Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Je suis l’homme qui ai vu l’affliction par la verge de sa fureur.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Il m’a conduit et amené dans les ténèbres, et non dans la lumière.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Certes c’est contre moi qu’il a tout le jour tourné et retourné sa main.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Il a fait vieillir ma chair et ma peau; il a brisé mes os.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Il a bâti contre moi, et m’a environné de fiel et de peine.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Il m’a fait habiter dans des lieux ténébreux, comme ceux qui sont morts depuis longtemps.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Il a fait une clôture autour de moi, afin que je ne sorte point; il a appesanti mes chaînes.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Même quand je crie et que j’élève ma voix, il ferme l’accès à ma prière.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Il a barré mes chemins avec des pierres de taille; il a bouleversé mes sentiers.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Il a été pour moi un ours aux embûches, un lion dans les lieux cachés.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Il a fait dévier mes chemins et m’a déchiré; il m’a rendu désolé.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Il a bandé son arc, et m’a placé comme un but pour la flèche.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Il a fait entrer dans mes reins les flèches de son carquois.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Je suis la risée de tout mon peuple, leur chanson tout le jour.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Il m’a rassasié d’amertumes, il m’a abreuvé d’absinthe.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Il m’a brisé les dents avec du gravier; il m’a couvert de cendre.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Et tu as rejeté mon âme loin de la paix, j’ai oublié le bonheur;
18 Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
et j’ai dit: Ma confiance est périe, et mon espérance en l’Éternel.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Souviens-toi de mon affliction, et de mon bannissement, de l’absinthe et du fiel.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Mon âme s’en souvient sans cesse, et elle est abattue au-dedans de moi. –
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Je rappelle ceci à mon cœur, c’est pourquoi j’ai espérance:
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
Ce sont les bontés de l’Éternel que nous ne sommes pas consumés, car ses compassions ne cessent pas;
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
elles sont nouvelles chaque matin; grande est ta fidélité!
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
L’Éternel est ma portion, dit mon âme; c’est pourquoi j’espérerai en lui.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
L’Éternel est bon pour ceux qui s’attendent à lui, pour l’âme qui le cherche.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
C’est une chose bonne qu’on attende, et dans le silence, le salut de l’Éternel.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Il est bon à l’homme de porter le joug dans sa jeunesse:
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Il est assis solitaire, et se tait, parce qu’il l’a pris sur lui;
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
il met sa bouche dans la poussière: peut-être y aura-t-il quelque espoir.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Il présente la joue à celui qui le frappe, il est rassasié d’opprobres.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Car le Seigneur ne rejette pas pour toujours;
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
mais, s’il afflige, il a aussi compassion, selon la grandeur de ses bontés;
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
car ce n’est pas volontiers qu’il afflige et contriste les fils des hommes.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Qu’on écrase sous les pieds tous les prisonniers de la terre,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
qu’on fasse fléchir le droit d’un homme devant la face du Très-haut,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
qu’on fasse tort à un homme dans sa cause, le Seigneur ne le voit-il point?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Qui est-ce qui dit une chose, et elle arrive, quand le Seigneur ne l’a point commandée?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
N’est-ce pas de la bouche du Très-haut que viennent les maux et les biens?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Pourquoi un homme vivant se plaindrait-il, un homme, à cause de la peine de ses péchés?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Recherchons nos voies, et scrutons-les, et retournons jusqu’à l’Éternel.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Élevons nos cœurs avec nos mains vers Dieu dans les cieux.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Nous avons désobéi et nous avons été rebelles; tu n’as pas pardonné.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Tu t’es enveloppé de colère et tu nous as poursuivis; tu as tué, tu n’as point épargné.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Tu t’es enveloppé d’un nuage, de manière à ce que la prière ne passe point.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Tu nous as faits la balayure et le rebut au milieu des peuples.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Tous nos ennemis ont ouvert la bouche sur nous.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
La frayeur et la fosse sont venues sur nous, la destruction et la ruine.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Des ruisseaux d’eaux coulent de mes yeux à cause de la ruine de la fille de mon peuple.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Mon œil se fond en eau, il ne cesse pas et n’a point de relâche,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
jusqu’à ce que l’Éternel regarde et voie des cieux.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Mon œil afflige mon âme à cause de toutes les filles de ma ville.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Ceux qui sont mes ennemis sans cause m’ont donné la chasse comme à l’oiseau.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Ils m’ont ôté la vie dans une fosse, et ont jeté des pierres sur moi.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
Les eaux ont coulé par-dessus ma tête; j’ai dit: Je suis retranché!
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
J’ai invoqué ton nom, ô Éternel! de la fosse des abîmes.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Tu as entendu ma voix; ne cache point ton oreille à mon soupir, à mon cri.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
Tu t’es approché au jour où je t’ai invoqué; tu as dit: Ne crains pas.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Seigneur, tu as pris en main la cause de mon âme, tu as racheté ma vie.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Tu as vu, Éternel, le tort qu’on me fait; juge ma cause.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Tu as vu toute leur vengeance, toutes leurs machinations contre moi.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Tu as entendu leurs outrages, ô Éternel! toutes leurs machinations contre moi,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
les lèvres de ceux qui s’élèvent contre moi, et ce qu’ils se proposent contre moi tout le jour.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Regarde quand ils s’asseyent et quand ils se lèvent: je suis leur chanson.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Rends-leur une récompense, ô Éternel! selon l’ouvrage de leurs mains.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Donne-leur un cœur cuirassé; ta malédiction soit sur eux!
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
Poursuis-les dans ta colère et détruis-les de dessous les cieux de l’Éternel.
