Josua 5
1 Då nu alla amoréernas konungar på andra sidan Jordan, på västra sidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru HERREN hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan vi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hade icke längre mod att stå emot Israels barn.
Jordan vapui niduem bang kaom Amor siangpahrangnawk hoi tuipui taengah kaom Kanaan siangpahrangnawk boih mah, Israel caanawk tuipui angkat o thai hanah, nihcae tui angkat o boih ai karoek to, Angraeng mah kawbangmaw nihcae hmaa ah Jordan vapui tui to kaangsak, tiah a thaih o naah, nihcae loe Israel kaminawk pongah palungboeng o moe, poekhaih thazok o sut.
2 Vid den tiden sade HERREN till Josua: "Gör dig stenknivar och omskär åter Israels barn, för andra gången."
To naah Angraeng mah Joshua khaeah, Haita to kanoe ah taak ah loe, Israel kaminawk ih tangzat hin to aat pae let ah, tiah a naa.
3 Då gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden.
To pongah Joshua mah haita to kanoe ah taak moe, Gibeah-haaraloth ahmuen ah Israel kaminawk ih tangyat hin to aah pae let.
4 Och orsaken varför Josua omskar dem var denna: allt det folk av mankön, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara män, hade dött i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten.
Joshua mah tangyat hin aah pae lethaih takung loe hae tiah oh; Izip prae hoi angzo kaminawk boih loe, misatuh nongpa ah oh o moe, Izip prae hoi tacawt o pacoengah, praezaek caehhaih loklam ah duek o boih.
5 Ty väl hade bland folket alla de som voro med under uttåget blivit omskurna, men de bland folket, som voro födda i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna.
To kaminawk loe tangzat hin aah o boih; toe Izip prae thung hoi tacawt o pacoeng praezaek caehhaih loklam ah tapen kaminawk loe tangyat hin aat o ai vop.
6 Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tid alla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur Egypten, förgingos, eftersom de icke hörde HERRENS röst, varför ock HERREN svor att han icke skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter av mjölk och honung.
Izip prae thung hoi angzo misatuh kaminawk loe, Angraeng ih lok to tahngai o ai pongah, dueh o boih ai karoek to praezaek ah saning quipalito thung amhet o; Angraeng mah, Kang paek han, tiah ampanawk khaeah lokkam ih prae, tahnutui hoi khoitui longhaih prae to hnuksak han ai ah, Angraeng mah nihcae khaeah lokkamhaih sak boeh.
7 Men deras barn, som han hade låtit uppstå i deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de hade förhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under vägen.
To pongah Angraeng mah nihcae zuengah nihcae ih caanawk to khetzawn pae lat; nihcae ih caanawk to ni Joshua mah tangyat hin aah pae; nihcae loe loklam ah tangyat hin aat o ai pongah, tangyat hin aat ai kami ah oh o.
8 Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar där de voro i lägret, till dess de hade blivit läkta.
Kaminawk boih tangyat hin aah o pongah, kana khap ai karoek to angmacae ataihaih ahmuen ah oh o.
9 Och HERREN sade till Josua: "I dag har jag avvältrat från eder Egyptens smälek." Och detta ställe fick namnet Gilgal, såsom det heter ännu i dag.
Angraeng mah Joshua khaeah, Izip prae ih nangcae kasae thuihaih to vaihniah kang takhoe pae ving boeh, tiah a naa. To pongah to ahmuen to vaihni ni khoek to Gilgal, tiah kawk o.
10 Medan nu Israels barn voro lägrade i Gilgal, höllo de påskhögtid den fjortonde dagen i månaden, om aftonen, på Jerikos hedmarker.
Israel kaminawk loe to khrah, ni hatlai palito duem bangah, Jeriko azawn Gilgal ah atai o, to naah misong loihhaih poih to sak o.
11 Och dagen efter påskhögtiden åto de osyrat bröd och rostade ax av landets säd, just på den dagen.
Loihhaih poih sak o pacoeng, khawnbang ah prae thung tacawt buh aan, taeh thuh ai ih takaw hoi haek ih cang to a caak o.
12 Och mannat upphörde dagen därefter, då de nu åto av landets säd, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de åto det året av landet Kanaans avkastning.
Prae thung tacawt buh aan caak o pacoeng khawnbang ah loe manna om ai boeh; Israel kaminawk loe manna to caa o ai boeh; toe to na saning thung loe Kanaan prae ih buh aan to a caak o.
13 Och medan Josua var vid Jeriko, hände sig att han, i det han lyfte upp sina ögon, fick se en man stå där framför sig med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: "Tillhör du oss eller våra ovänner?"
Joshua loe Jeriko vangpui taengah phak moe, a doeng tahang naah, khenah, a ban ah sumsen kasin kami maeto anih hmaa ah angdoet; Joshua loe anih khaeah caeh tahang moe, Nang loe kaicae bangah kaom kami maw, to ai boeh loe misa bangah kaom kami? tiah a naa.
14 Han svarade: "Nej, jag är hövitsman över HERRENS här, och jag har just nu kommit hit." Då föll Josua ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: "Vad har min herre att säga till sin tjänare?"
Anih mah, To tih na ai ni; kai loe Angraeng ih misatuh kaminawk zaehoikung ah ka oh pongah ni, vaihi kang zoh, tiah a naa. To naah Joshua loe mikhmai to long ah akuep tathuk moe, a bok pacoengah anih khaeah, Ka angraeng, na tamna khaeah tih lok maw na thuih han? tiah a naa.
15 Hövitsmannen över HERRENS här sade då till Josua: "Drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så.
Angraeng ih misatuh kaminawk zaehoikung mah Joshua khaeah, Na khokpanai to angkhring ah, nang doethaih ahmuen loe hmuenciim ah oh, tiah naa. Anih mah thuih ih baktih toengah Joshua mah sak.
