Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
I am the man, that hath seene affliction in the rod of his indignation.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
He hath ledde mee, and brought me into darkenes, but not to light.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Surely he is turned against me: he turneth his hand against me all the day.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
My flesh and my skinne hath he caused to waxe olde, and he hath broken my bones.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
He hath builded against me, and compassed me with gall, and labour.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
He hath set me in darke places, as they that be dead for euer.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
He hath hedged about mee, that I cannot get out: he hath made my chaines heauy.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Also when I cry and showte, hee shutteth out my prayer.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
He hath stopped vp my wayes with hewen stone, and turned away my paths.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
He was vnto me as a beare lying in waite, and as a Lion in secret places.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
He hath stopped my wayes, and pulled me in pieces: he hath made me desolate.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
He hath bent his bow and made me a marke for the arrow.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Hee caused the arrowes of his quiuer to enter into my reines.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
I was a derision to all my people, and their song all the day.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
He hath filled me with bitternes, and made me drunken with wormewood.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
He hath also broken my teeth with stones, and hath couered me with ashes.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Thus my soule was farre off from peace: I forgate prosperitie,
18 Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
And I saide, My strength and mine hope is perished from the Lord,
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Remembring mine affliction, and my mourning, the wormewood and the gall.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
My soule hath them in remembrance, and is humbled in me.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
I consider this in mine heart: therefore haue I hope.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
It is the Lordes mercies that wee are not consumed, because his compassions faile not.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
They are renued euery morning: great is thy faithfulnesse.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
The Lord is my portion, sayth my soule: therefore wil I hope in him.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
The Lord is good vnto them, that trust in him, and to the soule that seeketh him.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
It is good both to trust, and to waite for the saluation of the Lord.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
It is good for a man that he beare the yoke in his youth.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
He sitteth alone, and keepeth silence, because he hath borne it vpon him.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
He putteth his mouth in the dust, if there may be hope.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Hee giueth his cheeke to him that smiteth him: he is filled full with reproches.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
For the Lord will not forsake for euer.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
But though he sende affliction, yet will he haue compassion according to the multitude of his mercies.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
For he doeth not punish willingly, nor afflict the children of men,
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
In stamping vnder his feete all the prisoners of the earth,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
In ouerthrowing the right of a man before the face of the most high,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
In subuerting a man in his cause: the Lord seeth it not.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Who is he then that sayth, and it commeth to passe, and the Lord commandeth it not?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Out of the mouth of the most high proceedeth not euill and good?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Wherefore then is the liuing man sorowfull? man suffreth for his sinne.
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Let vs search and try our wayes, and turne againe to the Lord.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Let vs lift vp our hearts with our handes vnto God in the heauens.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
We haue sinned, and haue rebelled, therefore thou hast not spared.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Thou hast couered vs with wrath, and persecuted vs: thou hast slaine and not spared.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Thou hast couered thy selfe with a cloude, that our prayer should not passe through.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Thou hast made vs as the ofscouring and refuse in the middes of the people.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
All our enemies haue opened their mouth against vs.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Feare, and a snare is come vpon vs with desolation and destruction.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Mine eye casteth out riuers of water, for the destruction of the daughter of my people.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Mine eye droppeth without stay and ceaseth not,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Till the Lord looke downe, and beholde from heauen.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Mine eye breaketh mine heart because of all the daughters of my citie.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
Mine enemies chased me sore like a birde, without cause.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
They haue shut vp my life in the dungeon, and cast a stone vpon me.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
Waters flowed ouer mine head, then thought I, I am destroyed.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
I called vpon thy Name, O Lord, out of the lowe dungeon.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Thou hast heard my voyce: stoppe not thine eare from my sigh and from my cry.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
Thou drewest neere in the day that I called vpon thee: thou saydest, Feare not.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
O Lord, thou hast maintained the cause of my soule, and hast redeemed my life.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
O Lord, thou hast seene my wrong, iudge thou my cause.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Thou hast seene all their vengeance, and all their deuises against me.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Thou hast heard their reproch, O Lord, and all their imaginations against me:
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
The lippes also of those that rose against me, and their whispering against me continually.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Behold, their sitting downe and their rising vp, how I am their song.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Giue them a recompence, O Lord, according to the worke of their handes.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Giue them sorow of heart, euen thy curse to them.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
Persecute with wrath and destroy them from vnder the heauen, O Lord.
