Josua 22

1 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam

Joshua Reuben chate le Gad chate chule Manasseh phungkeh khat chutoh akoukhommin,

2 och sade till dem: "I haven hållit allt vad HERRENS tjänare Mose har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag har befallt eder.

Ajah uva hiti hin aseitai, “Nang hon Pakai lhacha Mose in nathupeh jouse abonchan nanitsoh keiyun, keiman nango kaseipeh kathusei jouse jong nangai taove,

3 I haven under denna långa tid, ända till denna dag, icke övergivit edra bröder, och I haven hållit vad HERRENS, eder Guds, bud har befallt eder hålla.

Nikho hijat sunghin tuni geijin nanghon nasopi phungdang teho jong nadalha dehpouvin, Pakai na-Pathenn uvin nathupeh chnegseu jong chingthei tah in nanit soh kei’un ahi.

4 Och nu har HERREN, eder Gud, låtit edra bröder komma till ro, såsom han lovade dem; så vänden nu om och gån hem till edra hyddor i det land I haven fått till besittning, det som HERRENS tjänare Mose har givit eder på andra sidan Jordan.

Tunvang Pakai na-Pathen uvin athutep bang bangin nasopi phungdang te hojong jong akitepna bangin akicholdosah tai, hijeh chun tun kiheijun lang Jordan gal lamma Pakai lhacha Mose’n napeh naugam, nangho chenna gamsung nagoulo’u, na inlammu jonnin chetaovin,

5 Allenast mån I noga hålla och göra efter de bud och den lag som HERRENS tjänare Mose har givit eder, så att I älsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren på hans vägar och iakttagen hans bud och hållen eder till honom och tjänen honom av allt edert hjärta och av all eder själ."

Pakai lhacha Mose’n nathupeh u danthupeh chengse chu nanit jingna diuvin ching theiyun, Pakai na Pathennu nangailut nuva ama lamlhah jouse najuithem uva athupeh chengse nanit’uva amajong nakolchah jinguva, chule nalungthim pumpiu le nahinkho pumpiuva amakin jeng naboldiu nagin jing diu ahi.” ati.

6 Och Josua välsignade dem och lät dem gå, och så gingo de hem till sina hyddor.

Hitichun Joshua’n amaho chu phatthei aboh in, phatthei abohjou phatnin asoldohtai, amaho jong ainlam cheh uva achetaove.

7 Ty åt ena hälften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och åt andra hälften hade Josua givit land jämte deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. Då nu Josua lät dem gå hem till sina hyddor, välsignade han dem

Manasseh phung akehkhat chu Bashan gamsunga Mose’n achandiu gam anapehsa ahin, Manasseh phungkeh khatma chu Joshua’n Jordan vadung gal nilhumlam, asopiteo dangho lah a chenmun anapeh ahiye. Amaho chu Joshua’n ainlammuva asoldoh phatnin abonchaovin phatthei abohsoh keijin ahi;

8 och sade till dem: "Vänden tillbaka till edra hyddor med de stora skatter I haven fått, med boskap i stor myckenhet, med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor myckenhet; skiften så med edra bröder bytet från edra fiender."

Ajah uva Joshua’n hitin ati, “Neilegou tampitah kipoh uvin lang gancha jong tamtah kipoh uvin lang naponbuh sonna muncheh a kile taovin, nagal mite uva konna nachomdoh jouseu jong kihommun” ati.

9 Så vände då Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka, och gingo bort ifrån de övriga israeliterna, bort ifrån Silo i Kanaans land, för att begiva sig till Gileads land, det land de hade fått till besittning, och där de skulle hava sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose.

Hijeh chun Reuben chate le Gad chate chuleh Manasseh phung kehkhat chun Israel chate amoh chengse chu Canaan gam'a Shiloh kiti khopiah chun adalhauvin, amaho chu Pakaiyin Mose athupeh banga agamlosa sung’u Gilead gamsung jonnin ache taove.

10 När så Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de där ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare.

Ahin amaho chu Canaan sung’a aum jinglai un, Geliloth kiti mun Jordan vadung kommah chun, Reuben chate le Gad chate chule Manasseh phung kehkhat chu akinga pa un, maicham phung lentah le thupitah khat asemmun ahi.

11 Och de övriga israeliterna fingo höra sägas: "Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam hava byggt ett altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, på andra sidan om de övriga israeliternas område."

Israel chaten, Reuben chate le Gad chate, chule Manasseh phung kehkhat chun Canaan gam mongchin Jordan vapang lhangchung khat’a Israel chate gamsunga khun maicham asemmu chu ajahdoh taove.

12 När Israels barn hörde detta, församlade sig deras hela menighet i Silo för att draga upp till strid mot dem.

Athudol hi Israel chaten ajahdoh phatnun Shiloh munna cheng Israel chate khopi pumpi akikhommuvin amahochu galla sat thodin agotaove.

13 Därefter sände Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas, prästen Eleasars son,

Ahinlah, amasan, Eleazar thempu chapa Phinehas lamkainan mi phabep Reuben phung mite le Gad chule Manasseh phung keh khat toh kihoudin anasol uve.

