Jona 3
1 Och HERRENS ord kom för andra gången till Jona; han sade:
Anivei channa in Jonah kom’a Pathen thu ahung lhung kit tan,
2 "Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den vad jag skall tala till dig."
“Kipatdohin lang khopi lentah Nineveh a chen lang akhopi mite kom’a keiman nang kom’a ka seipeh sa thuhi gasam phongtan atin, ahi.”
3 Då stod Jona upp och begav sig till Nineve, såsom HERREN hade befallt. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång.
Hiti chun Jonah akipat dohin Pakai thupeh dungjui in Nineveh langa achetan ahi. Nineveh hi khopi lentah ahin nithum lam kijot ahi.
4 Och Jona begav sig på väg in i staden, en dagsresa, och predikade och sade: "Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bliva omstörtat."
Jonah chu akhopi sunga alut in nikhat lhingset ajot pan tan ahi. Hichea chun Jonah in, “Ni somli jou tengleh Neniveh khopi hi akup athalla kileh ding ahi!” tin asam phong tan ahi.
5 Då trodde folket i Nineve på Gud, och lyste ut en fasta och klädde sig i sorgdräkt, både stora och små.
Hichun Nineveh mipiten Pathen thupeh chu atahsanun aneo pen’a pat alen pen geijin an angolun khaodip pon akisilun alungkham na’u chu aphong doh tauvin ahi.
6 Och när saken kom för konungen i Nineve, stod han upp från sin tron och lade av sin mantel och höljde sig i sorgdräkt och satte sig i aska.
Nineveh lengpan Jonah thusei chu ajahdoh phat in alaltouna a konin ahung kum lhan alengpon loupi chu ahohlhan khaodip pon chu akisilin ahi.
7 Sedan utropade och förkunnade man i Nineve, enligt konungens och hans stores påbud, och sade: "Ingen människa må smaka något, icke heller något djur, vare sig av fäkreaturen eller småboskapen; de må icke föras i bet, ej heller vattnas.
Hichun lengpa leh amilen amilal ten thupeh khat khopi sung pumpia aphongdoh un mihem hihen lang gancha ho hijong leh anneh twidon abollouhel ding ahi.
8 Och både människor och djur skola hölja sig i sorgdräkt och ropa till Gud med all makt. Och var och en må vända om från sin onda väg och från den orätt som han har haft för händer.
Mihem hihen gancha hijong leh lunggim lunghem pum’a, Pathen a lunggil taha taona iman diu pumhatna natoh leh ithilse bol nauva konna ikihei mang ding’u ahi, tin a phongdoh tan ahi.
9 Vem vet, kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig ifrån sin vredes glöd, så att vi icke förgås."
Ijeh innem itileh, Pathen jengin jong alung hin heijin tin eisuhgimna diuva kon’a eihin dohsah jing theiju ahi, atiuvin ahi.
10 Då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.
Hitobang thil abol’u chu Pathenin amudoh a itobang taha thilse bolna a konna kihei manga kingai tom’a hiuvem ti amudoh phatin alung aheitan achunguva lhunsah dinga aseisa thilse chu abol datan ahi.
