Josua 24

1 Och Josua församlade alla Israels stammar till Sikem; och han kallade till sig de äldste i Israel, dess huvudmän, dess domare och dess tillsyningsmän, och de trädde fram inför Gud.

Pea naʻe tānaki fakataha ʻe Siosiua ʻae ngaahi faʻahinga ʻo ʻIsileli ki Sikemi, ʻo ne fekau ke haʻu ʻae kau mātuʻa ʻo ʻIsileli, mo honau ngaahi ʻeiki, pea ko honau kau fakamaau, mo honau kau matāpule; pea naʻa nau fakahā ʻakinautolu ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua.

2 Och Josua sade till allt folket: "Så säger HERREN, Israels Gud: På andra sidan floden bodde edra fäder i forna tider; så gjorde ock Tera, Abrahams och Nahors fader. Och de tjänade där andra gudar.

Pea naʻe pehē ʻe Siosiua ki he kakai kotoa pē, “ʻOku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, ‘Naʻe nofo hoʻomou ngaahi tamai ʻi muʻa ʻi he kauvai ʻe taha ʻoe vai lahi, ʻio, ʻa Tela, ko e tamai ʻa ʻEpalahame mo e tamai ʻa Nehoa: pea naʻa nau tauhi ʻae ngaahi ʻotua kehe.

3 Men jag hämtade eder fader Abraham från andra sidan floden och lät honom vandra omkring i hela Kanaans land. Och jag gjorde hans säd talrik; jag gav honom Isak,

Pea naʻaku ʻomi hoʻomou tamai ko ʻEpalahame mei he potu ʻe taha ʻoe vai lahi, ʻo tataki ia ʻi he fonua ko Kēnani, pea u fakatokolahi hono hako, ʻo foaki kiate ia ʻa ʻAisake.

4 och åt Isak gav jag Jakob och Esau. Och jag gav Seirs bergsbygd till besittning åt Esau; men Jakob och hans söner drogo ned till Egypten.

Pea naʻe foaki kia ʻAisake ʻa Sēkope mo ʻIsoa: peau foaki kia ʻIsoa ʻae moʻunga ko Seia, ke ne maʻu ia; ka ko Sēkope mo ʻene fānau naʻa nau ʻalu hifo ki ʻIsipite.

5 Sedan sände jag Mose och Aron och hemsökte Egypten med de gärningar jag där gjorde, och därefter förde jag eder ut.

Pea naʻaku fekau ʻa Mōsese mo ʻElone foki, peau fakamamahiʻi ʻa ʻIsipite, ʻo fakatatau mo ia ʻaia naʻaku fai ʻiate kinautolu: pea hili ia naʻaku fakahaofi ʻakimoutolu.

6 Och när jag förde edra fäder ut ur Egypten och I haden kommit till havet, förföljde egyptierna edra fäder med vagnar och ryttare ned i Röda havet.

Pea naʻaku ʻomi hoʻomou ngaahi tamai mei ʻIsipite: pea naʻa mou haʻu ki he tahi: pea naʻe tuli hoʻomou ngaahi tamai ʻe he kakai ʻIsipite ʻaki ʻae ngaahi saliote mo e kau tangata heka hoosi ʻo aʻu ki he Tahi Kulokula.

7 Då ropade de till HERREN, och han satte ett tjockt mörker mellan eder och egyptierna och lät havet komma över dem, så att det övertäckte dem; ja, I sågen med egna ögon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodden I i öknen en lång tid.

Pea ʻi heʻenau tangi kia Sihova, naʻa ne ʻai ʻae poʻuli ʻi homou vahaʻa mo e kakai ʻIsipite, pea naʻa ne ʻomi ʻae tahi kiate kinautolu ʻo lōmaki ʻaki ʻakinautolu; pea naʻe mamata ʻe homou mata ki he meʻa naʻaku fai ʻi ʻIsipite: pea ne mou nofo ʻi he toafa ʻo fuoloa.

8 Därefter förde jag eder in i amoréernas land, vilka bodde på andra sidan Jordan, och de inläto sig i strid med eder; men jag gav dem i eder hand, så att I intogen deras land, och jag förgjorde dem för eder.

