Domarboken 5
1 De sjöngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:
Hiche nichun Deborah leh Abinoam chapa Barak hin vahchoila hi ana sa lhon in ahi.
2 Att härförare förde an i Israel, att folket villigt följde dem -- loven HERREN därför!
“Israel lamkai hon alamkaiyun chule mipin kipah tah in anung’u ajuiyun, Pakai chu thangvah in umhen!
3 Hören, I konungar; lyssnen, I furstar. Till HERRENS ära vill jag, vill jag sjunga, lovsäga HERREN, Israels Gud.
“Leng teho ngaitem un! Nangho vaihom mithupiho phaten ngaitem uvin! Keiman Pakai thangvahna la kasah ding, Pakai Israel Pathen koma tumging tumpum’a keiman la kasah ding ahi.
4 HERRE, när du drog ut från Seir, när du gick fram ifrån Edoms mark, då bävade jorden, då strömmade det från himmelen, då strömmade vatten ned ifrån molnen;
“Pakai nangma Sier muna kon nahung kipatdoh a Edom phai nahin lonkhup chun, leiset pumpi akithing jeng in, chule vanlai jola meilhang jeng jong ajunlhan, gotwi juh’in ahung julha jeng in ahi.
5 bergen skälvde inför HERRENS ansikte, ja, Sinai inför HERRENS, Israels Guds, ansikte.
Pakai Sinai mol Pathen chu nahung kilandoh phat in, mol hochu Israel Pakai, Pathen masang ah apohkeh jeng in ahi.
6 I Samgars dagar, Anats sons, i Jaels dagar lågo vägarna öde; vandrarna måste färdas svåra omvägar.
Anath chapa Shamgar nikholai leh Jael nikho laijin mipiten lamlen jeng jong apelun, kholjin ho jeng in jong lampellang ajotjji tauve.
7 Inga styresmän funnos, inga funnos mer i Israel, förrän du stod upp, Debora, stod upp såsom en moder i Israel.
Israel te minu banga Deborah ahung kipat tokah chun Israel thinglhang khoho’a mihem themkhat bou ana kidalha tan ahi.
8 Man valde sig nya gudar; då nådde striden fram till portarna. Men ingen sköld, intet spjut var att se hos de fyrtio tusen i Israel.
Israel ten pathen thah thahho ahin kilhen phat nun khopi kelkot phungho’a gal ahung pohjal jengin ahi. Ahinlah Israel galmi sang-somli ho lah a chun tengchale lum hin kipatna akimudoh pon ahi.
9 Mitt hjärta tillhör Israels hövdingar och dem bland folket, som villigt följde;
Kalungthim pumpihi Israel gal lamkai galsat dinga hung kipedoh hochung achengin ahi. Pakai chu thangvah in umhen!
10 ja, loven HERREN. I som riden på vita åsninnor, I som sitten hemma på mattor, och I som vandren på vägen, talen härom.
“Nangho sangan hoitah tah chunga kampol pon hoitah tah toupha-a lhaiho leh lamlen dunga vahlehon ngaito uvin!
11 När man under rop skiftar byte mellan vattenhoarna, då lovprisar man där HERRENS rättfärdiga gärningar, att han i rättfärdighet regerar i Israel. Då drog HERRENS folk ned till portarna.
Thinglhang’a la a sathem tahtah ho tuilonlhah na vadung panghoa akikhom’un Pakai chonphatna galjona loupitah tah asamphong uve. Hiche jouchun Pakai mipiten khopi kelkotphung lang jonnin ahung konsuh tauve.
12 Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din sång! Stå upp, Barak; tag dig fångar, du Abinoams son.
“Thouvin Deborah thouvin! Thouvin, thouvin la saovin! Thovin Barak! Abinoam chapa nagal hing mat ho hinkaijin!
13 Då satte folkets kvarleva de tappre till anförare, HERREN satte mig till anförare över hjältarna.
Tabor molla kon in milen milal ho nokhum dingin mi themchabou ahung kijot suh un ahi. Pakai mipite chu gal-hat tah tah ho nokhum dingin ahung kijot suh un ahi.
14 Från Efraim kommo män som hade rotfäst sig i Amalek; Benjamin följde dig och blandade sig med dina skaror. Ned ifrån Makir drogo hövdingar åstad, och från Sebulon män som buro anförarstav.
Amalek mite’a konna kilah peh Ephraim ma kon in ahung suh un Benjamin nangma le nasepaite nahin juijuve. Makir a kon in gallamkai ho ahungsuh uva Zebullun na kon in gallam kaiho manchahchoi ho ahungun ahi.
15 Furstarna i Isaskar slöto sig till Debora; och likasom Isaskar, så gjorde ock Barak; ned i dalen skyndade man i dennes spår. Bland Rubens ätter höllos stora rådslag.
Issachar-a leng chapate chu Deborah leh Barak lam’ah apangun ahi. Amahon Barak ahinjui un phaicham langa ahung lhailut un ahi. Ahinla Reuben phungsung’a vang lungkhat ahitheipouve.
16 Men varför satt du kvar ibland dina fållor och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna? Ja, av Rubens ätter fördes stora överläggningar.
Ibola nangho kelngoi hon holah a nomsatah a natouthim uva kelngoi chingho saisip sapchu namoh ngai ngai uham? Ahinla Reuben phung sunga vang kilungkhatna aneithei pouve.
