Johannes 5
1 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp till Jerusalem.
To pacoengah Judahnawk ih poih to oh; to naah Jesu loe Jerusalem ah caeh tahang.
2 Vid Fårporten i Jerusalem ligger en damm, på hebreiska kallad Betesda, och invid den finnas fem pelargångar.
Jerusalem vangpui ih tuu khongkha taengah, Hebru lok hoi Bethesda, tiah kawk ih tuili maeto oh, toah imphu kaom anghakhaih ahmuen pangato oh.
3 I dessa lågo många sjuka, blinda, halta, förtvinade.
To ahmuen ah mikmaeng, khokkhaem, kangoi hoi nganna kaminawk angsong o mangh moe, kangphui tui to a zing o.
Atue atue naah van kami to angzoh tathuk moe, tui to angphuisak: mi kawbaktih doeh tui angphui naah lungpung hmaloe loe a tawnh ih kawbaktih nathaih doeh hoih.
5 Där fanns nu en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.
To naah saning quithumto pacoeng, tazetto kangoi kami maeto tui taengah oh.
6 Då Jesus fick se denne, där han låg, och fick veta att han redan lång tid hade varit sjuk, sade han till honom: "Vill du bliva frisk?"
Jesu mah to kami loe saning paroeai kasawk ah to ahmuen ah angsong boeh, tito panoek naah, anih mah to kami khaeah, Ngantui han na koeh maw? tiah a naa.
7 Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ned i dammen, när vattnet har kommit i rörelse; och så stiger en annan ditned före mig, medan jag ännu är på väg."
Nganna kami mah anih khaeah, Angraeng, tui angphui naah kai tui thungah va kami om ai: kang thawk moe, ka caeh li naah, kalah kaminawk ka hma ah lungpung o ving boeh, tiah a naa.
8 Jesus sade till honom: "Stå upp, tag din säng och gå."
Jesu mah anih khaeah, Angthawk ah, nangmah ih nambaih to la ah loe, caeh laih, tiah a naa.
9 Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick. Men det var sabbat den dagen.
Akra ai ah to kami to ngantui roep, angmah ih kahni to lak moe, a caeh: to na ni loe Sabbath ah oh.
10 Därför sade judarna till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat; det är icke lovligt för dig att bära sängen."
To naah Judahnawk mah ngantui kami khaeah, Vaihni loe Sabbath niah oh: kahni lak han daan na ai ni, tiah a naa o.
11 Men han svarade dem: "Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: 'Tag din säng och gå.'"
Toe anih mah nihcae khaeah, Kai ngantuisak kami mah, kai khaeah, nangmah ih kahni to la ah loe, caeh laih, tiah ang naa, tiah pathim pae.
12 Då frågade de honom: "Vem var den mannen som sade till dig att du skulle taga sin säng och gå?"
To naah nihcae mah anih khaeah, Nangmah ih kahni to la ah loe, caeh laih, tiah thui kami loe mi aa? tiah dueng o.
13 Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var där på platsen. --
Jesu loe toah kangpop paroeai kaminawk salakah caeh ving boeh pongah, ngantui kami mah anih loe mi kawbaktih maw, tito panoek ai boeh.
14 Sedan träffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk; synda icke härefter, på det att icke något värre må vederfaras dig."
To pacoengah Jesu mah anih to tempul thungah hnuk, anih khaeah, Khenah, ngan na tui boeh: zaehaih sah let hmah lai ah, to tih ai nahaeloe kanung aep hmuen na nuiah pha tih, tiah a naa.
15 Mannen gick då bort och omtalade för judarna, att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
To kami loe caeh moe, anih ngantuisak kami loe Jesu ni, tiah Judahnawk khaeah thuih pae.
16 Därför förföljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten.
Jesu mah Sabbath niah to baktih hmuennawk sak pongah, Judahnawk mah Jesu to pacaekthlaek moe, hum hanah pacaeng o.
17 Men han svarade dem: "Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag."
Toe Jesu mah nihcae khaeah, Kam Pa loe vaihi khoek to toksak vop, to pongah kai doeh tok ka sak toeng, tiah a naa.
18 Och därför stodo judarna ännu mer efter att döda honom, eftersom han icke allenast ville göra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig själv lik Gud.
Anih loe Sabbath ni to zaa ai khue na ai ah, Sithaw loe Kam Pa ni, tiah thui moe, angmah hoi angmah to Sithaw hoi kangvan ah suek pongah, Judahnawk mah anih to hum hanah pacaeng o aep.
19 Då talade Jesus åter och sade till dem: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen.
Jesu mah nihcae khaeah hae tiah lok pathim pae, Loktang to, loktang ah, Kang thuih o, Ampa mah sak ih hmuen hnu ai ah, Capa loe angmah koeh ah tidoeh sah thai ai: ampa mah sak ih hmuennawk baktih toengah ni, Capa mah doeh sak toeng.
20 Ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv gör; och större gärningar, än dessa äro, skall han låta honom se, så att I skolen förundra eder.
Ampa mah Capa to palung pongah, a sak ih hmuennawk boih to anih hanah patuek: na dawnrai o hanah, hae hmuennawk pongah kalen kue anih han patuek vop tih.
21 Ty såsom Fadern uppväcker döda och gör dem levande, så gör ock Sonen levande vilka han vill.
Ampa mah kadueh kaminawk to pathawk moe, nihcae han hinghaih paek baktih toengah, Capa mah doeh angmah koeh ih kaminawk khaeah hinghaih to paek.
