Josua 20

1 Och HERREN talade till Josua och sade:

Pea naʻe folofola ʻa Sihova foki kia Siosiua, ʻo pehē,

2 "Tala till Israels barn och säg: Utsen åt eder de fristäder om vilka jag har talat till eder genom Mose,

Ke ke lea ki he fānau ʻa ʻIsileli, ʻo pehē, “Fili moʻomoutolu ʻae ngaahi kolo ke hūfanga ki ai, ʻaia naʻaku lea ai kiate kimoutolu ʻi he nima ʻo Mōsese:

3 de städer till vilka en dråpare som ouppsåtligen, utan vett och vilja, har dödat någon må kunna fly; och I skolen hava dem såsom tillflyktsorter undan blodshämnaren.

Koeʻuhi ke hola ki ai ʻae fakapō ʻaia ʻoku ne tāmateʻi lavenoaʻia ha tokotaha ʻo taʻeloto ki ai: pea ʻe ʻiate kimoutolu ia ko homou hūfanga mei he totongi toto.

4 Och när någon flyr till en av dessa städer, skall han stanna vid ingången till stadsporten och omtala sin sak för de äldste i den staden; därefter må de taga honom in i staden till sig och giva honom en plats där han får bo ibland dem.

Pea ka tuʻu ʻi he matapā ʻo ha kolo ʻe taha ʻi he ngaahi kolo ni, ʻaia ʻoku ne hola ki ai, ʻo ne fakamatala ʻene meʻa ʻi he telinga ʻoe kau mātuʻa ʻoe kolo ko ia, tenau ʻave ia ki he kolo kiate kinautolu, ʻonau tuku kiate ia ha potu, ke ne nofo ai mo kinautolu.

5 Och om blodshämnaren förföljer honom, skola de icke överlämna dråparen i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har dödat sin nästa, och utan att förut hava burit hat till honom.

Pea kapau ʻoku tuli ia ʻe he totongi toto, ʻe ʻikai ai tenau tukuange ʻae fakapō ki hono nima; koeʻuhi naʻa ne tā lavenoaʻia hono kaungāʻapi, ka naʻe ʻikai tomuʻa fehiʻa kiate ia.

6 Och han skall stanna kvar där i staden, till dess han har stått till rätta inför menigheten, och till dess den dåvarande översteprästen har dött; sedan må dråparen vända tillbaka och komma till sin stad från vilken han har flytt."

Pea ʻe nofo ia ʻi he kolo ko ia, ke ʻoua ke tuʻu ia ʻi he ʻao ʻoe fakataha ʻi he fakamaau, pea ke ʻoua ke pekia ʻae taulaʻeiki lahi ʻaia ʻe ʻi he ngaahi ʻaho ko ia: pea ʻe toki liu mai ʻae tāmate faainoa, ʻo haʻu ki heʻene kolo, pea haʻu ki hono fale, ki he kolo naʻe hola ia mei ai.”

7 Så helgade de då därtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det är Hebron, i Juda bergsbygd.

Pea naʻa nau fili ʻa Ketesi ʻi Kaleli ʻi he moʻunga ʻo Nafitalai, mo Sikemi ʻi he moʻunga ʻo ʻIfalemi, mo Kesa-ʻAlipa, ʻaia ko Hepeloni, ʻi he moʻunga ʻo Siuta.

8 Och på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan, utsågo de därtill inom Rubens stam Beser i öknen på slätten, inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan i Basan.

Pea ʻi he kauvai ʻe taha ʻo Sioatani ofi ki Seliko ʻi he potu hahake, naʻa nau fili ʻa Peseli ʻi he toafa ki he potu ʻoe faʻahinga ʻo Lupeni, mo Lemoti ʻi Kiliati mei he faʻahinga ʻo Kata, mo Kolani Pesani mei he faʻahinga ʻo Manase.

9 Dessa voro de städer som för alla Israels barn, och för de främlingar som bodde ibland dem, bestämdes att vara orter till vilka var och en som ouppsåtligen hade dödat någon finge fly, så att han skulle slippa dö för blodshämnarens hand, innan han hade stått till rätta inför menigheten.

Ko eni ʻae ngaahi kolo naʻe fili ki he fānau kotoa pē ʻa ʻIsileli, pea ki he muli ʻoku ʻāunofo ʻiate kinautolu, koeʻuhi ko ia ʻoku ne tāmate lavenoaʻia ha tokotaha, ke hola ia ki ai, ke ʻoua naʻa mate ia ʻi he nima ʻoe totongi toto, kaeʻoua ke tuʻu ia ʻi he ʻao ʻoe fakataha.