Domarboken 17
1 I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika.
Phat khatnin Micah kiti pasal khat ana ummin amachu Ephraim thinglhang gamsunga chenga ahi.
2 Denne sade till sin moder: "De ett tusen ett hundra silversiklar som blevo dig fråntagna, och för vilkas skull du uttalade en förbannelse, som jag själv hörde, se, de penningarna finnas hos mig. Det var jag som tog dem." Då sade hans moder: "Välsignad vare du, min son, av HERREN!"
Nikhat hi aman anu kommah hitin anaseije, “Mikhat nin nasum dangka sankhat le jakhat anaguh jeh'in nangin nana samsetai ti kanajan ahi. Ven nasum gu’achu keima kahi chuleh tun kakomma aumme” ati. Anun adonbutnin, “Nangle nang nakiphon ahin Pathenin phatthei naboh hen” ati.
3 Så gav han de ett tusen ett hundra silversiklarna tillbaka åt sin moder. Men hans moder sade: "Härmed helgar jag dessa penningar åt HERREN och lämnar dem åt min son, för att han må låta göra en skuren och en gjuten gudabild. Här lämnar jag dem nu tillbaka åt dig."
Aman sumchu anu komma apelutnin ahileh anun hitin aseije “Tun keiman hiche sapsetna chu kachapa chunga achuhlouna dingin keimatah in hiche sumchu Pakai kommah kakatdoh tai. Hichehi kilhajolla milim doikhat semna kimang ding ahi” ati.
4 Men han gav penningarna tillbaka åt sin moder. Då tog hans moder två hundra siklar silver och gav dem åt en guldsmed, och denne gjorde därav en skuren och en gjuten gudabild, vilka sedan ställdes in i Mikas hus.
Hitia chu aman sumchu anu khutna apehlut chun amanun dangka jani chu alan dangka khengpa kommah apelut tan ahileh aman milim doikhat asemdoh tan ahi. Chuleh hichechu Micah insungah akikoitan ahi.
5 Mannen Mika hade så ett gudahus; han lät ock göra en efod och husgudar och insatte genom handfyllning en av sina söner till präst åt sig.
Micah hin hiche doi koina dinga hin doiphung khat atung doh in chuleh hiche doihou nading ompho jong asem’in insunga ding phabepjong asemdoh in ahi. Hiche jouchun achate lah a khat chu amachanga din thempun apansah in ahi.
6 På den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.
Hichelai phatsung chun Israelten leng ananei pouvin mipiho chun amaho deidan dannin ana kimang chaovin ahi.
7 I Bet-Lehem i Juda levde då en ung man av Juda släkt; han var levit och bodde där såsom främling.
Nikhat chun Judah gam Bethlehem ching golhang khat ahung vahlutnin ahi.
8 Denne man vandrade bort ifrån sin stad, Bet-Lehem i Juda, för att se om han funne någon annan ort där han kunde bo; och under sin färd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus.
Aman Bethlehem chu ahindalhah a chenna ding holla ahung valele leh Ephraim thinglhang gamma hi hung vahlut khat ahi. Hitiahi ahung vale le nalam mahin Micah in na hin ahung vahlut khan ahi.
9 Då frågade Mika honom: "Varifrån kommer du?" Han svarade honom: "Jag är en levit från Bet-Lehem i Juda, och jag är nu stadd på vandring, för att se om jag finner någon annan ort där jag kan bo."
Micah in hoiya konna hung nahim tin anadongin ahi. Aman adonbutnin, “Keihi Levi mi Judah gam Bethlehema kona hung kahin keimahi chenna ding mun holla hung kahi” ati.
10 Mika sade till honom: "Stanna kvar hos mig, och bliv fader och präst åt mig, så skall jag årligen giva dig tio siklar silver och vad kläder du behöver, och därtill din föda." Då följde leviten med honom.
Micah in, “Keikomma hin umtan chutileh nang keima dinga mipa leh thempu nahi ding ahi” ati.
11 Och leviten gick in på att stanna hos mannen, och denne behandlade den unge mannen såsom sin son.
Levi mipachu ananom in, hitichun hiche golhangpa chu Micah chate khat tobang'in aumtan ahi.
12 Och Mika insatte leviten genom handfyllning, så att den unge mannen blev präst åt honom; och han var sedan kvar i Mikas hus.
Hitichun Micah in hiche Levi pachu ama thempu in anapansah in, amajong Micah in'ah anacheng tan ahi.
13 Och Mika sade: "Nu vet jag att HERREN skall göra mig gott, eftersom jag har fått leviten till präst."
Micah in tunvang Pakaiyin phatthei eiboh ding ahitai, ajeh chu keiman Levi khat thempu a eipan pehding kaneitai ati.