Pea ne u ʻomi ʻakimoutolu ki he fonua ʻoe kau ʻAmoli, ʻaia naʻe nofo ʻi he kauvai ʻe taha ʻo Sioatani; pea naʻa nau tauʻi ʻakimoutolu: pea ne u tuku ʻakinautolu ki homou nima, koeʻuhi ke mou maʻu honau fonua, pea ne u fakaʻauha ʻakinautolu mei homou ʻao.

9 Då uppreste sig Balak, Sippors son, konungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han sände och lät kalla till sig Bileam, Beors son, för att denne skulle förbanna eder.

Pea naʻe tuʻu hake ʻa Pelaki ko e foha ʻo Sipoa, ko e tuʻi ʻo Moape, ʻo ne tauʻi ʻa ʻIsileli, ʻo ne fekau ke ui ʻa Pelami ko e foha ʻo Peoli ke haʻu ʻo fakamalaʻiaʻi ʻakimoutolu:

10 Men jag ville icke höra på Bileam, utan han måste välsigna eder, och jag räddade eder ur hans hand.

Ka naʻe ʻikai te u tokanga kia Pelami ko ia naʻa ne tāpuakiʻi pe ʻakimoutolu pea ne u fakamoʻui ʻakimoutolu mei hono nima,

11 Och när I haden gått över Jordan och kommit till Jeriko, gåvo sig Jerikos borgare i strid med eder, så och amoréerna, perisséerna, kananéerna, hetiterna och girgaséerna, hivéerna och jebuséerna; men jag gav dem i eder hand.

Pea ne mou ʻalu atu ki he kauvai ʻe taha ʻo Sioatani, ʻo hoko ki Seliko: pea naʻe tauʻi ʻakimoutolu ʻe he kau tangata ʻo Seliko; ko e kau ʻAmoli, mo e kau Pelesi, mo e kau Kēnani, mo e kau Heti, mo e kau Keakasa, mo e kau Hevi, mo e kau Sepusi; pea naʻaku tukuange ʻakinautolu ki homou nima.

12 Och jag sände getingar framför eder, och genom dessa förjagades amoréernas två konungar för eder, icke genom ditt svärd eller din båge.

Pea naʻaku fekau ʻae fanga langomū ke muʻomuʻa ʻiate kimoutolu, ʻaia naʻe kapusi ʻakinautolu mei homou ʻao, ʻio, ʻae tuʻi ʻe ua ʻoe kau ʻAmoli; ka naʻe ʻikai fai ia ʻaki hoʻo heletā pē ko hoʻo kaufana ʻaʻau.

13 Och jag gav eder ett land varpå du icke hade nedlagt något arbete, så ock städer som I icke haden byggt, och i dem fingen I bo; och av vingårdar och olivplanteringar som I icke haden planterat fingen I äta.

Pea kuo u foaki kiate kimoutolu ʻae fonua ʻaia naʻe ʻikai te mou ngāue ke maʻu, mo e ngaahi kolo naʻe ʻikai te mou langa, pea ʻoku mou nofo ʻi ai; ko e ngaahi ngoue vaine, mo e ngaahi ngoue ʻolive ʻaia naʻe ʻikai te mou tō ʻoku mou kai mei ai.’

14 Så frukten nu HERREN och tjänen honom ostraffligt och troget; skaffen bort de gudar som edra fäder tjänade på andra sidan floden och i Egypten, och tjänen HERREN.

“Pea ko eni, mou manavahē kia Sihova, pea tauhi ia ʻi he angatonu mo e moʻoni; pea tukuange ʻiate kimoutolu ʻae ngaahi ʻotua naʻe tauhi ʻe hoʻomou ngaahi tamai ʻi he kauvai ʻe taha ʻoe vai lahi, pea mo ʻIsipite: pea mou tauhi ʻa Sihova.

15 Men om det misshagar eder att tjäna HERREN, så utväljen åt eder i dag vem I viljen tjäna, antingen de gudar som edra fäder tjänade, när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amoréerna, i vilkas land I själva bon. Men jag och mitt hus, vi vilja tjäna HERREN."

Pea kapau ʻoku matamata kovi kiate kimoutolu ke tauhi ʻa Sihova, mou fili he ʻaho ni ʻaia te mou tauhi; pe ko e ngaahi ʻotua ʻaia naʻe tauhi ʻe hoʻomou ngaahi tamai, ʻaia naʻe ʻi he kauvai ʻe taha ʻoe vai lahi, pe ki he ngaahi ʻotua ʻoe kau ʻAmoli, ʻae fonua ʻonautolu ʻoku mou nofo ai: ka ko au mo hoku fale te mau tauhi ʻa Sihova.

