghanlirida ulargha qarighaysen! Men ularning [mesxire] naxshisi boldum.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
(Taw) Ularning qolliri qilghanliri boyiche, i Perwerdigar, béshigha jaza yandurghaysen;
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Ularning köngüllirini kaj qilghaysen! Bu séning ulargha chüshidighan leniting bolidu!
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
Ghezep bilen ularni qoghlighaysen, Ularni Perwerdigarning asmanliri astidin yoqatqaysen!
