Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Ego vir videns paupertatem meam in virga indignationis ejus.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Me minavit, et adduxit in tenebras, et non in lucem.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Tantum in me vertit et convertit manum suam tota die.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Vetustam fecit pellem meam et carnem meam; contrivit ossa mea.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Ædificavit in gyro meo, et circumdedit me felle et labore.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
In tenebrosis collocavit me, quasi mortuos sempiternos.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Circumædificavit adversum me, ut non egrediar; aggravavit compedem meum.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Sed et cum clamavero, et rogavero, exclusit orationem meam.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Conclusit vias meas lapidibus quadris; semitas meas subvertit.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Ursus insidians factus est mihi, leo in absconditis.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Semitas meas subvertit, et confregit me; posuit me desolatam.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Tetendit arcum suum, et posuit me quasi signum ad sagittam.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Misit in renibus meis filias pharetræ suæ.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Factus sum in derisum omni populo meo, canticum eorum tota die.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Replevit me amaritudinibus; inebriavit me absinthio.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Et fregit ad numerum dentes meos; cibavit me cinere.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Et repulsa est a pace anima mea; oblitus sum bonorum.
18 Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
Et dixi: Periit finis meus, et spes mea a Domino.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Recordare paupertatis, et transgressionis meæ, absinthii et fellis.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Memoria memor ero, et tabescet in me anima mea.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Hæc recolens in corde meo, ideo sperabo.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
Misericordiæ Domini, quia non sumus consumpti; quia non defecerunt miserationes ejus.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Novi diluculo, multa est fides tua.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Pars mea Dominus, dixit anima mea; propterea exspectabo eum.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Bonus est Dominus sperantibus in eum, animæ quærenti illum.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Bonum est præstolari cum silentio salutare Dei.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Bonum est viro cum portaverit jugum ab adolescentia sua.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Sedebit solitarius, et tacebit, quia levavit super se.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Ponet in pulvere os suum, si forte sit spes.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Dabit percutienti se maxillam: saturabitur opprobriis.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Quia non repellet in sempiternum Dominus.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Quia si abjecit, et miserebitur, secundum multitudinem misericordiarum suarum.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Non enim humiliavit ex corde suo et abjecit filios hominum.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Ut conteret sub pedibus suis omnes vinctos terræ.
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
Ut declinaret judicium viri in conspectu vultus Altissimi.
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
Ut perverteret hominem in judicio suo; Dominus ignoravit.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Quis est iste qui dixit ut fieret, Domino non jubente?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Ex ore Altissimi non egredientur nec mala nec bona?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Quid murmuravit homo vivens, vir pro peccatis suis?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Scrutemur vias nostras, et quæramus, et revertamur ad Dominum.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Levemus corda nostra cum manibus ad Dominum in cælos.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Nos inique egimus, et ad iracundiam provocavimus; idcirco tu inexorabilis es.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Operuisti in furore, et percussisti nos; occidisti, nec pepercisti.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Opposuisti nubem tibi, ne transeat oratio.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Eradicationem et abjectionem posuisti me in medio populorum.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Aperuerunt super nos os suum omnes inimici.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Formido et laqueus facta est nobis vaticinatio, et contritio.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Divisiones aquarum deduxit oculus meus, in contritione filiæ populi mei.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Oculus meus afflictus est, nec tacuit, eo quod non esset requies.
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Donec respiceret et videret Dominus de cælis.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Oculus meus deprædatus est animam meam in cunctis filiabus urbis meæ.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Venatione ceperunt me quasi avem inimici mei gratis.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Lapsa est in lacum vita mea, et posuerunt lapidem super me.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
Inundaverunt aquæ super caput meum; dixi: Perii.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
Invocavi nomen tuum, Domine, de lacu novissimo.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Vocem meam audisti; ne avertas aurem tuam a singultu meo et clamoribus.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
Appropinquasti in die quando invocavi te; dixisti: Ne timeas.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Judicasti, Domine, causam animæ meæ, redemptor vitæ meæ.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Vidisti, Domine, iniquitatem illorum adversum me: judica judicium meum.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Vidisti omnem furorem, universas cogitationes eorum adversum me.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Audisti opprobrium eorum, Domine, omnes cogitationes eorum adversum me.
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
Labia insurgentium mihi, et meditationes eorum adversum me tota die.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Sessionem eorum et resurrectionem eorum vide; ego sum psalmus eorum.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Redes eis vicem, Domine, juxta opera manuum suarum.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Dabis eis scutum cordis, laborem tuum.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
Persequeris in furore, et conteres eos sub cælis, Domine.