14 och med honom tio hövdingar, en hövding för var stamfamilj inom Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.

Hichea kihoulimpi dia kalsong mihochu Israel phunglah’a lamkai som ahiuvin, a insungkhat bahkailhah’a aluboh cheh, chule Israel insung phung khatcheh a konna kilhengdoh phung upacheh mi ahiuve.

15 Och när dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och sade:

Amaho chu Gilead gam ahunglhun phat un, Reuben chate le Gad chate chule Manasseh phung kehkhat hengah hitin aseijuve,

16 "Så säger hela HERRENS menighet: Vad är detta för en otrohet som I haven begått mot Israels Gud, då I haven vänt eder bort ifrån HERREN, därigenom att I haven byggt eder ett altare och sålunda nu satt eder upp mot HERREN?

Pakai khoppi amiten hitin aseijun, “Ipi dinga nanghon tulaija hi Israel Pathen douna thil nabolluva Pakai nung najuidauva nakiheimang jenguva nacham chamma maicham nakisem jeng uva Pakai douna hitobang pihi nabollu hitam?

17 Är det icke nog att vi hava begått missgärningen med Peor, från vilken vi ännu i dag icke hava blivit renade, och för vilken en hemsökelse drabbade HERRENS menighet?

Peor munna ichonsetnao jong phaset nasah louvu ham? Hichea konna bon ithensoh jou loulaiju hilouham? Hiche ichonset jeh uva jong chu Pakai khoppi mipi chunga jong gamna hise ana langsa ahi,

18 Viljen I nu ytterligare vända eder bort ifrån HERREN? Om I i dag sätten eder upp mot HERREN, så skall förvisso i morgon hans förtörnelse drabba Israels hela menighet.

Tuni geija jong nangho hitobanga hi Pakai chu iti nadalhah uva nakihei mang jengdiu hitam? Tuni jenga jong nanghon Pakai doumah nabolluva ahileh amachu Israel khoppi pumpi chung jeng ajong hung lunghang jengding ahi.

19 Men om det land I haven fått till besittning tyckes eder vara orent, så dragen över till det land HERREN har tagit till besittning, där HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra besittningar där bland oss. Sätten eder icke upp mot HERREN och sätten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare.

Nachennao gamsung athenlouva ahijongleh hung galkai junlang Pakai houbuh kisonna gamsung Pakai gamsunga khun keiho lah a hung cheng jenguvin, Pakai doumah hi nabol louhel diu, Pakai I-Pathennu maicham semna tailouva nacham nachamma nakisem thu-uva keiho geija doumah hol neiso louhel dingu ahi.

20 När Akan, Seras son, hade trolöst förgripit sig på det tillspillogivna, kom icke då förtörnelse över Israels hela menighet, så att han själv icke blev den ende som förgicks genom den missgärningen?

Suhmang dinga kikat dohsa thil-ho chunga Achan kitipa Zerah chapan tohkhel aneiju chu Israel khoppi pumpi chunga lunghanna hungchu jengsa hilouham?” ahung tiuve.

21 Då svarade Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam och talade till huvudmännen för Israels ätter:

Reuben chate le Gad chate chule Manasseh phung kehkhat chun Israel phungsunga insungmi upa ho donbutnan aneijun,

22 "Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel må ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet och otrohet mot HERREN -- du må då i dag undandraga oss din hjälp! --

“Pakai, Hatchungnung chu Pathen ahi! Pakai, Hatchungnung chu Pathen ahi! Aman thudih le thutah chu ahenai, chule Israel chaten jong nahet uva pha ahi. Keihon maicham kasemmu hi Pakai doumah nadia kabollu ahipoi. Kathilbol uhi doumah lam ahitah a Pakai dinga tahsan suhbeina ahidingleh keihohi tunin eighing hoida jenguvin,

23 om vi hava byggt altaret åt oss, därför att vi vilja vända oss bort ifrån HERREN, och om vi vilja offra därpå brännoffer eller spisoffer eller frambära tackoffer därpå, då må HERREN själv utkräva vad vi hava förskyllt.

Ahin maicham khat kasemdoh jeh uva Pakai nungjuija konna kihei mang’na ahi mongding leh ahilouva keihon hiche maicham chunga hi pumgo thil hihenlang lhosoh thilto hijongleh chamna thilto hijongle kato’uva ahivangleh Pakaiyin kachunguva gotna eipe jeng uhen.

24 Nej, vi hava sannerligen gjort så av fruktan för vad som kunde hända, i det att vi tänkte att edra barn i framtiden skulle kunna säga till våra barn: 'Vad haven I att göra med HERREN, Israels Gud?

Tahbeh mong in, keihon hiche maicham kasem uhi katijat man uva kabollu ahibouve, ajeh chu khonung tengle nachateovin kachateo jah a, ‘Nanghon Pakai Israel Pathen chu koi thusah na nahou uham?’ ahin ti diu ahi

25 HERREN har ju satt Jordan till gräns mellan oss och eder, I Rubens barn och Gads barn; alltså haven I ingen del i HERREN.' Och så skulle edra barn kunna hindra våra barn från att frukta HERREN.

