Johannes 5
1 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp till Jerusalem.
After that ther was a feast of the Iewes and Iesus went vp to Ierusalem.
2 Vid Fårporten i Jerusalem ligger en damm, på hebreiska kallad Betesda, och invid den finnas fem pelargångar.
And ther is at Ierusalem by ye slaughterhousse a pole called in ye Ebrue toge Bethseda havinge five porches
3 I dessa lågo många sjuka, blinda, halta, förtvinade.
in which laye a greate multitude of sicke folke of blinde halt and wyddered waytinge for the movinge of the water.
For an angell wet doune at a certayne ceason into ye pole and troubled ye water. Whosoever then fyrst after the steringe of the water stepped in was made whoale of what soever disease he had.
5 Där fanns nu en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.
And a certayne ma was theare which had bene diseased. xxxviii. yeares
6 Då Jesus fick se denne, där han låg, och fick veta att han redan lång tid hade varit sjuk, sade han till honom: "Vill du bliva frisk?"
When Iesus sawe him lye and knewe that he now longe tyme had bene diseased he sayde vnto him. Wilt thou be made whoale?
7 Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ned i dammen, när vattnet har kommit i rörelse; och så stiger en annan ditned före mig, medan jag ännu är på väg."
The sicke answered him: Syr I have no man whe the water is troubled to put me into the pole. But in the meane tyme whill I am about to come another steppeth doune before me.
8 Jesus sade till honom: "Stå upp, tag din säng och gå."
And Iesus sayde vnto him: ryse take vp thy beed and walke.
9 Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick. Men det var sabbat den dagen.
And immediatly the man was made whole and toke vp his beed and went. And the same daye was the Saboth daye
10 Därför sade judarna till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat; det är icke lovligt för dig att bära sängen."
The Iewes therfore sayde vnto him that was made whole. It is ye Saboth daye it is not laufull for the to cary thy beed
11 Men han svarade dem: "Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: 'Tag din säng och gå.'"
He answered them: he that made me whole sayde vnto me: take vp thy beed and get the hence.
12 Då frågade de honom: "Vem var den mannen som sade till dig att du skulle taga sin säng och gå?"
Then axed they him: what man is that which sayde vnto the take vp thy beed and walke.
13 Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var där på platsen. --
And he yt was healed wist not who it was. For Iesus had gotte him selfe awaye be cause yt ther was preace of people in ye place.
14 Sedan träffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk; synda icke härefter, på det att icke något värre må vederfaras dig."
And after that Iesus founde him in the teple and sayd vnto him: beholde thou arte made whole synne no moore lest a worsse thinge happe vnto the.
15 Mannen gick då bort och omtalade för judarna, att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
The man departed and tolde ye Iewes that yt was Iesus whiche had made him whole.
16 Därför förföljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten.
And therfore the Iewes dyd persecute Iesus and sought the meanes to slee him because he had done these thinges on the Saboth daye.
17 Men han svarade dem: "Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag."
And Iesus answered them: my father worketh hidder to and I worke.
18 Och därför stodo judarna ännu mer efter att döda honom, eftersom han icke allenast ville göra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig själv lik Gud.
Therfore the Iewes sought the moare to kill him not only because he had broken the Saboth: but sayde also that God was his father and made him selfe equall with God.
19 Då talade Jesus åter och sade till dem: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen.
Then answered Iesus and sayde vnto them: verely verely I saye vnto you: the sonne can do no thinge of him selfe but that he seeth ye father do. For whatsoever he doeth yt doeth the sonne also.
20 Ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv gör; och större gärningar, än dessa äro, skall han låta honom se, så att I skolen förundra eder.
For the father loveth ye sonne and sheweth him all thinges whatsoever he him selfe doeth. And he will shewe him greter workes then these because ye shoulde marvayle.
21 Ty såsom Fadern uppväcker döda och gör dem levande, så gör ock Sonen levande vilka han vill.
For lykwyse as the father rayseth vp ye deed and quickeneth them even so the sonne quyckeneth whom he will.
22 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen,
Nether iudgeth ye father eny ma: but hath comitted all iudgemet vnto the sonne
23 för att alla skola ära Sonen såsom de ära Faderns. Den som icke ärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom.
because that all men shuld honoure the sonne eve as they honoure the father. He that honoureth not ye sonne the same honoureth not the father which hath sent him.
24 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. (aiōnios g166)
Verely verely I saye vnto you: He that heareth my wordes and beleveth on him that sent me hath everlastinge lyfe and shall not come into damnacion: but is scaped fro deth vnto lyfe. (aiōnios g166)
25 Sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, jag, den är redan inne, så de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra den skola bliva levande.
Verely verely I saye vnto you: the tyme shall come and now is when the deed shall heare the voyce of the sonne of God. And they yt heare shall live.
26 Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock givit åt Sonen att hava liv i sig själv.
For as the father hath life in him silfe: so lyke wyse hath he geven to ye sonne to have lyfe in him silfe:
27 Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.
and hath geven him power also to iudge in that he is the sonne of man.
28 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst
Marvayle not at this ye houre shall come in the which all yt are in the graves shall heare his voice
29 och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till dom.
and shall come forthe: they that have done good vnto the resurreccion of lyfe: and they that have done evyll vnto the resurreccion of dampnacion.
30 Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.
I can of myne awne selfe do nothinge at all. As I heare I iudge and my iudgemet is iust because I seke not myne awne will but the will of ye father which hath sent me.
31 Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd.
Yf I beare witnes of my selfe my witnes is not true.
32 Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.
Ther is a nother that beareth witnes of me and I am sure that the witnes whiche he beareth of me is true.
33 I haven sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen,
Ye sent vnto Iohn and he bare witnes vnto the truthe.
34 Dock, det är icke av någon människa som jag tager emot vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen bliva frälsta.
But I receave not the recorde of man. Neverthelesse these thinges I saye that ye might be safe.
35 Han var den brinnande, skinande lampan, och för en liten stund villen I fröjdas i dess ljus.
He was a burninge and a shyninge light and ye wolde for a season have reioysed in his light.
36 Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes' vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig.
But I have greater witnes then the witnes of Iohn. For ye workes which ye father hath geve me to fynisshe: the same workes which I do beare witnes of me that ye father sent me.
37 Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt,
And the father him silfe which hath sent me beareth witnes of me. Ye have not hearde his voyce at eny tyme nor ye have sene his shape:
38 och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har sänt, honom tron I icke.
therto his wordes have ye not abydinge in you. For whome he hath sent: him ye beleve not.
39 I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig. (aiōnios g166)
Searche the scriptures for in them ye thinke ye have eternall lyfe: and they are they which testify of me. (aiōnios g166)
40 Men I viljen icke komma till mig för att få liv.
And yet will ye not come to me that ye might have lyfe.
41 Jag tager icke emot pris av människor;
I receave not prayse of men.
42 men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder.
But I knowe you that ye have not the love of God in you
43 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.
I am come in my fathers name and ye receave me not. Yf another shall come in his awne name him will ye receave.
44 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud?
How can ye beleve which receave honoure one of another and seke not the honoure that commeth of God only?
45 Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp.
Doo not thinke that I wyll accuse you to my father. Ther is one that accuseth you eve Moses in whom ye trust.
46 Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit.
For had ye beleved Moses ye wold have beleved me: for he wrote of me.
47 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?"
But now ye beleve not his writinge: how shall ye beleve my wordes.
