< Klagovisorna 3 >

1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Yo soy un hombre que vio aflicción en la vara de su enojo.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Guióme, y me llevó en tinieblas, mas no en luz.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Ciertamente contra mí volvió, y revolvió su mano todo el día.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Hizo envejecer mi carne y mi piel: quebrantó mis huesos.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Edificó contra mí, y cercó me de tóxico, y de trabajo.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Asentóme en oscuridades como los muertos para siempre.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Cercóme de seto, y no saldré: agravó mis grillos.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Aun cuando clamé, y di voces, cerró mi oración.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Cercó de seto mis caminos a piedra tajada: torció mis senderos.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Oso que asecha fue para mí, león en escondrijos.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Torció mis caminos, y despedazóme: tornóme asolado.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Su arco entesó, y púsome como blanco a la saeta.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Hizo entrar en mis riñones la saetas de su aljaba.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Fui escarnio a todo mi pueblo, canción de ellos todos los días.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Hartóme de amarguras, embriagóme de ajenjos.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Quebróme los dientes con cascajo, cubrióme de ceniza.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Y mi alma se alejó de la paz, olvidéme del bien.
18 Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
Y dije: Pereció mi fortaleza, y mi esperanza de Jehová.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Acuérdate de mi aflicción, y de mi abatimiento, del ajenjo, y de la hiel.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Acordándose se acordará, porque mi alma es humillada en mí.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Esto reduciré a mi corazón; por tanto esperaré.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
Misericordias de Jehová son, que no somos consumidos; porque sus misericordias nunca desfallecieron.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Nuevas cada mañana: grande es tu fe.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Mi parte es Jehová, dijo mi alma: por tanto a él esperaré.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Bueno es Jehová a los que en él esperan, al alma que le buscare.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Bueno es esperar callando en la salud de Jehová.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Bueno es al varón, si llevare el yugo desde su mocedad.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Asentarse ha solo, y callará; porque llevó sobre sí.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Pondrá su boca en el polvo, si quizá habrá esperanza.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Dará la mejilla al que le hiriere: hartarse ha de afrenta.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Porque el Señor no desechará para siempre.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Antes si afligiere, también se compadecerá según la multitud de sus misericordias.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Porque no aflige, ni congoja de su corazón a los hijos de los hombres.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Para desmenuzar debajo de sus pies todos los encarcelados de la tierra;
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
Para hacer apartar el derecho del hombre delante de la presencia del Altísimo;
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
Para trastornar al hombre en su causa, el Señor no lo sabe.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
¿Quién será pues aquel que diga, que vino algo que el Señor no mandó?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
¿De la boca del Altísimo no saldrá malo ni bueno?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
¿Por qué pues tiene dolor el hombre viviente, el hombre en su pecado?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Escudriñemos nuestros caminos, y busquemos, y volvámonos a Jehová.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Levantemos nuestros corazones con las manos a Dios en los cielos.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Nosotros habemos rebelado, y fuimos desleales: por tanto tú no perdonaste.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Tendiste la ira, y perseguístenos; mataste, no perdonaste.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Cubrístete de nube, porque no pasase la oración.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Raedura y abominación nos tornaste en medio de los pueblos.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Todos nuestros enemigos abrieron sobre nosotros su boca.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Temor, y lazo fue a nosotros, asolamiento, y quebrantamiento.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Ríos de aguas echan mis ojos por el quebrantamiento de la hija de mi pueblo.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Mis ojos destilan, y no cesan; porque no hay relajación,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Hasta que Jehová mire, y vea desde los cielos.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Mis ojos contristaron a mi alma por todas las hijas de mi ciudad.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Cazando me cazarón mis enemigos como a ave, sin porqué.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Ataron mi vida en mazmorra, y pusieron piedra sobre mí.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
Aguas vinieron de avenida sobre mi cabeza: yo dije: Muerto soy.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
Invoqué tu nombre, o! Jehová, desde la cárcel profunda.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Oíste mi voz: no escondas tu oído a mi clamor, para que yo respire.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
Acercástete el día que te invoqué: dijiste: No temas.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Pleiteaste, Señor, la causa de mi alma, redimiste mi vida.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Tú has visto, o! Jehová, mi sin razón: pleitea mi causa.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Tú has visto, toda su venganza, todos sus pensamientos contra mí.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Tu has oído la afrenta de ellos, o! Jehová, todos sus pensamientos contra mí:
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
Los dichos de los que se levantaron contra mí, y su pensamiento contra mí siempre.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Su sentarse, y su levantarse mira: yo soy su canción.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Págales paga, o! Jehová, según la obra de sus manos.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Dáles ansia de corazón, dáles tu maldición.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
Persíguelos en furor, y quebrántalos de debajo de los cielos, o! Jehová.

< Klagovisorna 3 >