Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Je suis l’homme qui a vu la misère Sous la verge de sa fureur.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Il m’a conduit, mené dans les ténèbres, Et non dans la lumière.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Contre moi il tourne et retourne sa main Tout le jour.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Il a fait dépérir ma chair et ma peau, Il a brisé mes os.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Il a bâti autour de moi, Il m’a environné de poison et de douleur.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Il me fait habiter dans les ténèbres, Comme ceux qui sont morts dès longtemps.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Il m’a entouré d’un mur, pour que je ne sorte pas; Il m’a donné de pesantes chaînes.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
J’ai beau crier et implorer du secours, Il ne laisse pas accès à ma prière.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Il a fermé mon chemin avec des pierres de taille, Il a détruit mes sentiers.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Il a été pour moi un ours en embuscade, Un lion dans un lieu caché.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Il a détourné mes voies, il m’a déchiré, Il m’a jeté dans la désolation.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Il a tendu son arc, et il m’a placé Comme un but pour sa flèche.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Il a fait entrer dans mes reins Les traits de son carquois.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Je suis pour tout mon peuple un objet de raillerie, Chaque jour l’objet de leurs chansons.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Il m’a rassasié d’amertume, Il m’a enivré d’absinthe.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Il a brisé mes dents avec des cailloux, Il m’a couvert de cendre.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Tu m’as enlevé la paix; Je ne connais plus le bonheur.
18 Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
Et j’ai dit: Ma force est perdue, Je n’ai plus d’espérance en l’Éternel!
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Quand je pense à ma détresse et à ma misère, A l’absinthe et au poison;
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Quand mon âme s’en souvient, Elle est abattue au-dedans de moi.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Voici ce que je veux repasser en mon cœur, Ce qui me donnera de l’espérance.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
Les bontés de l’Éternel ne sont pas épuisées, Ses compassions ne sont pas à leur terme;
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Elles se renouvellent chaque matin. Oh! Que ta fidélité est grande!
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
L’Éternel est mon partage, dit mon âme; C’est pourquoi je veux espérer en lui.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
L’Éternel a de la bonté pour qui espère en lui, Pour l’âme qui le cherche.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Il est bon d’attendre en silence Le secours de l’Éternel.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Il est bon pour l’homme De porter le joug dans sa jeunesse.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Il se tiendra solitaire et silencieux, Parce que l’Éternel le lui impose;
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Il mettra sa bouche dans la poussière, Sans perdre toute espérance;
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Il présentera la joue à celui qui le frappe, Il se rassasiera d’opprobres.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Car le Seigneur Ne rejette pas à toujours.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Mais, lorsqu’il afflige, Il a compassion selon sa grande miséricorde;
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Car ce n’est pas volontiers qu’il humilie Et qu’il afflige les enfants des hommes.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Quand on foule aux pieds Tous les captifs du pays,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
Quand on viole la justice humaine A la face du Très-Haut,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
Quand on fait tort à autrui dans sa cause, Le Seigneur ne le voit-il pas?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Qui dira qu’une chose arrive, Sans que le Seigneur l’ait ordonnée?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
N’est-ce pas de la volonté du Très-Haut que viennent Les maux et les biens?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Pourquoi l’homme vivant se plaindrait-il? Que chacun se plaigne de ses propres péchés.
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Recherchons nos voies et sondons, Et retournons à l’Éternel;
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Élevons nos cœurs et nos mains Vers Dieu qui est au ciel:
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Nous avons péché, nous avons été rebelles! Tu n’as point pardonné!
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Tu t’es caché dans ta colère, et tu nous as poursuivis; Tu as tué sans miséricorde;
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Tu t’es enveloppé d’un nuage, Pour fermer accès à la prière.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Tu nous as rendus un objet de mépris et de dédain Au milieu des peuples.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Ils ouvrent la bouche contre nous, Tous ceux qui sont nos ennemis.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Notre partage a été la terreur et la fosse, Le ravage et la ruine.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Des torrents d’eau coulent de mes yeux, A cause de la ruine de la fille de mon peuple.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Mon œil fond en larmes, sans repos, Sans relâche,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Jusqu’à ce que l’Éternel regarde et voie Du haut des cieux;
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Mon œil me fait souffrir, A cause de toutes les filles de ma ville.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Ils m’ont donné la chasse comme à un oiseau, Ceux qui sont à tort mes ennemis.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Ils ont voulu anéantir ma vie dans une fosse, Et ils ont jeté des pierres sur moi.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
Les eaux ont inondé ma tête; Je disais: Je suis perdu!
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
J’ai invoqué ton nom, ô Éternel, Du fond de la fosse.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Tu as entendu ma voix: Ne ferme pas l’oreille à mes soupirs, à mes cris!
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
Au jour où je t’ai invoqué, tu t’es approché, Tu as dit: Ne crains pas!
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Seigneur, tu as défendu la cause de mon âme, Tu as racheté ma vie.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Éternel, tu as vu ce qu’on m’a fait souffrir: Rends-moi justice!
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Tu as vu toutes leurs vengeances, Tous leurs complots contre moi.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Éternel, tu as entendu leurs outrages, Tous leurs complots contre moi,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
Les discours de mes adversaires, et les projets Qu’ils formaient chaque jour contre moi.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Regarde quand ils sont assis et quand ils se lèvent: Je suis l’objet de leurs chansons.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Tu leur donneras un salaire, ô Éternel, Selon l’œuvre de leurs mains;
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Tu les livreras à l’endurcissement de leur cœur, A ta malédiction contre eux;
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
Tu les poursuivras dans ta colère, et tu les extermineras De dessous les cieux, ô Éternel!