16 Då svarade folket och sade: "Bort det, att vi skulle övergiva HERREN och tjäna andra gudar!

Pea naʻe lea ʻae kakai ʻo pehē, “Ke taʻofi ʻe he ʻOtua ke ʻoua ʻaupito naʻa mau liʻaki ʻa Sihova, ke tauhi ʻae ngaahi ʻotua kehe;

17 Nej, HERREN är vår Gud, han är den som har fört oss och våra fäder upp ur Egyptens land, ur träldomshuset, och som inför våra ögon har gjort dessa stora under, och bevarat oss på hela den väg vi hava vandrat och bland alla de folk genom vilkas land vi hava dragit fram.

He ko Sihova ko hotau ʻOtua, ko ia ia kuo ne ʻomi ʻakitautolu mo ʻetau ngaahi tamai mei he fonua ko ʻIsipite, mei he fale fakapōpula, pea ko ia naʻa ne fai ʻae ngaahi meʻa fakaʻilonga lahi ʻi hotau ʻao, ʻo ne fakamoʻui ʻakitautolu ʻi he hala kotoa pē ʻaia naʻa tau ʻalu ai, pea ʻi he lotolotonga ʻoe kakai kotoa pē ʻaia naʻa tau ʻalu ai:

18 HERREN har förjagat för oss alla dessa folk, så ock amoréerna som bodde i landet. Därför vilja vi ock tjäna HERREN; ty an är vår Gud."

Pea naʻe kapusi ʻe Sihova mei hotau ʻao ʻae kakai kotoa pē, ʻio, ʻae kau ʻAmoli ʻaia naʻe nofo ʻi he fonua: ko ia foki te mau tauhi ʻa Sihova; he ko homau ʻOtua ia.”

19 Josua sade till folket: "I kunnen icke tjäna HERREN, ty han är en helig Gud; han är en nitälskande Gud, han skall icke hava fördrag med edra överträdelser och synder.

Pea naʻe pehē ʻe Siosiua ki he kakai, “ʻOku ʻikai te mou faʻa tauhi ʻa Sihova; he ko e ʻOtua māʻoniʻoni ia; ko e ʻOtua fuaʻa ia; ʻe ʻikai te ne fakamolemole hoʻomou ngaahi talangataʻa mo hoʻomou ngaahi angahala.

20 Om I övergiven HERREN och tjänen främmande gudar, så skall han vända sig bort och låta det gå eder illa och förgöra eder, i stället för att han hittills har låtit det gå eder väl."

Kapau ʻoku mou liʻaki ʻa Sihova, pea tauhi ʻae ngaahi ʻotua kehe, te ne foki mai ʻo tautea ʻakimoutolu, ʻo fakaʻauha ʻakimoutolu, hili ʻa ʻene fai lelei kiate kimoutolu.”

21 Men folket sade till Josua: "Icke så, utan vi vilja tjäna HERREN."

Pea naʻa nau tala kia Siosiua, “ʻE ʻikai; ka te mau tauhi ʻa Sihova.”

22 Då sade Josua till folket: "I ären nu själva vittnen mot eder, att I haven utvalt HERREN åt eder, för att tjäna honom." De svarade: "Ja."

Pea naʻe pehē ʻe Siosiua ki he kakai, “Ko e kau fakamoʻoni ʻakimoutolu kiate kimoutolu kuo mou fili ʻa Sihova moʻomoutolu ke tauhi ia.” Pea naʻa nau pehē, “Ko e kau fakamoʻoni ʻakimautolu.”

23 Han sade: "Så skaffen nu bort de främmande gudar som I haven bland eder, och böjen edra hjärtan till HERREN, Israels Gud."

Pea naʻe pehē ʻe ia, “Pea ko eni, tukuange ʻae ngaahi ʻotua kehe ʻoku ʻiate kimoutolu, pea mou fakatokangaʻi homou loto kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli.”

24 Folket svarade Josua: "HERREN, vår Gud, vilja vi tjäna, och hans röst vilja vi höra."

Pea naʻe pehē ʻe he kakai kia Siosiua, “Te mau tauhi ʻa Sihova ko homau ʻOtua, pea te mau fai talangofua ki hono leʻo.”