22 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen,
Ampa loe mi doeh lokcaek ai, lokcaekhaih to Capa khaeah paek boih boeh:
23 för att alla skola ära Sonen såsom de ära Faderns. Den som icke ärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom.
Ampa to saiqat o baktih toengah, Capa to kami boih mah saiqat o thai hanah to tiah paek. A Capa saiqat ai kami loe, anih patoehkung ampa doeh saiqat ai.
24 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. (aiōnios g166)
Loktang to, loktang ah, Kang thuih o, Ka lok hae tahngai moe, kai patoehkung Anih to tang kami loe, dungzan hinghaih to tawnh boeh pongah, lokcaekhaih tong mak ai; duekhaih thung hoiah a poeng boeh moe, hinghaih thungah akun boeh. (aiōnios g166)
25 Sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, jag, den är redan inne, så de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra den skola bliva levande.
Loktang to, loktang ah, Kang thuih o, Kadueh kaminawk mah Sithaw Capa ih lok to thai o tih: lok thaih kaminawk loe hing o tih, to baktih atue to angzo tih, vaihi doeh angzoh boeh.
26 Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock givit åt Sonen att hava liv i sig själv.
Ampa loe angmah ah hinghaih to tawnh boeh, to baktih toengah Capa mah doeh angmah ah hinghaih tawnh hanah ampa mah paek boeh.
27 Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.
Anih loe Kami Capa ah oh pongah, lokcaek thaihaih doeh anih hanah paek boeh.
28 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst
Hae pongah dawnrai o sak hmah: taprong thung kaom kaminawk boih mah anih ih lok thaihaih atue to pha tih,
29 och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till dom.
kahoih hmuen sah kaminawk loe, hinghaih to toep hanah, angthawk o let ueloe, kasae hmuen sah kaminawk doeh, lokcaekhaih hnuk hanah, angthawk o let tih.
30 Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.
Kai loe kaimah koeh ah tidoeh sah thai ai: ka thaih ih baktih toengah lok ka caek: kaimah koehhaih to ka pakrong ai, kai patoehkung Pa koehhaih to ni ka pakrong, to pongah ka lokcaekhaih loe amsoem.
31 Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd.
Kaimah hoi kaimah hnukung ah ka oh nahaeloe, hnukung ah ka ohhaih to amsoem mak ai.
32 Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.
Toe kai hnukung kalah maeto oh; anih mah kai hnukung ah ohhaih lok loe amsoem, tiah ka panoek.
33 I haven sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen,
Anih loe loktang hnukung ah oh pongah, Johan khaeah kami na patoeh o.
34 Dock, det är icke av någon människa som jag tager emot vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen bliva frälsta.
Toe kami mah thuih ih hnukung ah ohhaih to ka tapom ai: toe pahlonghaih na hnuk o thai han ih ni hae loknawk hae ka thuih.
35 Han var den brinnande, skinande lampan, och för en liten stund villen I fröjdas i dess ljus.
Johan loe kangqong, aanghaih paekkung hmai-im ah oh: nangcae loe anih aanghaih thungah nawnetta thung khue anghoe han ih ni na koeh o.
36 Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes' vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig.
Toe kai loe Johan pong kalen kue hnukung to ka tawnh: kai loe toksak pacoeng hanah Pa mah ang paek ih toknawk to ni ka sak, to toknawk loe Pa mah ang patoeh, tiah hnukung ah oh o.
37 Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt,
Kai patoehkung, Pa loe kai hnukung ah oh. Nangcae mah loe anih ih lok to na thaih o vai ai, anih ih krang doeh na hnu o vai ai.
38 och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har sänt, honom tron I icke.
Nangcae thungah anih ih lok om ai pongah, anih mah patoeh ih kami to na tang o ai.
39 I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig. (aiōnios g166)
Nangcae dungzan hinghaih loe Cabu thungah oh, tiah na poek o pongah, Cabunawk to na khet o; to Cabunawk loe kai kawng thuikung ah ni oh o. (aiōnios g166)
40 Men I viljen icke komma till mig för att få liv.
Toe hinghaih na hnuk o hanah, kai khaeah angzoh han na koeh o ai.
41 Jag tager icke emot pris av människor;
Kai loe kaminawk pakoehhaih to tiah doeh ka poek ai.
42 men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder.
Toe nangcae thungah Sithaw amlunghaih om ai, tito ka panoek.
43 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.
Kai loe kam Pa ih ahmin hoiah ni kang zoh, toe kai to nang talawk o ai: angmah ih ahmin hoiah kalah kami to angzo nahaeloe, anih to na talawk o tih.
44 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud?
Sithaw khae khue hoiah angzo pakoehhaih to pakrong ai ah, kami maeto hoi maeto pakoehhaih to na koeh o pongah, kawbangmaw na tang o thai tih?
45 Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp.
Kai mah Pa hmaa ah nangcae zaehaih net tih, tiah poek o hmah: nangcae zaehaih net kami loe na oep o ih, Mosi ni.
46 Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit.
Mosi na tang o nahaeloe, kai doeh nang tang o tih: anih loe kai kawng ni tarik.
47 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?"
Toe anih mah tarik ih loknawk to na tang o ai nahaeloe, kawbangmaw ka thuih ih loknawk to na tang o thai tih? tiah a naa.
