< Domarboken 15 >
1 En tid därefter, medan veteskörden pågick, ville Simson besöka sin hustru, och förde med sig en killing. Och han sade: "Låt mig gå in till min hustru i kammaren." Men hennes fader ville icke tillstädja honom att gå in;
2 hennes fader sade: "Jag höll för säkert att du hade fattat hat till henne, och därför gav jag henne åt din bröllopssven. Men hon har ju en yngre syster, som är fagrare än hon; tag denna i stället för den andra."
3 Men Simson svarade dem: "Denna gång är jag utan skuld gent emot filistéerna, om jag gör dem något ont."
4 Och Simson gick bort och fångade tre hundra rävar; sedan tog han facklor, band så ihop två och två rävar med svansarna och satte in en fackla mitt emellan de två svansarna.
5 Därefter tände han eld på facklorna och släppte djuren in på filistéernas sädesfält och antände så både sädesskylar och oskuren säd, vingårdar och olivplanteringar.
6 Då nu filistéerna frågade efter vem som hade gjort detta, fingo de det svaret: "Det har Simson, timnitens måg, därför att denne tog hans hustru och gav henne åt hans bröllopssven." Då drogo filistéerna åstad och brände upp både henne och hennes fader i eld.
7 Men Simson sade till dem: "Om I beten eder så, skall jag sannerligen icke vila, förrän jag har tagit hämnd på eder."
8 Och han for våldsamt fram med dem, så att de varken kunde gå eller stå. Sedan gick han ned därifrån och bodde i bergsklyftan vid Etam.
9 Då drogo filistéerna upp och lägrade sig i Juda; och de spridde sig i Lehi.
10 Och Juda män sade: "Varför haven I dragit hitupp mot oss?" De svarade: "Vi hava dragit hitupp för att binda Simson och för att göra mot honom såsom han har gjort mot oss."
11 Då drogo tre tusen män från Juda ned till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: "Du vet ju att filistéerna råda över oss; huru har du då kunnat göra så mot oss?" Han svarade dem: "Såsom de hava gjort mot mig, så har jag gjort mot dem."
12 De sade till honom: "Vi hava kommit hitned för att binda dig och sedan lämna dig i filistéernas hand." Simson sade till dem: "Så given mig nu eder ed på att I icke själva viljen stöta ned mig."
13 De svarade honom: "Nej, vi vilja allenast binda dig och sedan lämna dig i deras hand, men vi skola icke döda dig." Så bundo de honom med två nya tåg och förde honom upp, bort ifrån klippan.
14 När han nu kom till Lehi, skriade filistéerna och sprungo emot honom. Då kom HERRENS Ande över honom, och tågen omkring hans armar blevo såsom lintrådar, när de antändas av eld, och banden likasom smälte bort ifrån hans händer.
15 Och han fick fatt i en åsnekäke som ännu var frisk; och han räckte ut sin hand och tog den, och med den slog han ihjäl tusen män.
16 Sedan sade Simson: "Med åsnekäken slog jag en skara, ja, två; med åsnekäken slog jag tusen man."
17 När han hade sagt detta, kastade han käken ifrån sig. Och man kallade den platsen Ramat-Lehi.
18 Men då han därefter blev mycket törstig, ropade han till HERREN och sade: "Du själv har genom din tjänare givit denna stora seger; och nu måste jag dö av törst, och så falla i de oomskurnas hand!"
19 Då lät Gud fördjupningen i Lehi öppna sig, och därur gick ut vatten, så att han kunde dricka; och hans ande kom tillbaka, och han fick liv igen. Därav kallades källan Den ropandes källa i Lehi, såsom den heter ännu i dag.
20 Och han var domare i Israel under filistéernas tid, i tjugu år.
