Johannes 20
1 Men på första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen från graven.
Early on the first day of the week, while it was still dark, Mary Magdalene went to the tomb and saw that the stone had been removed from the entrance.
2 Då skyndade hon därifrån och kom till Simon Petrus och till den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava lagt honom."
So she came running to Simon Peter and the other disciple, the one whom Jesus loved. “They have taken the Lord out of the tomb,” she said, “and we do not know where they have put Him!”
3 Då begåvo sig Petrus och den andre lärjungen åstad på väg till graven.
Then Peter and the other disciple set out for the tomb.
4 Och de sprungo båda på samma gång; men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven.
The two were running together, but the other disciple outran Peter and reached the tomb first.
5 Och när han lutade sig ditin, så han linnebindlarna ligga där; dock gick han icke in.
He bent down and looked in at the linen cloths lying there, but he did not go in.
6 Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit. Han gick in i graven och fick så se huru bindlarna lågo där,
Simon Peter arrived just after him. He entered the tomb and saw the linen cloths lying there.
7 och huru duken som hade varit höljd över hans huvud icke låg tillsammans med bindlarna, utan för sig själv på ett särskilt ställe, hopvecklad.
The cloth that had been around Jesus’ head was rolled up, lying separate from the linen cloths.
8 Då gick ock den andre lärjungen ditin, han som först hade kommit till graven; och han såg och trodde.
Then the other disciple, who had reached the tomb first, also went in. And he saw and believed.
9 De hade nämligen ännu icke förstått skriftens ord, att han skulle uppstå från de döda.
For they still did not understand from the Scripture that Jesus had to rise from the dead.
10 Och lärjungarna gingo så hem till sitt igen.
Then the disciples returned to their homes.
11 Men Maria stod och grät utanför graven. Och under det hon grät, lutade hon sig in i graven
But Mary stood outside the tomb weeping. And as she wept, she bent down to look into the tomb,
12 och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas.
and she saw two angels in white sitting where the body of Jesus had lain, one at the head and the other at the feet.
13 Och de sade till henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade dem: "De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava lagt honom."
“Woman, why are you weeping?” they asked. “Because they have taken my Lord away,” she said, “and I do not know where they have put Him.”
14 Vid det hon sade detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där; men hon visste icke att det var Jesus.
When she had said this, she turned around and saw Jesus standing there; but she did not recognize that it was Jesus.
15 Jesus sade till henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var örtagårdsmästaren och svarade honom: "Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom."
“Woman, why are you weeping?” Jesus asked. “Whom are you seeking?” Thinking He was the gardener, she said, “Sir, if you have carried Him off, tell me where you have put Him, and I will get Him.”
16 Jesus sade till henne: "Maria!" Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni!" (det betyder mästare).
Jesus said to her, “Mary.” She turned and said to Him in Hebrew, “Rabboni!” (which means “Teacher”).
17 Jesus sade till henne: "Rör icke vid mig; jag har ju ännu icke farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder, och säg till dem att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud."
“Do not cling to Me,” Jesus said, “for I have not yet ascended to the Father. But go and tell My brothers, ‘I am ascending to My Father and your Father, to My God and your God.’”
18 Maria från Magdala gick då och omtalade för lärjungarna att hon hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne.
Mary Magdalene went and announced to the disciples, “I have seen the Lord!” And she told them what He had said to her.
19 På aftonen samma dag, den första veckodagen, medan lärjungarna av fruktan för judarna voro samlade inom stängda dörrar, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med eder!"
It was the first day of the week, and that very evening, while the disciples were together with the doors locked for fear of the Jews, Jesus came and stood among them. “Peace be with you!” He said to them.
20 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blevo glada, när de sågo Herren.
After He had said this, He showed them His hands and His side. The disciples rejoiced when they saw the Lord.
21 Åter sade Jesus till dem: "Frid vare med eder! Såsom Fadern har sänt mig, så sänder ock jag eder."
Again Jesus said to them, “Peace be with you. As the Father has sent Me, so also I am sending you.”
22 Och när han hade sagt detta, andades han på dem och sade till dem: "Tagen emot helig ande!
When He had said this, He breathed on them and said, “Receive the Holy Spirit.
23 Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna; och om I binden någon i hans synder, så är han bunden i dem."
If you forgive anyone his sins, they are forgiven; if you withhold forgiveness from anyone, it is withheld.”
24 Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med dem, när Jesus kom.
Now Thomas called Didymus, one of the Twelve, was not with the disciples when Jesus came.
25 Då nu de andra lärjungarna sade till honom att de hade sett Herren, svarade han dem: "Om jag icke ser hålen efter spikarna i hans händer och sticker mitt finger i hålen efter spikarna och sticker min hand i hans sida, så kan jag icke tro det."
So the other disciples told him, “We have seen the Lord!” But he replied, “Unless I see the nail marks in His hands, and put my finger where the nails have been, and put my hand into His side, I will never believe.”
26 Åtta dagar därefter voro hans lärjungar åter därinne, och Tomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna voro stängda, och stod mitt ibland de, och sade: "Frid vare med eder!"
Eight days later, His disciples were once again inside with the doors locked, and Thomas was with them. Jesus came and stood among them and said, “Peace be with you.”
27 Sedan sade han till Tomas: "Räck hit dit finger, se här äro mina händer; och räck hit din hand, och stick den i min sida. Och tvivla icke, utan tro."
Then Jesus said to Thomas, “Put your finger here and look at My hands. Reach out your hand and put it into My side. Stop doubting and believe.”
28 Tomas svarade och sade till honom: "Min Herre och min Gud!"
Thomas replied, “My Lord and my God!”
29 Jesus sade till honom: "Eftersom du har sett mig, tror du? Saliga äro de som icke se och dock tro."
Jesus said to him, “Because you have seen Me, you have believed; blessed are those who have not seen and yet have believed.”
30 Ännu många andra tecken, som icke äro uppskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn.
Jesus performed many other signs in the presence of His disciples, which are not written in this book.
31 Men dessa hava blivit uppskrivna, för att I skolen tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att I genom tron skolen hava liv i hans namn.
But these are written so that you may believe that Jesus is the Christ, the Son of God, and that by believing you may have life in His name.
