Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Mene ɔbarima a mahunu amane wɔ nʼabufuo abaa ano.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Wapam me afiri ne ho ama manante sum mu na ɛnyɛ hann mu;
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Ampa ara wama nsa so atia me mpɛn bebree, ɛda mu nyinaa.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Wama me wedeɛ ne me nam anyini Na wabubu me nnompe.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Waka me ahyɛ mu, ɔde nwononwono ne ahokyere atwa me ho ahyia.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Wama matena esum mu sɛ wɔn a wɔawuwu dada no.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Wato ɔfasuo atwa me ho ahyia enti mentumi nnwane; wagu me nkɔnsɔnkɔnsɔn ama matɔ baha.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Mpo sɛ mefrɛ anaasɛ mebɔ mpaeɛ srɛ mmoa a ɔsi me mpaeɛbɔ ano.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Ɔde abotan asi me ɛkwan; wama mʼakwan ayɛ kɔntɔnkye.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Te sɛ sisi a ɔda hɔ retwɛn, te sɛ gyata a watɛ,
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
ɔtwee me firi ɛkwan no mu dwerɛɛ me na ɔgyaa me a menni mmoa biara.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Ɔkuntunuu ne tadua mu na ɔde ne bɛmma kyerɛɛ me so.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Ɔde bɛmma a ɛfiri ne kotokuo mu hwiree mʼakoma mu.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Meyɛɛ asredeɛ maa me nkurɔfoɔ nyinaa; wɔto akutia nnwom de di me ho fɛ ɛda mu nyinaa.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Ɔde nhahan nwononwono ahyɛ me ma. Wama me bɔnwoma anom.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Ɔde aboseaa abubu me se; na watiatia me so wɔ mfuturo mu.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Wɔama asomdwoeɛ abɔ me; na mewerɛ afiri yiedie.
18 Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
Enti mese, “Mʼanimuonyam asa, deɛ mede mʼani too so Awurade mu no nyinaa.”
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Mekae mʼamanehunu wɔ mʼakyinkyini mu, nwononwono ne bɔnwoma mu.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Mekae yie, na me kra aboto wɔ me mu.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Nanso, mekae yei ne saa enti, mewɔ anidasoɔ.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
Awurade dɔ kɛseɛ enti yɛnnsɛeɛ. Nʼayamhyehyeɛ nni hwammɔ.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Ɛyɛ foforɔ anɔpa biara; wo nokorɛdie yɛ kɛseɛ.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Meka kyerɛ me ho sɛ, “Awurade yɛ me kyɛfa, enti mɛtwɛn no.”
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Awurade yɛ ma wɔn a wɔn anidasoɔ wɔ ne mu, onipa a ɔhwehwɛ noɔ no;
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Ɛyɛ sɛ wɔyɛ komm de twɛn Awurade nkwagyeɛ.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Ɛyɛ ma ɔbarima sɛ ɔsoa kɔnnua no wɔ ne mmeranteɛ ɛberɛ mu.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Ma ɔntena ase komm, ɛfiri sɛ Awurade de ato no so.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Ma ɔmfa nʼanim nsie wɔ mfuturo mu, ebia anidasoɔ wɔ hɔ.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Ma ɔmfa nʼafono mma deɛ ɔpɛɛ sɛ ɔbɔ no na ɔnhyɛ no aniwuo.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Na Awurade nto nnipa ntwene koraa.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Ɛwom, ɔde awerɛhoɔ ba deɛ, nanso ɔbɛnya ayamhyehyeɛ. Ne dɔ kɛseɛ no to rentwa da.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Ɔfiri amemenemfe mu de amanehunu anaa awerɛhoɔ brɛ nnipa mma.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Sɛ wɔde wɔn nan dwerɛ nneduafoɔ a wɔwɔ asase no so a,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
sɛ wɔtiatia obi ahofadie so wɔ Ɔsorosoroni no anim a,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
anaa sɛ wɔbu obi ntɛnkyea a, Awurade nhunu saa nneɛma yi anaa?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Hwan na ɔbɛtumi aka na wama aba mu wɔ ɛberɛ a ɛnyɛ Awurade na ɔhyɛeɛ?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Ɛnyɛ Ɔsorosoroni no anom na musuo ne nnepa firi anaa?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Adɛn enti na ɛsɛ sɛ ɔteasefoɔ nwiinwii ɛberɛ a wɔatwe nʼaso wɔ ne bɔne ho?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Momma yɛnhwehwɛ yɛn akwan mu na yɛnsɔ nhwɛ, na yɛnsane nkɔ Awurade nkyɛn.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Momma yɛmma yɛn akoma ne yɛn nsa so, nkyerɛ Onyankopɔn wɔ ɔsoro, na yɛnka sɛ:
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
“Yɛayɛ bɔne, na yɛate atua na woamfa ankyɛ.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
“Wode abufuo akata wo ho ataa yɛn; na wakunkum a woannya ahummɔborɔ.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Wode wo ho asie omununkum mu enti mpaeɛbɔ biara nnuru wo nkyɛn.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Woayɛ yɛn atantanneɛ ne wira wɔ amanaman no mu.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
“Yɛn atamfoɔ nyinaa abae wɔn anom tɛtrɛɛ de tia yɛn.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Yɛabrɛ ne ahunahuna ne akukuruhweaseɛ, mmubuiɛ ne ɔsɛeɛ.”
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Me nisuo sene sɛ asutene ɛfiri sɛ wɔasɛe me nkurɔfoɔ.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Me nisuo bɛsene ara, na ɛrennyae,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
kɔsi sɛ Awurade bɛhwɛ afiri ɔsoro, na wahu.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Deɛ mehunu no ma me kra werɛ ho me kuropɔn no mu mmaa nyinaa enti.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Mʼatamfoɔ a menyɛɛ wɔn hwee pampam me sɛ anomaa.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Wɔpɛɛ sɛ wɔtwa me nkwa so na wɔsi me aboɔ wɔ amena mu;
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
nsuo bu faa me tiri so, na ɛyɛɛ me sɛdeɛ wɔrewie me.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
Mebɔɔ wo din, Ao Awurade firi amena no ase tɔnn.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Wotee me sufrɛ: “Nsi wʼaso wɔ me gyeɛ sufrɛ ho.”
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
Wotwe bɛnee me ɛberɛ a mefrɛɛ woɔ no, na wokaa sɛ, “Nsuro.”
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Ao Awurade, wodii mʼasɛm maa me; na wogyee me nkwa.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Woahunu bɔne a wɔayɛ me, Ao Awurade. Di mʼasɛm ma me!
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Woahunu wɔn aweretɔ no mu den, wɔn pɔ a wɔbɔ tia me no nyinaa.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Ao Awurade, woate wɔn sopa, wɔn pɔ a wɔbɔ tia me no nyinaa,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
deɛ mʼatamfoɔ ka no sɛ asomusɛm na wɔka no brɛoo de tia me da mu nyinaa.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Hwɛ wɔn! Sɛ wɔgyinagyina hɔ anaa sɛ wɔtete hɔ, wɔto akutia nnwom de di me ho fɛw.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Fa deɛ ɛfata tua wɔn so ka, Ao Awurade, deɛ wɔn nsa ayɛ enti.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Pirim wɔn akoma, na ma wo nnome mmra wɔn so.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
Fa abufuo taa wɔn, na sɛe wɔn firi Awurade sorosoro ase.
