Domarboken 2
1 Och HERRENS ängel kom från Gilgal upp till Bokim. Och han sade: "Jag förde eder upp ur Egypten och lät eder komma in i det land som jag med ed hade lovat åt edra fäder; och jag sade: 'Jag skall icke bryta mitt förbund med eder till evig tid.
Pakai Vantil chu Gilgala kon in ahung kaltouvin Bokima Israelte henga hitin ahung seiyin, “Keiman nangho hi Egypt gama kona kahin puidoh uva, napu napateo pehdia kana kihahselna gam chu kahinlhut nahi tauve, chule Keiman kaseiyin ‘Itihchan hijongleh kaki tepna chu kasuh keh louhel ding ahi,” tin kanaseiye.
2 I åter skolen icke sluta förbund med detta lands inbyggare; I skolen bryta ned deras altaren.' Men I haven icke velat höra min röst. Vad haven I gjort! --
Hiche gamsunga nachen lut tenguleh, hiche gama cheng hotoh khun kitepna nasem theilou heldiu, amavang amaicham semna munhou nasuhmang peh johdiu ahi. Chule nanghon kathupeh nanit pouvin nangaipouve. Ipi dinga hitia hi um’ah nahiuvem?
3 Därför säger jag nu ock: 'Jag vill icke förjaga dem för eder, utan de skola tränga eder i sidorna, och deras gudar skola bliva eder till en snara.'"
Hijeh chun keiman nagam sung’uva chengho kadeldoh pehlou diu, ama hohi nangho dinga nasuboi jinguva pangdiu, chule a-pathen houhi nangho dinga lhepna a pang jingdiu ahi.”
4 När HERRENS ängel hade talat dessa ord till alla Israels barn, brast folket ut i gråt.
Pakai, Vantil chun Israelte koma athusei chu achaiphat in mipi chu akapjah jengun ahi.
5 Och de gåvo den platsen namnet Bokim; och de offrade där åt HERREN.
Hijeh chun hiche munchu amin Bokim asah un (Hichu kana) tina ahi. Hichea chun amahon Pakaiya kilhaina ana sem’un ahi.
6 Sedan Josua hade låtit folket gå, drogo Israels barn åstad var och en till sin arvedel, för att taga landet i besittning.
Joshua’n amaho chu alhahdoh phat in, ama ama phungho cheh in agoulo mun agamsung cheh toupha ding in ache tauvin ahi.
7 Och folket tjänade HERREN, så länge Josua levde, och så länge de äldste levde, de som voro kvar efter Josua, dessa som hade sett alla de stora gärningar HERREN hade gjort för Israel.
Chule Israel mipi abon chauvin Joshua hinlai sungse leh Joshua sanga hingsotjo gollui upa ho Pakai thilbol loupi tahtah ho anabol, amittah’a ana muho hinlai sungse chun Israelten Pakai kinchu anabol un ahi.
8 Men HERRENS tjänare Josua, Nuns son, dog, när han var ett hundra tio år gammal.
Pakai lhacha Nun chapa Joshua chu kum jakhat le som alhin-in ana thitan ahi.
9 Och man begrov honom på hans arvedels område i Timna-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.
Amahon Gash mol sahlang Ephraim thinglhang gam, ama ana kipehna Timnath-serah gama chun anavui tauvin ahi.
10 När sedan också hela det släktet hade blivit samlat till sina fäder, kom ett annat släkte upp efter dem, ett som icke visste av HERREN eller de gärningar som han hade gjort för Israel.
Joshua khanga miho athisoh hel phat’un, Israel khangthah ahung kisepdoh ho chun Pathen’in Israelte dinga thil thupi tahtah ana boldoh peh holeh, Ama jeng jong hepha le gelpha aum tapouve.
11 Då gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS ögon och tjänade Baalerna.
Hichephat hin Israelten Pakai mitmun thilphalou tahtah ana boldoh tauvin, chule Baal doi-lim semthu hochu anahou tauve.
12 De övergåvo HERREN, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde efter andra gudar, de folks gudar, som bodde omkring dem, och dessa tillbådo de; därmed förtörnade de HERREN.
Egypt gama kona ahin puidoh uva apu apateu Pakai, Pathen chu ana nungsun tauvin, amahon pathen dangho nung anajuiyun aveluva cheng mite pathen hochu anahoujo tauvin ahi. Hichun Pakai ana lunghan sahlheh jeng in ahi.
