Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
[ALEPH-BET] I [am] the man [who] has seen affliction By the rod of His wrath.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
He has led me, and causes to go [in] darkness, and without light.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Surely against me He turns back, He turns His hand all the day.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
He has worn out my flesh and my skin. He has broken my bones.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
He has built up against me, And sets around poverty and weariness.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
In dark places He has caused me to dwell, As the dead of old.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
He has hedged me in, and I do not go out, He has made heavy my chain.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Also when I call and cry out, He has shut out my prayer.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
He has hedged my ways with hewn work, My paths He has made crooked.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
A bear lying in wait He [is] to me, A lion in secret hiding places.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
My ways He is turning aside, and He pulls me in pieces, He has made me a desolation.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
He has bent His bow, And sets me up as a mark for an arrow.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
He has caused to enter into my reins The sons of His quiver.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
I have been a derision to all my people, Their song all the day.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
He has filled me with bitter things, He has filled me [with] wormwood.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
And He breaks with gravel my teeth, He has covered me with ashes.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
And You cast off my soul from peace, I have forgotten prosperity.
18 Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
And I say, My strength and my hope have perished from YHWH.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Remember my affliction and my mourning, Wormwood and gall!
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Remember well, and my soul bows down in me.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
This I turn to my heart—therefore I hope.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
The kindnesses of YHWH! For we have not been consumed, For His mercies have not ended.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
New every morning, abundant [is] Your faithfulness.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
My portion [is] YHWH, my soul has said, Therefore I hope for Him.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
YHWH [is] good to those waiting for Him, To the soul [that] seeks Him.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
[It is] good when one stays and stands still For the salvation of YHWH.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
[It is] good for a man that he bears a yoke in his youth.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
He sits alone, and is silent, For He has laid [it] on him.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
He puts his mouth in the dust, if so be, there is hope.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
He gives to his striker the cheek, He is filled with reproach.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
For the Lord does not cast off for all time.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
For though He afflicted, yet He has pitied, According to the abundance of His kindness.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
For He has not afflicted with His heart, Nor does He grieve the sons of men.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
To bruise under one’s feet any bound ones of earth,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
To turn aside the judgment of a man, Before the face of the Most High,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
To subvert a man in his cause, the Lord has not approved.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Who [is] this—he has spoken, and it is, [And] the Lord has not commanded [it]?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
From the mouth of the Most High does not go forth the evils and the good.
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Why does a living man sigh habitually, A man for his sin?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
We search our ways, and investigate, And turn back to YHWH.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
We lift up our heart on the hands to God in the heavens.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
We have transgressed and been rebellious, You have not forgiven.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
You have covered Yourself with anger, And pursue us; You have slain—You have not pitied.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
You have covered Yourself with a cloud, So that prayer does not pass through.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Outcast and refuse You make us In the midst of the peoples.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Opened against us their mouth have all our enemies.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Fear and a snare has been for us, Desolation and destruction.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Streams of water go down my eye, For the destruction of the daughter of my people.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
My eye is poured out, And does not cease without intermission,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Until YHWH looks and sees from the heavens,
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
My eye affects my soul, Because of all the daughters of my city.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Hunting—my enemies have hunted me without cause like the bird.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
They have cut off my life in a pit, And they cast a stone against me.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
Waters have flowed over my head, I have said, I have been cut off.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
I called Your Name, O YHWH, from the lower pit.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
You have heard my voice, do not hide Your ear at my breathing—at my cry.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
You have drawn near in the day I call You, You have said, Do not fear.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
You have pleaded, O Lord, the pleadings of my soul, You have redeemed my life.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
You have seen, O YHWH, my overthrow, Judge my cause.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
You have seen all their vengeance, All their thoughts of me.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
You have heard their reproach, O YHWH, All their thoughts against me,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
The lips of my withstanders, Even their meditation against me all the day.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Their sitting down, and their rising up, Behold attentively, I [am] their song.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
You return to them the deed, O YHWH, According to the work of their hands.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
You give to them a covered heart, Your curse to them.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
You pursue in anger, and destroy them, From under the heavens of YHWH!