Ajeh chu Pakaiyin nanghotoh Reuben chate Gad chate, ikikah uva Jordan vadung hi gamgia asemsa ahitai, khunungleh nangho Pakaiya chan naneipouve ati theiju ahi, hitobanga hi nachateovin kachateo hi Pakai ahousahda theiyu ahi.

26 Därför sade vi: Må vi gripa oss an och bygga detta altare, men icke till brännoffer eller till slaktoffer,

Hiche jeh a chu keihon ka maicham semmu hi pumgo thilto gonading le kilhaina gantha nading ahipoi,

27 utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan bådas efterkommande efter oss, att vi vilja förrätta HERRENS tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och tackoffer, så att edra barn i framtiden icke kunna säga till våra barn: 'I haven ingen del i HERREN.'

Ahin keiholeh nangho kikah a hetjingna dia kasemmu ahi, chujongleh hichun eiho nunga khangthahte kah a jong hettohsahnan hungpangin tin, keihon jong Pakai angsunga ama kin kabol mong mong uvin pumgo thilto jong kilhaina gantha jong chule chamna thilto gantha jong kabol naove ti hetjing’nan in hung pang nante, katiu ahi, achuti louva ahileh khonung phatleh nachateovin keiho chate jah a, “Nanghon Pakaiya chan nanei pouve” ahinti khah teidiu ahi tia kabollu ahibouve.

28 Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de så säga till oss och våra efterkommande, då kunna vi svara: 'Sen på den bild av HERRENS altare, som våra fäder hava gjort, men icke till brännoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och eder.'

Ijemtia hita chu ahinsei khah tah ujongle, khonung a katu kachateu vin jong, ‘Veuvin, Pakai dinga kapu kapateuvin asemsa maicham khu pumgo thilto kitona jong hilou, kilhaina ganthana maicham jong hilou, ahin nangho leh keihon Pakaiyah chan inanei khommui ti melchih’nan pang nante’ katiu ahibouve.

29 Bort det, att vi skulle sätta oss upp mot HERREN och nu vända oss bort ifrån HERREN genom att bygga ett altare till brännoffer eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare, som står framför hans tabernakel."

Itihchan hijongleh keihon Pakai doumah kabol louhel diu ahin, chujongleh Pakai i-Pathennu maicham ama houbuh maiya kitung tailouva keihon kacham chamuva pumgo thilto tona dingle lhosoh thilto tonading chule kilhaina ganthana dia maicham kasemmuva Pakai nunga kona kaki heimang louhel diu ahi” atiuvin ahi.

30 Då nu prästen Pinehas och menighetens hövdingar, nämligen huvudmännen för Israels ätter, som voro med honom, hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det dem.

Reuben chate leh Gad chate chule Manasseh phung kehkhat thusei ho jouse chu ajah doh phat uvin, Phinehas thempupa le akilhonpi khoppi lamkai holeh Israel insung jouse phung upa chengsen chu alungu alhaisel taovin ahi.

31 Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasse barn: "Nu hava vi förnummit att HERREN är mitt ibland oss, därav nämligen, att I icke haven velat begå en sådan otrohet mot HERREN. Därmed haven I ock räddat Israels barn undan HERRENS hand."

Eleazer thempupa chapa Phinehas chun Reuben chate Gad chate chule Manasseh phung kehkhat jah a aseipeh in, “I-lah uva Pakai ching jingnai, ti keihon tunin kahe taove, ijeh-inem itileh keihon nangho kanaginmo bang’un Pakai dounan thilse ima nabol hih naove chuleh nanghon Pakai khutna kon in jong Israel chate hi suhmang’a aum thei naova konin nahuhdoh taove” atin ahi.

32 Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, jämte hövdingarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i Kanaans land till de övriga israeliterna och avgåvo sin berättelse härom inför dem.

Chujouvin Eleazer thempupa chapa Phinehas le lamkaiho chun Reuben chate le Gad chate Gilead gamsung’a chun adalhauvin, hikomma kon chun Canaan gamlam, Israel chate chenna lamma ahung kile taovin, Israelte henga chun thilsoh umchan thu chengse chu lhut taovin ahi.

33 Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de tänkte icke mer på att draga upp till strid mot dem, för att fördärva det land där Rubens barn och Gads barn bodde.

Athulhutnu chun Israel chate chu alungdamsah lheh jeng in ahi, chuphatnin Israel chaten jong Pathen chate avahchoijun, Reuben chate le Gad chate chenna gamsung suhmang ding le galbol ding jong aseipoh kit tapouve.

34 Och Rubens barn och Gads barn gåvo namn åt altaret; de sade: "Ett vittne är det mellan oss, att HERREN är Gud."

Reuben chate le Gad chaten maicham asemsau chu ‘Hettohsah’ tin aminsah taovin ahi, amahon aseijun, “Ijeh-inem ititle eiho le amaho kikah a Pakai chu eiho Pathen jong ahi ti hettohsah a pang ahi,” atiuve.