17 Gilead stannade på andra sidan Jordan. Och Dan varför -- dröjer han ännu vid skeppen? Aser satt kvar vid havets strand, vid sina vikar stannade han.
Gilead vang Jordan solamma aumden tan chule Dan chu ipi dinga inmunna umnalai ham? Asher vang twikhanglen panga kongkai munna achengden tan ahi.
18 Men Sebulon var ett folk som prisgav sitt liv åt döden, Naftali likaså, på stridsfältets höjder.
Ahinlah Zebulun vang Naphtali teho bolbang’in galkisat khoh laitah a chun ahinkhou phal ngam’in pan alauvin ahi.
19 Konungar drogo fram och stridde ja, då stridde Kanaans konungar vid Taanak, invid Megiddos vatten; men byte av silver vunno de icke.
Canaan lengte ahungun Megiddo twinah phung komma chun Taanach munnah gal asatnin imacha alemlo pon ahi.
20 Från himmelen fördes strid, stjärnorna stridde från sina banor mot Sisera.
Chunga ahsiten vanna kon in gal asatnin, ahsiten akikhai khumnao munna kon in Sisera dounan gal ahin sat’un ahi.
21 Bäcken Kison ryckte dem bort, urtidsbäcken, bäcken Kison. Gå fram, min själ, med makt!
Kishon vadungin alhohmang gamtaove. Kishon kiti golluilaija tuihattah chutoh kalhagao hangsantah in kijotkhom lhontan.
22 Då stampade hästarnas hovar, när deras tappra ryttare jagade framåt, framåt.
Hiche jouchun sakol kengin leiset achon in, Sesira sakol thupitah chu akinunkho jing jengin ahi.
23 Förbannen Meros, säger HERRENS ängel, ja, förbannen dess inbyggare, därför att de ej kommo HERREN till hjälp, HERREN till hjälp bland hjältarna.
‘Meroz mite chu sapsetna changhen,’ tin Pakai Vantil ten aseije nasatah in sapsetna changuhen tin asam’un ahi, ajeh chu amaho galsat hattah hotoh kisatto dingin Pakai langa pang dinga ahung pouvin ahi.
24 Välsignad vare Jael framför andra kvinnor, Hebers hustru, kainéens, välsignad framför alla kvinnor som bo i tält!
Numei lah a phatthei chang chungnung Ken mi Kaber jinu Jael ahi, amanu hi numei ponbuh sung’a chengho jouse lah a nunnom penhen,
25 Vatten begärde han; då gav hon honom mjölk, gräddmjölk bar hon fram i högtidsskålen.
Sisera in twi anathum’in ahileh aman bongnoi anadon sah e. Mithupi tahho peh dinga kilom khonna chun, bongnoi ha tuitah achoipeh e.
26 Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen, sin högra hand efter arbetshammaren med den slog hon Sisera och krossade hans huvud, spräckte hans tinning och genomborrade den.
Hiche jouchun akhut veilamma ponbuh thih hemkhat achoijin chule akhut jet lamma natohna sehcha chu achoijin hiche sehcha chun Sisera chu akhennin, aluchang akhenchip tai. Aman hakhetnin akhennin achalpang chu akhen lhumtai.
27 Vid hennes fötter sjönk han ihop, föll omkull och blev liggande; ja, vid hennes fötter sjönk han ihop och föll omkull; där han sjönk ihop, där föll han dödsslagen.
Ama alhulhop jengin, amanu kengphang komma chun akijam jengin chuleh alhuh lhopna-achun athi dentai.
28 Ut genom fönstret skådade hon och ropade, Siseras moder, ut genom gallret: "Varför dröjer väl hans vagn att komma? Varför äro de så senfärdiga, hans vagnshästars fötter?"
Bangkotna kon chun Sisera nu ahung khodah in, hiche bangkotna konchun achapa hung kileding chu galdot jing pummin hitin aseije, “I-atile tugeijahi sakol kangtalai chu hung kilelouva ham? Itidan'a sakol kangtalai khogin tugeija kijalouva ham?” ati.
29 Då svara de klokaste av hennes hovtärnor, och själv giver hon sig detsamma svaret:
Numei ching theitah kilhamonna thucheng hi navel vellin hiche thucheng hin amale ama akidonbut’in ahi.
30 "Förvisso vunno de byte, som de nu utskifta: en flicka, ja, två åt envar av männen, byte av praktvävnader för Siseras räkning, byte av praktvävnader, brokiga tyger; en präktig duk, ja, två brokiga dukar för de fångnas halsar."
Amaho hi ahin athilchomdoh uchu kihom uvah hiuvinte, numei khatle ni pasal khat cheh changun te, Sisera dingin ponjem hoitah tah gong’un tin, chule ponjem hoitah a kikhong keidingin jong hin gong’un te ati. Akichomdoh ho lah a chu alangtoa ponjem hoitah tah a kikhong ho jong jao ding ahinai.
31 Så må alla dina fiender förgås, o HERRE. Men de som älska honom må likna solen, när den går upp i hjältekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio år.
Pakai, nagalmite ho jouse Sisera te bangin thina toh cheh-uhen! Amavang nangma ngailu jouse chu nisa bangin thanei tah’in khangtou jing taohen!” Hitichun gamsunga kum 40 geijin chamna ana ummin ahi.