13 Ty när de övergåvo HERREN och tjänade Baal och Astarterna,
Amahon Pakai chu ana nungsun uva Baal leh Ashtoreth semthu pathen hojoh anahou tauvin ahi.
14 upptändes HERRENS vrede mot i Israel, och han gav dem i plundrares hand, och dessa utplundrade dem; han sålde dem i deras fienders hand där runt omkring, så att de icke mer kunde stå emot sina fiender.
Hiche hin Pakai chu Israel chunga nasatah in ana lunghan sahtan, hijeh chun Pakaiyin amaho chu michom-gamte khut’ah apedoh tan Israelte chu anachom tauve; chule Pakaiyin amaho chu akimveluva cheng agalmi hou khut’ah ana pedoh tauvin, hijeh chun Israelte chu agalmiteu ana-tingjou tapouvin ahi.
15 Varthelst de drogo ut var HERRENS hand emot dem, så att de kommo i olycka, såsom HERREN hade hotat, och såsom HERREN hade svurit att det skulle gå dem, och de kommo i stor nöd.
Israel’ten amaho kisatpi dinga akondoh chan’un Pakaiyin amaho dounan gal asat jitan, Aman ana gihna bang chun, gal alelsah jitauvin ahileh amaho chu ana lungkham lheh jeng un ahi.
16 Då lät HERREN domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand.
Chuin Pakaiyin Israelte chu ahindel khum houva kona, ahuhdoh ding'un thutan vaihom ho ana tundoh peh'uvin ahi.
17 Men de hörde icke heller på sina domare, utan lupo i trolös avfällighet efter andra gudar och tillbådo dem; de veko med hast av ifrån den väg som deras fäder hade vandrat, i lydnad för HERRENS bud, och gjorde icke såsom de.
Ahivang'in Israel’ten thutan vaihom ho thu ngailouvin, pathen dangho houna in numei kijoh ho bangin anachon tauvin, Pakai thupeh dungjuiya anachon apu apateu chonna lampia kona i-atileh ana kihei mangloichal jiuva ham?
18 När HERREN alltså lät någon domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand, så länge domaren levde; ty då de jämrade sig över sina förtryckare och plågare, förbarmade sig HERREN.
Pakaiyin thutan vaihom ho Israelte chunga atundoh komleh thutan vaihom ho chu ana mangchajin, amaho hinlai sung chun agalmi houva kon in ana huhdoh jiuvin ahi. Ajeh chu Pakaiyin a-engbolna leh thohgimna thoh amipite chu akhoto jin ahi.
19 Men när domaren dog, vände de tillbaka och togo sig till vad fördärvligt var, ännu mer än deras fäder, så att de följde efter andra gudar och tjänade och tillbådo dem; de avstodo icke från sina gärningar och sin hårdnackenhet.
Ahinlah thutan vaihom ho athi tenguleh, amipite chu achonnau dihlounau lampia akinungle kit jiuvin, amahon pathen dang ana jui jiuvin, ajenle in anapangun chujongle ana hou jiuvin ahi. Hiti chun thildihlou abol-hou chu alouchal jeh un anapaidoh nomji pouvin ahi.
20 Därför upptändes HERRENS vrede mot Israel, så att han sade: "Eftersom detta folk har överträtt det förbund som jag stadgade för deras fäder, och icke har velat höra min röst,
Hijeh chun Pakai chu Israel chung’ah nasatah in analung hang jin, Pakaiyin hitin anaseiye, “Ajeh chu kamiten apu apateu toh kitepna kana semchu asukeh un chule kathupeh jong nahsah louvin akoi tauvin ahi.
21 därför skall icke heller jag hädanefter fördriva för dem en enda man av de folk som Josua lämnade efter sig, när han dog;
Keiman, Joshua'n athichan geija jousoh louva anadalhah nam mite chu kadeldoh pehlou ding ahitai.
22 ty jag skall med dem sätta Israel på prov, om de vilja hålla HERRENS väg och vandra därpå, såsom deras fäder hava hållit den, eller om de icke vilja det."
Israelte apu apateuvin Pakai nung anajui banguva ajuiyuvam ajuilou uham ti, patepna keiman hichehi kabol ahi.” ati.
23 Alltså lät HERREN dessa folk bliva kvar och fördrev dem icke med hast; han gav dem icke i Josuas hand.
Hiche jeh achu Pakaiyin hiche nam mite chu deldoh louva, Joshua chu abona anajosah lou ahi.
