Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
Nyee nye ŋutsu si kpe fu le eƒe dziku ƒe ameƒoti te.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Enyam ɖe nu eye wòna mezɔ viviti me, menye kekeli me o;
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Vavã etrɔ eƒe asiwo ɖe ŋutinye atraɖii le ŋkeke blibo la me.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Ena be nye ŋutilã kple nye ŋutigbalẽ do xoxo eye wògbã ƒu ɖe lãme nam.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Eva dze dzinye eye wòtsɔ veve helĩhelĩ kple fukpekpe tɔ kpɔ ɖe ŋunye.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Ena menɔ viviti me abe ame siwo ku gbe aɖe gbe ke ene.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
Etɔ kpɔ ƒo xlãm ale be nyemate ŋu asi o, eɖom anyi kple gakɔsɔkɔsɔ.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Ne meyɔe alo do ɣli be wòaxɔ nam gɔ̃ hã la, edoa ʋɔ ɖe nye gbedodoɖa nu.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Etsɔ kpe gãwo xe mɔ me nam eye wòglɔ̃ nye mɔwo.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Abe sisiblisi si de xa ɖi kple dzata si le adeklo dzi ene la,
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
ehem ɖa le mɔ me eye wòvuvum, hegblẽm ɖi kpeɖeŋutɔmanɔsitɔe.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Evu eƒe da me eye wòdzidze eƒe dati ɖe dzinye.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Etsɔ aŋutrɔwo le eƒe daku me tsɔ ŋɔ nye dzi.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
Mezu nu ɖikokoe le nye amewo katã dome, woɖua fewu le ŋunye to hadzidzi me ŋkeke blibo la katã.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Etsɔ ama veve ɖi ƒo nam eye wòkpe veve nam meno.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Etsɔ kpe ŋe aɖu nam eye wòfanyam ɖe kewɔ me.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Woxɔ ŋutifafa le asinye, meŋlɔ nu si dzɔgbenyui nye la be.
18 Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
Eya ta megblɔ be, “Nye atsyɔ̃nu yi eye nu siwo katã mele mɔ kpɔm na tso Yehowa gbɔ la hã nu va yi.”
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Meɖo ŋku nye hiã, tsaglalãtsatsa, dzigbagbã kple vevesese dzi.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Meɖo ŋku wo katã dzi nyuie eye nye luʋɔ bɔbɔ eɖokui le menye.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
Ke esia dzi meɖo ŋkue eye mɔkpɔkpɔ ɖo asinye:
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
Le Yehowa ƒe lɔlɔ̃ deto la ta wometsrɔ̃ mí o elabena eƒe nublanuikpɔkpɔ mevɔna o.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Wozua yeye ŋdi sia ŋdi, wò nuteƒewɔwɔ lolo ŋutɔ.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Megblɔ na ɖokuinye be, “Yehowae nye nye gomekpɔkpɔ, eya ta manɔ esinu kpɔm.”
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Yehowa ƒe dɔ me nyo na ame siwo tsɔ woƒe mɔkpɔkpɔ da ɖe edzi, kple ame siwo dinɛ vevie.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Enyo be woalala le ɖoɖoezizi me na Yehowa ƒe ɖeɖe.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Enyo na ame be wòatsɔ kɔkuti le ɖekakpuime.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Nenɔ anyi le ɖoɖoezizi me elabena Yehowae tsɔ kɔkuti la da ɖe edzi.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Netsɔ eƒe mo ƒo ɖe ke me, ɖewohĩ mɔkpɔkpɔ gali.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Neɖo to me anyi na ame si le eƒo ge eye ŋukpe neyɔe fũu.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Elabena Aƒetɔ la metsɔa ame ƒua gbe ɖikaa o
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Togbɔ be ehea nuxaxa vɛ hã la, egakpɔa nublanui na ame, eye eƒe lɔlɔ̃ si nu metsina gbeɖe o la de to ŋutɔ.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Elabena mehea fukpekpe kple nuxaxa vaa amegbetɔviwo dzi ɖe dzidzɔ teƒe o.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Woafanya anyigbadzigamenɔlawo katã kple afɔ.
