Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
I, am the man, that hath seen affliction, by the rod of his indignation;
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Me, hath he driven out and brought into darkness, and not light;
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Surely, against me, doth he again and again, turn his hand all the day.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
He hath worn out my flesh and my skin, hath broken my bones;
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
He hath built up against me, and carried round me, fortifications and a trench;
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
In dark places, hath he made me sit, like the dead of age-past times.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
He hath walled up around me, that I cannot get out, hath weighted my fetter;
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Yea, when I make outcry and implore, he hath shut out my prayer;
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
He hath walled in my ways with hewn stone, my paths, hath he caused to wind back.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
A bear lying in wait, he is to me, a lion, in secret places;
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
My ways, hath he turned aside, and hath torn me in pieces, hath made me desolate;
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
He hath trodden his bow, and set me up, as a mark for the arrow.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
He hath caused to enter my reins, the sons of his quiver;
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
I have become a derision to all my people, their song all the day;
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
He hath sated me with bitter things, hath drenched me with wormwood.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
And he hath crushed, with gravel-stones, my teeth, hath made me cower in ashes;
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
And thou hast thrust away from welfare, my soul, I have forgotten prosperity;
18 Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
And I said, Vanished is mine endurance, even mine expectation, from Yahweh.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Remember my humiliation and my fleeings, the wormwood and poison;
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Thou wilt, indeed remember, that, bowed down concerning myself, is my soul;
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
This, will I bring back to my heart, therefore, will I hope.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
The lovingkindnesses of Yahweh, verily they are not exhausted, Verily! not at an end, are his compassions:
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
New things for the mornings! Abundant is thy faithfulness:
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
My portion, is Yahweh, saith my soul, For this cause, will I wait for him.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Good is Yahweh, to them who wait for him, to the soul that will seek him;
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
Good it is—both to wait and to be silent, for the deliverance of Yahweh;
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
Good it is for a man, that he should bear the yoke in his youth.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Let him sit alone, and keep silence, because he took it upon himself:
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Let him put, in the dust, his mouth, peradventure, there is hope!
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Let him give, to him that smiteth him, his cheek, let him be sated with reproach.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
Surely My Lord, will not cast off, unto times age-abiding;
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Surely, though he cause grief, yet will he have compassion, according to the multitude of his lovingkindnesses;
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Surely he hath not afflicted from his heart, nor caused sorrow to the sons of men.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
To crush, under his feet, any of the prisoners of the earth;
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
To turn aside the right of a man, before the face of the Most High;
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
To oppress a son of earth in his cause, My Lord, hath made no provision.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Who was it that spake, and it was done, [when], My Lord, had not commanded?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Out of the mouth of the Most High, Proceed there not misfortunes and blessing?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Why should a living son of earth complain, [Let] a man [complain] because of his sins?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Let us search out our ways, and examine them well, and let us return unto Yahweh;
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Let us lift up our heart, to the opened palms, to the Mighty One in the heavens;
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
We, have trespassed and rebelled, Thou, hast not pardoned.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Thou hast covered thyself with anger, and pursued us, hast slain—hast not spared;
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Thou hast screened thyself with the clouds, that prayer, should not pass through;
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Offscouring and refuse, dost thou make us, in the midst of the peoples.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
With their mouth, opened wide over us, [stand] all our foes.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Terror and a pit, have befallen us, tumult and grievous injury;
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
With streams of water, mine eye runneth down, over the grievous injury of the daughter of my people.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Mine eye, poureth itself out and ceaseth not, without relief;
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Until Yahweh out of the heavens shall look forth, and see,
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Mine eye dealeth severely with my soul, because of all the daughters of my city.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
They, have laid snares, for me as a bird, who are mine enemies without cause:
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
They have cut off, in the dungeon, my life, and have cast a stone upon me;
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
Waters, flowed over, my head, I said, I am cut off!
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
I have called upon thy Name, O Yahweh, out of the dungeon below;
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
My voice, thou hast heard, —do not close thine ear to my respite, to mine outcry;
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
Thou drewest near, in the day I kept calling on thee, thou saidst, Do not fear!
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Thou hast pleaded, O My Lord, the pleas of my soul, hast redeemed my life;
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Thou hast beheld, O Yahweh, my failure to get justice, Pronounce thou my sentence;
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Thou hast seen all their vindictiveness, all their plots against me.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Thou hast heard their reproach, O Yahweh, all their plots against me;
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
The lips of mine assailants, and their mutterings, are against me, all the day;
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
On their downsitting and their uprising, do thou look, I, am their song.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Thou wilt render to them a recompense, O Yahweh, according to the work of their hands;
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Thou wilt suffer them a veiling of heart, thy curse to them;
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
Thou wilt pursue in anger, and wilt destroy them, from under the heavens of Yahweh.
