Josua 14

1 Och dessa äro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar utskiftade åt dem,

Voici ce que les enfants d’Israël reçurent en héritage dans le pays de Canaan, ce que leur partagèrent le prêtre Eléazar, Josué, fils de Nun, et les chefs de famille des tribus des enfants d’Israël.

2 nämligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, såsom HERREN hade bjudit genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen.

C’est le sort qui leur assigna leur héritage, comme Yahweh l’avait ordonné par Moïse, pour les neuf tribus et la demi-tribu.

3 Ty de två övriga stammarna och den andra halva stammen hade av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men leviterna hade han icke givit någon arvedel bland dem.

Car Moïse avait donné l’héritage des deux tribus et de la demi-tribu de l’autre côté du Jourdain; mais il n’avait pas donné aux Lévites d’héritage parmi eux.

4 Ty Josefs barn utgjorde två stammar, Manasse och Efraim; och åt leviterna gav man icke någon särskild del av landet, utan allenast några städer att bo i, med tillhörande utmarker för deras boskap och deras övriga egendom.

Car les fils de Joseph formaient deux tribus, Manassé et Ephraïm; et l’on ne donna pas aux Lévites de part dans le pays, si ce n’est des villes pour habitation et leurs banlieues pour leurs troupeaux et pour leurs biens.

5 Såsom HERREN hade bjudit Mose, så gjorde Israels barn, när de utskiftade landet

Les enfants d’Israël accomplirent l’ordre que Yahweh avait donné à Moïse, et ils partagèrent le pays.

6 Men Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenaséen Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: "Du vet själv vad HERREN sade till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kades-Barnea.

Les fils de Juda s’approchèrent de Josué, à Galgala, et Caleb, fils de Jéphoné, le Cénézéen, lui dit: « Tu sais ce que Yahweh a dit à Moïse, homme de Dieu, à mon sujet et à ton sujet, à Cadès-Barné.

7 Jag var fyrtio år gammal, när HERRENS tjänare Mose sände mig åstad från Kades-Barnea för att bespeja landet, och jag avgav sedan min berättelse därom inför honom efter bästa förstånd.

J’étais âgé de quarante ans lorsque Moïse, serviteur de Yahweh, m’envoya de Cadès-Barné pour explorer le pays, et je lui fis un rapport dans la sincérité de mon cœur.

8 Mina bröder, som hade varit däruppe med mig, gjorde folkets hjärtan försagda, men jag efterföljde i allt HERREN, min Gud.

Tandis que mes frères, qui étaient montés avec moi, découragèrent le peuple, moi, je suivis entièrement Yahweh, mon Dieu.

9 Då betygade Mose på den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det land som din fot har beträtt skall vara din och dina barns arvedel för evärdlig tid, därför att du i allt har efterföljt HERREN, min Gud.'

Et ce jour-là Moïse fit ce serment: Le pays que ton pied a foulé sera ton héritage et celui de tes enfants à perpétuité, parce que tu as entièrement suivi Yahweh, mon Dieu.

10 Och se, nu har HERREN låtit mig leva, såsom han lovade, i ytterligare fyrtiofem år, sedan HERREN talade så till Mose -- de år Israel vandrade i öknen; se, jag är nu åttiofem år gammal.

Et maintenant, voici que Yahweh m’a conservé en vie, comme il l’a dit, pendant les quarante-cinq ans écoulés depuis que Yahweh adressa cette parole à Moïse, tandis qu’Israël marchait dans le désert; et maintenant, voici que je suis âgé aujourd’hui de quatre-vingt-cinq ans.

11 Ännu i dag är jag lika stark som jag var den dag då Mose sände mig åstad, ja, sådan min kraft då var, sådan är den ännu, vare sig det gäller att strida eller att vara ledare och anförare.

Je suis encore aujourd’hui aussi robuste qu’au jour où Moïse m’envoya; ma force de maintenant est la même que celle d’alors, soit pour combattre, soit pour sortir et pour entrer.

12 Så giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade på den dagen. Du hörde ju själv då att anakiterna bo där, och att där finnas stora befästa städer; måhända är HERREN med mig, så att jag kan fördriva dem, såsom HERREN har lovat."

Donne-moi donc cette montagne, dont Yahweh a parlé en ce jour-là; car tu as toi-même entendu ce jour-là que là se trouvent des Enacim et des villes grandes et fortifiées; peut-être Yahweh sera-t-il avec moi, et réussirai-je à les chasser, selon qu’a parlé Yahweh. »

13 Då välsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel.

Josué bénit Caleb, fils de Jéphoné, et il lui donna Hébron en héritage.

14 Alltså fick då kenaséen Kaleb, Jefunnes son, Hebron till arvedel, såsom det är ännu i dag, därför att han i allt hade efterföljt HERREN, Israels Gud.

C’est pourquoi Hébron appartient en héritage à Caleb, fils de Jéphoné, le Cénézéen, jusqu’à ce jour, parce qu’il avait entièrement suivi Yahweh, le Dieu d’Israël.

15 Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den störste mannen bland anakiterna. Och landet hade nu ro från krig.

Hébron s’appelait autrefois Cariath-Arbé; Arbé était l’homme le plus grand parmi les Enacim. Et le pays se reposa de la guerre.