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
Ne woagbe nu si nye ame tɔ la tsɔtsɔ nɛ le Dziƒoʋĩtɔ la ŋkume,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
eye wotrɔ gbo ame dzɔdzɔe ƒe nya; ɖe Aƒetɔ la makpɔ esiawo oa?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Ame ka aƒo nu eye wòava eme, ne menye Aƒetɔ lae ɖe gbe o?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Ɖe menye Dziƒoʋĩtɔ la ƒe nu mee dzɔgbevɔ̃enyawo kple dzidzɔnyawo siaa doa go tsona oa?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Nu ka ta amegbetɔ ahe nya ne wohe to nɛ ɖe eƒe nu vɔ̃wo ta?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Mina míalé ŋku ɖe míaƒe zɔzɔme ŋu ne míado wo akpɔ eye mina míatrɔ ɖe Yehowa ŋu.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Mina míado míaƒe dziwo kple asiwo ɖe Mawu gbɔ le dziƒo ahagblɔ bena:
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
“Míewɔ nu vɔ̃ hedze aglã eye mètsɔe ke mi o.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
“Ètsɔ dziku tsyɔ ɖokuiwò dzi eye nèti mía yome hewu mí nublanuimakpɔmakpɔtɔe.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Ètsɔ lilikpo tsyiɔ ɖokuiwò dzi ale be, gbedodoɖa aɖeke mate ŋu aɖo gbɔwò o.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Ètsɔ mí wɔ ŋunyɔnu kple gbeɖuɖɔe le dukɔwo dome.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
“Míaƒe futɔwo katã ke nu baa ɖe mía ŋuti.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Ŋɔdzi lé mí; míedze ʋe me eye tsɔtsrɔ̃ kple gbegblẽ va mía dzi.”
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Nye ŋkuwo le aɖatsi fam yoyoyo elabena wotsrɔ̃ nye amewo.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Nye ŋkuwo le aɖatsi fam ɖaa, enu gbe tsotso,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
va se ɖe esime Yehowa aɖo ŋku anyi tso dziƒo akpɔe.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Nu si mekpɔ la na nye luʋɔ xa nu ɖe nyɔnu siwo katã le nye dua me la ta.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Ame siwo nye nye futɔwo madzemadzee la ɖem ɖe nu abe xevi ene.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Wodze agbagba be woatso nye agbe nu le vudo me eye wofɔ kpe ƒum.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
Tsi fie le tanye eye mesusu be evɔ nam.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
O Yehowa, wò ŋkɔe meyɔ le vudoa ƒe gogloƒe ke.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Èse nye kukuɖeɖe be, “Mègado toku nye ɣlidodo eye nàgbe akɔfafa nam o.”
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
Ète va gbɔnye esi meyɔ wò eye nègblɔ be, “Mègavɔ̃ o.”
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
O, Aƒetɔ, èxɔ nye nya ɖe akɔ eye nèɖe nye agbe.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Wò ŋutɔ èkpɔ, O Yehowa, vɔ̃ si wowɔ ɖe ŋutinye. Na nye nya nadzɔ!
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Èkpɔ woƒe hlɔ̃biabia ƒe kpekpeme kple nugbe siwo woɖo ɖe ŋunye.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
O Yehowa, èse woƒe dzudzuwo kple nu siwo katã woɖo ɖe ŋunye
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
kple nye futɔwo ƒe dalĩdodo kple nuƒoƒo le ŋunye ŋkeke blibo la.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Nye kɔ nàkpɔ wo ɖa! Wole anyinɔƒe o, wole tsitrenu o, woɖua fewu le ŋunye le woƒe hadzidziwo me.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
O Yehowa, xe fe si dze wo la na wo, ɖe nu siwo woƒe asiwo wɔ la ta.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Tsɔ nutsyɔnu tsyɔ woƒe dziwo dzi eye nàna be wò fiƒode nanɔ wo dzi!
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
Ti wo yome kple dziku eye nàtsrɔ̃ wo le Yehowa ƒe dziƒo te.
