Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
I am the man that hath seen affliction by the rod of his wrath.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Me hath he led, and brought into darkness, and not into light.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Surely against me hath he turned again and again his hand all the day.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
My flesh and my skin hath he wasted away, he hath broken my bones.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
He hath built against me, and encompassed [me] with gall and toil.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
He hath made me to dwell in dark places as those that have been long dead.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
He hath hedged me about that I cannot get out: he hath made my chain heavy.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Even when I cry and shout, he shutteth out my prayer.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
He hath inclosed my ways with hewn stone, he hath made my paths crooked.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
He is unto me [as] a bear lying in wait, a lion in secret places.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
He hath turned aside my ways, and pulled me in pieces; he hath made me desolate.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
He hath bent his bow, and set me as a mark for the arrow.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
He hath caused the arrows of his quiver to enter into my reins.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
I am become a derision to all my people; their song all the day.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
He hath sated me with bitterness, he hath made me drunk with wormwood.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
He hath also broken my teeth with gravel stones, he hath covered me with ashes.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
And thou hast removed my soul far off from peace: I have forgotten prosperity.
18 Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
And I said, My strength is perished, and my hope in Jehovah.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Remember thou mine affliction and my wandering, the wormwood and the gall.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
My soul hath [them] constantly in remembrance, and is humbled in me.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
— This I recall to heart, therefore have I hope.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
It is of Jehovah's loving-kindness we are not consumed, because his compassions fail not;
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
they are new every morning: great is thy faithfulness.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
Jehovah is my portion, saith my soul; therefore will I hope in him.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Jehovah is good unto them that wait for him, to the soul [that] seeketh him.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
It is good that one should both wait, and that in silence, for the salvation of Jehovah.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
It is good for a man that he bear the yoke in his youth:
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
He sitteth solitary and keepeth silence, because he hath laid it upon him;
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
he putteth his mouth in the dust, if so be there may be hope;
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
he giveth his cheek to him that smiteth him; he is filled full with reproach.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
For the Lord will not cast off for ever;
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
but if he have caused grief, he will have compassion according to the multitude of his loving-kindnesses:
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
for he doth not willingly afflict or grieve the children of men.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
To crush under foot all the prisoners of the earth,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
to turn aside the right of a man before the face of the Most High,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
to wrong a man in his cause, — will not the Lord see it?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Who is he that saith, and there cometh to pass, what the Lord hath not commanded?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Out of the mouth of the Most High doth not there proceed evil and good?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Wherefore doth a living man complain, a man for the punishment of his sins?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Let us search and try our ways, and turn again to Jehovah.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Let us lift up our heart with [our] hands unto God in the heavens.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
We have transgressed and have rebelled: thou hast not pardoned.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
Thou hast covered thyself with anger, and pursued us; thou hast slain, thou hast not spared.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Thou hast covered thyself with a cloud, that prayer should not pass through.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Thou hast made us the offscouring and refuse in the midst of the peoples.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
All our enemies have opened their mouth against us.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Fear and the pit are come upon us, devastation and ruin.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Mine eye runneth down with streams of water for the ruin of the daughter of my people.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
Mine eye poureth down, and ceaseth not, without any intermission,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
till Jehovah look down and behold from the heavens.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Mine eye affecteth my soul, because of all the daughters of my city.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
They that are mine enemies without cause have chased me sore like a bird.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
They have cut off my life in a pit, and cast a stone upon me.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
Waters streamed over my head; I said, I am cut off.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
I called upon thy name, Jehovah, out of the lowest pit.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Thou hast heard my voice: hide not thine ear at my sighing, at my cry.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
Thou drewest near in the day that I called upon thee; thou saidst, Fear not.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Lord, thou hast pleaded the cause of my soul, thou hast redeemed my life.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Jehovah, thou hast seen my wrong: judge thou my cause.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Thou hast seen all their vengeance, all their imaginations against me.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
Thou hast heard their reproach, O Jehovah, all their imaginations against me;
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
the lips of those that rise up against me and their meditation against me all the day.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Behold thou their sitting down and their rising up: I am their song.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
Render unto them a recompence, O Jehovah, according to the work of their hands;
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
give them obduracy of heart, thy curse unto them;
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
pursue them in anger, and destroy them from under the heavens of Jehovah.
