Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
I am the man who hath seen affliction by the rod of his wrath.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Me hath he driven out, and led into darkness, but not into light.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Surely against me doth he turn again and again his hand all the day.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
He hath caused my flesh and my skin to wear out, he hath broken my bones.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
He hath built around me, and encompassed me with poison and hardship.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
In dark places hath he set me to dwell, like the dead of olden times.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
He hath placed a fence round about me, that I cannot get out; he hath made heavy my chain.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Also when I cry aloud and make entreaty, he shutteth out my prayer.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
He hath fenced up my ways with hewn stone, my paths hath he made crooked.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
A bear lying in wait is he to me, a lion in secret places.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
On my ways hath he placed thorns, and torn me in pieces: he hath made me desolate.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
He hath bent his bow, and placed me as a mark for the arrow.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
He hath caused to enter into my reins the children of his quiver.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
I am become a laughing-stock to all my people, their [jeering] song all the day.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
He hath sated me with bitter things, he hath made me drunken with wormwood.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
He hath also broken my teeth with gravel-stones, he hath covered me with ashes.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
And my soul hath given up all thoughts of peace: I forget happiness.
18 Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
And I said, Lost is my strength, my expectation also from the Lord.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Remembering my affliction and [the cause of] my complaint, wormwood and poison.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Remembering [this] continually my soul is bowed down deeply within me.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
[Yet] this answer will I give to my heart: therefore will I wait [in confidence].
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
It is through the Lord's kindness that we are not consumed, because his mercies have no end;
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
They are new every morning: great is thy faithfulness.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
The Lord is my portion, saith my soul, therefore will I wait for him.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
The Lord is good unto those that hope in him, to the soul that seeketh him.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
It is good that one should wait and this in silence for the salvation of the Lord.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
It is good for a man that he bear the yoke in his youth;
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
That he sit in solitude and be silent; because He hath laid it upon him;
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
That he put his mouth in the dust; perhaps there still is hope;
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
That he offer his cheek to him that smiteth him; that he be satisfied with reproach.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
For the Lord will not cast off for ever;
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
But though he have caused grief, yet will he have mercy according to the abundance of his kindnesses.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
For he doth not afflict of his own will, and aggrieve the children of men.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
To crush under his feet all the prisoners of the earth,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
To pervert the justice [due to man] before the face of the Most High.
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
To subvert a man in his contest—should the Lord not see this?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Who is he that saith aught, and it cometh to pass, when the Lord hath not ordained it?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Do not out of the mouth of the Most High come both the evil things and the good?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Wherefore should a living man complain? let every man complain because of his sins.
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Let us search through and investigate our ways, and let us return to the Lord.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Let us lift up our heart with our hands unto God in the heavens.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
We have indeed transgressed and rebelled: thou hast truly not pardoned.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Thou hast covered [us] with thy anger, and made pursuit after us: thou hast slain, thou hast not pitied.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Thou hast covered thyself with a cloud, that no prayer should pass through.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
As something loathsome and rejected hast thou rendered us in the midst of the people.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
Wide have all our enemies opened against us their mouth.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Terror and a snare are come upon us, [with] desolation and breaches.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
With streams of water runneth my eye down, because of the breach of the daughter of my people.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
My eye trickleth down, and resteth not, without any intermission,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Till the Lord look down, and behold from heaven.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
My eye affecteth my soul because of all the daughters of my city.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Those who are my enemies, without a cause, have chased me about like a bird.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
They have shut up in the dungeon my life, and have cast stones upon me.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
Waters streamed over my head: I said, I am cut off.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
I called on thy name, O Lord, out of the dungeon of the lowest depth.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Thou didst hear my voice: hide not thy ear to give me enlargement at my cry.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
Thou wast ever near on the day that I called on thee: thou saidst, Fear not.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Thou didst plead, O Lord, the causes of my soul: thou didst [before this] redeem my life.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Thou hast [now] seen, O Lord, the wrong I suffer: judge thou my cause.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Thou hast seen all their vengeance, all their plans against me.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Thou hast heard their reviling, O Lord, all their plans against me,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
The speeches of these that rise up against me, and their device against me all the day.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Oh look upon their sitting down, and their rising up: I am their [jeering] song.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Render unto them a recompense, O Lord, according to the work of their hands.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Give them confusion of heart, thy curse he upon them.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
Pursue them in anger and destroy from under the heavens of the Lord.