25 Så slöt då Josua på den dagen ett förbund med folket och förelade dem lag och rätt i Sikem.

Ko ia naʻe fai ai ʻe Siosiua ʻae fuakava mo e kakai ʻi he ʻaho ko ia, ʻo ne fokotuʻu ʻae fekau maʻanautolu mo e tuʻutuʻuni ʻi Sikemi.

26 Och Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok. Och han tog en stor sten och reste den där, under eken som stod vid HERRENS helgedom.

Pea naʻe tohi ʻe Siosiua ʻae ngaahi lea ni ʻi he tohi ʻoe fono ʻae ʻOtua, ʻo ne ʻomi ʻae fuʻu maka lahi ʻo fokotuʻu ia ʻi he lolo oke, ʻaia naʻe ofi ki he faletapu ʻo Sihova.

27 Och Josua sade till allt folket: "Se, denna sten skall vara vittne mot oss, ty den har hört alla de ord som HERREN har talat med oss; den skall vara vittne mot eder, så att I icke förneken eder Gud."

Pea naʻe pehē ʻe Siosiua ki he kakai kotoa pē, “Vakai, ko e fakamoʻoni ʻae maka ni kiate kitautolu; he kuo ne fanongo ki he lea kotoa pē ʻa Sihova ʻaia kuo ne folofolaʻaki kiate kitautolu: ko ia ʻe ʻiate kimoutolu ia ko e fakamoʻoni, telia naʻa mou fakafisingaʻi homou ʻOtua.”

28 Sedan lät Josua folket gå, var och en till sin arvedel.

Pea naʻe tukuange ʻe Siosiua ʻae kakai kenau ʻalu, taki taha ʻae tangata ki hono tofiʻa.

29 En tid härefter dog HERRENS tjänare Josua, Nuns son, ett hundra tio år gammal.

Pea hili ʻae ngaahi meʻa ni, pea hoko ʻo pehē, naʻe pekia ʻa Siosiua ko e foha ʻo Nuni, ko e tamaioʻeiki ʻa Sihova, ka kuo teau taʻu mo e taʻu ʻe hongofulu hono motuʻa.

30 Och man begrov honom på hans arvedels område, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.

Pea naʻa nau fai hono putu ʻi he veʻe tofiʻa ʻoʻona ʻi Timinate-Sela, ʻaia ʻoku ʻi he moʻunga ko ʻIfalemi, ʻi he potu tokelau ʻoe moʻunga ko Keasi.

31 Och Israel tjänade HERREN, så länge Josua levde, och så länge de äldste levde, de som voro kvar efter Josua, och som visste av alla de gärningar HERREN hade gjort för Israel.

Pea naʻe tauhi ʻe ʻIsileli ʻa Sihova ʻi he ʻaho kotoa pē ʻo Siosiua, mo e ʻaho kotoa pē ʻoe kau mātuʻa naʻa nau moʻui kimui ʻia Siosiua, ʻakinautolu naʻa nau ʻilo ʻae ngaahi ngāue kotoa pē ʻa Sihova, ʻaia naʻa ne fai maʻa ʻIsileli.

32 Och Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begrovo de i Sikem, på det jordstycke som Jakob hade köpt av Hamors, Sikems faders, barn för hundra kesitor; Josefs barn fingo detta till arvedel.

Pea ko e hui ʻo Siosefa ʻaia naʻe hikitanga ʻe he fānau ʻa ʻIsileli mei ʻIsipite, naʻa nau tanu ʻi Sikemi, ʻi he konga fonua naʻe fakatau ʻe Sēkope mei he ngaahi foha ʻo Hemoa ko e tamai ʻa Sikemi ʻaki ʻae konga siliva ʻe teau: pea naʻe hoko ia ko e tofiʻa ʻoe fānau ʻa Siosefa.

33 Och Eleasar, Arons son, dog, och man begrov honom i hans son Pinehas' stad, Gibea, som hade blivit denne given i Efraims bergsbygd.

Pea naʻe pekia ʻa ʻEliesa ko e foha ʻo ʻElone; pea naʻa nau fai hono putu ʻi he moʻunga naʻe ʻo Finiasi ko hono foha, ʻaia naʻe foaki kiate ia ʻi he moʻunga ko ʻIfalemi.